fiabiten

Årets första utomhusfika



På verandan utanför stugan på landet

Våran chiliodling börjar ta fart hemma på vinterbalkongen!



Kattmamman ville också sola sig

Jonas brorson Wilmer, två och ett halvt år, har klätt ut sig till en ruskig sjörövare med lapp för ögat, en schal på huvudet och ett svärd av plast som han ruskigt hotar med.

Naturligtvis blir hans farfar mycket rädd och ryggar bakåt när sjörövaren lyfter svärdet.

Wilmer ser då medlidande ut, lyfter på ögonlappen och säger lugnande

-”Men farfar, det är bara jag! Wilmer!”

Farfar suckar av lättnad. Men så höjer sjörövaren åter svärdet, och farfar ryggar tillbaka, stel av fasa. Då suckar Wilmer, lyfter återigen på ögonlappen och ställer sig lite närmare.

-”Men farfar, det är bara jag! Wilmer! Det är bara jag! Du behöver inte vara rädd!”

Hahaha, är inte ungar som roligast i den åldern?

För en gångs skull känns det som om helgen varit lång! Dessutom är jag ovanligt pigg idag, jag vaknade av mig själv vid halv sex och istället för att somna om gick jag upp. Jonas vaknade också, och gick med på att sätta på kaffe medan jag sminkade mig. Kors i taket!

Hur som helst så gjorde jag mig ordning i lugn och ro, jag vet inte när jag gjorde det senast…

Sedan drack vi kaffe på vinterbalkongen och tittade lite på nyhetsmorgon innan jag åkte iväg till jobbet. Det är skönt att åka tidigt, det är inte så trångt på tunnelbanan och bussen. Solen strålade redan klockan halv sju över Västerbron, det kändes underbart. Och nu sitter jag här, på jobbet, alldeles ensam och plockar bland lite papper jag lämnade i fredags. Det är alldeles tyst, inget stök och ståhej ännu, och inga ringade telefoner. Lugnet före stormen som man säger.

Helgen har som sagt varit toppen. I fredags gick vi ut med Tove efter jobbet och åt och tog några öl, men det blev inte särskilt sent. I lördags gick vi upp tidigt och åkte och handlade värsta lyxfrullen, sedan kom Jonas kusin Anna på besök. Vi fikade lite och drog sedan vidare till Söder och hälsade på Jonas morfar, och där var redan fullt med folk.

Efter det åkte vi hem och degade och lagade wok. Den blev brutalt stark. Men god.

I söndags tog vi sovmorgon tills klockan nästan var tio, då masade vi oss upp och drack en smootie till frukost. Sedan åkte vi på en liten utflykt, hade tänkt åka till Norrtälje, men det blev snö-slask-storm så vi åkte till Melandes fisk och åt en lyxlunch bestående av deras fisksoppa med aioli. Var den värd 140 kronor? Helt klart!

Senare kom Jonas föräldrar över och fikade lite, sedan tittade vi på några avsnitt av Solsidan och tvättade i tvättstugan.

Nu sitter jag här och undrar varför ingen kommer. Men jag klagar inte, det är så grymt skönt med lugn och ro. Och i eftermiddag sticker jag vid fyra till simhallen och simmar en kilometer.

Jag vill åka till landet på Rådmansö och hänga med Jonas brorsungar.
Aldrig är man väl så poppis som när man kan lära ut bus till fyraåringar... :)

Kolla, hon springer efter mig! Tur att hon har sina raket-gummistövlar på!

Klockan är tjugo i elva, och det är fredag.

Just idag börjar mina fredagssymptom yttra sig ovanligt tidigt, de brukar inte smyga sig fram förrän strax efter lunch.

Mina fredagssymptom innebär att jag blir totalt okompetent. Ingenting klarar jag av, knappt ens att svara i telefon! Det är någon slags övertrötthet i samband med att jag ställt mig in på helg, åtminstone är det vad mina suckande kollegor tror.

Jag brukar försöka lura mig själv att det bara är torsdag, eller ännu värre, tisdag, men det fungerar sällan i praktiken. Lik förbannat kommer jag på mig själv med att sitta och bygga kedjor av gem eller stå och hänga över någon annans bord och tigga uppmärksamhet.

Detta är en diagnos som jag tror endast drabbar uttråkade kontorsjobbare.

Jag önskar att jag istället fick ha galonbyxor på mig och leka i någon lerpöl på något dagis någonstans, för det är ungefär på den nivån jag är dessa fredagar.

Jag känner lite att jag har fastnat för tillfället.

Jag måste gå flera meter till kopiatorn och kopiera ett papper för att jag ska kunna fortsätta jobba, men jag orkar helt enkelt inte gå dit. Därför sitter jag på min plats och funderar ut något annat att göra istället. Något som inte kräver fysisk ansträngning.

Jag kollade min privata mail. Det var tredje gången idag, men jag hade ett nytt mail. ”Vinn Kenzas hoodie” var rubriken. Kändes inte speciellt lockande, så jag slängde det och var återigen understimulerad.

Kollade facebook, ingenting nytt hade hänt under de fem minuterarna sedan jag kollade sist.

Jag spanade på det gröna äpple som står på mitt skrivbord, jag funderade ett slag på att äta det. Men jag avböjde, det kändes ansträngande att tugga så mycket.

Som sagt, jag känner att jag har fastnat lite nu.

Nu är våren här!
I lördags när vi landade på Skavsta vid tolvtiden strålade solen. Mycket av den is som legat där bara ett par dagar innan hade smält bort, och man såg till och med små deprimerade grästuvor här och där.

Vi tog på oss solglasögonen och satte oss i en soluppvärmd bil för första gången på väldigt, väldigt länge. Sedan åkte vi under tystnad mot Stockholm, vi var hänförda över att solen kunde lysa så starkt. Vi hade glömt bort hur ljust och härligt det kunde vara i Sverige!



I söndags gick vi upp tidigt och åkte till Plantagen i Slagsta. Vi plockade på oss krukväxter, såjord, krukor, växthus och frön och åkte hem och planterade om alla växter. Vi satte frön i växthusen i väntan på att kunna ta ut plantorna på uteplatsen när det blir lite varmare. Hela lägenheten kändes genast mer vårinspirerad. Härlig känsla!


En av våra nytillkomna vårblommor.

Converse, ett klassiskt vårtecken!

Söndagsbrunch för att fira :)

Hur är det tänkt att man ska kunna luta sig fram så där när man har typ en decimeters utrymme till stolsryggen framför? Ryan air, Ryan air...

Har haft några riktigt sköna dagar i Prag. Vi gick upp svintidigt i torsdags morse och åkte till Skavsta, värmde oss med kaffe på vägen. Planet lyfte klockan sju, och vi var framme halv nio.

Vi hade hört att tjeckierna inte är så värst serviceminded eller trevliga, men kvinnan i luckan där vi skulle köpa bussbiljetter tog alla priser. Hon tittade irriterat upp när vi kom fram, och innan jag hann öppna munnen ropade hon argt ”fiftytwo crooooooones!”.

Jag och Jonas kastade en förvånad blick på varandra, vi hade nämligen tänkt köpa en-dygnskort också för att kunna ta oss runt i stan.

-         Ehh, we tought we could…

-         Fifttwooooo crownes! Avbröt kvinnan  mitt i  meningen, och slängde fram två enkelbiljetter. Ett riktigt stoneface, inte en min. Inte ens arg så hon ut. Bara totalt likgiltig.

Vi gav upp och gav henne femtiotvå tjeckiska och gick därifrån. Sedan började vi leta efter bussen.

Bussen tog bara några minuter och tog oss till en tunnelbanestation. Därifrån åkte vi tunnelbana fyra stationer och hamnade mitt i smeten. Vi började med en rejäl frukost, sedan gjorde i stan. Vi promenerade längst floden, tittade på alla vackra hus och försökte fatta någonting av kartan. Det knepiga med tjeckiska är att det är så olikt svenska, engelska och tyska, man fattar verkligen ingenting. Orden och namnen på torg och tunnelbanestationer är totalt omöjliga att memorera! Tillslut hamnade vi i alla fall på en jättemysig restaurang med öppen brasa, det var så skönt efter att vi gått länge och småhuttrat på morgonkvisten.

Resten av helgen gick fort, vi hade det jättehärligt. Vi åkte på en mini-sighseeing med buss, det var en upplevelse i sig. Det var vi, ett par britter, ett par italienare och ett par fransmän.

Guiden var en kort och tjock tant i ankellång päls som berättade om staden på äkta öst-stats-engelska. Bussen tog oss runt hela stan, det finns verkligen mycket att se i Prag. Vid ett tillfälle gick vi ur bussen och tog oss upp på en kulle till fots. Det var fantastisk utsikt över hela stan därifrån. Sveriges ambassad råkade ligga precis där, så en ensam svensk flagga vajade i vinden. När giuden berättade det började alla andra deltagarna av någon anledning att applådera och le uppskattande mot oss. Vi fattade inte varför, utan började garva. Men det var ett mycket vackert ögonblick.

Annars var det mycket öl, härligt god tjeckisk öl i stora ordentliga glas. Överallt fanns korvkiosker där man kunde välja och vraka mellan mängder av olika korvsorter. På alla hus var det små detaljer, mycket tinnar och torn och små statyer. Det var en jättefin stad i det stora hela med mycket att upptäcka och mysiga restauranger.
Billigt var det också, om man bara gled in på en tvärgata till huvudstråken kostade en öl ungefär 10 kronor och en varmrätt ungefär 50. Om man inte ville ha gulashsoppa förstås, då kostade det ungefär 12 kronor.

Korv köpt i ett av de många korvstånden på torget. En stor korv = en glad Jonas




Uppe på kullen vid Sveriges ambassad



Torget vid Gamla stan. I proncip alla byggnader i Prag ser ut så här. Hela stan är K-märkt, så inga av de gamla vackra husen får rivas. Alla höghus och nybyggen ligger därför utanför stan.



Inne i ett shoppingcentrum



Det berömda TV-tornet. Observera konstverket utanpå, statyer av små bebisar som kryper på fasaden.



Utsikt från TV-tornet. Det kryllar av bilar i Prag, den finns en bil per 1,5 invånare. Hur alla lyckas parkera är ett mysterium.

En typisk tjeckisk varmrätt: Fläskschnitzel med dumplings (en slags potatiskaka) och surkål.