Kollektivtrafikens säkra kort
Alla Stockholmare åker tunnelbana emellanåt, somliga mer än andra. Jag gör det dagligen. Och gnäll-kärring som jag är måste jag naturligtvis kategorisera dem.
Byggnads-Bosse är ca femtio år, och svettig som ett as. Sitter inte på något säte, utan står, till allas förtvivlan, och håller i sig i taket så att hans dyngsura armhåla osar de tjugo närmaste rakt i nyllet. Blåbrallor och nätlinne under en gratis t-shirt från något större byggvaruhus vilket gick i konkurs 1982. (Men varför slänga en väl fungernade t-shirt?) I en systemetpåse snurrad runt handleden skramlar en tom matlåda av plåt som tidigare innehöll korv och potatis som frugan lagat.
Vart syns han: Gröna linjen mellan Gullmarsplan och Medborgarplatsen
Vart ska han: Dricka några pilsner på Söder med några polare
Slitna Sonja är typ 35, släpar på tre ungar varav två i barnvagn. Har förutom ungar fullt av matkassar och balar av ekonomi-toapapper runt omkring sig, och tillsammans tar de upp en hel 4-kupé i vagnen. Svarta ringar under ögonen, risigt hår med utväxt och fickorna fulla av kuponger och erbjudanden i matbutikerna. Försöker desperat dämpa sina ungar och hindra dem från att svinga sig i stängerna i tåget. Jobbar på nåt halvtrist företag och drömmer om en smeester utomlands utan barn och vardagsbekymmer. Handlar nästan bara på Ellos, det är bekvämt och sparar tid.
Vart syns hon: Mellan Gullmarsplan och Stureby
Vart ska hon: Hem till Svedmyra och laga korv stroganoff till kidsen
Fnittriga Flams-fjortisarna är på väg från en förort till en annan och har i princip likadana kläder på sig - svarta tights, minishorts, t-shirt och en skärp runt midjan. Pratar omedvetet alldles för högt om sina kompisar, killar och erfareheter med killar. Jämför mobiler, kameror och fotar varandra hela tiden.
Vart syns de: Överallt i tunnelbanan
Vart skla de: Vart som helst sdär det finns sprit och fräscha killar, men inga föräldrar
Malliga Malcolm åker sällan tunnelbana, men det finns ett fåtal tillfällen, då han ändå bara ska en station och inte sett någon taxi i närheten. Har åkt gröna linjen ett par gånger, aldrig blå. Använder tiden mellan stationerna med att prata i sin nya, superheta Prada-mobil eller bättra på back-slicket mot spegelbilden i vindrutan. Luktar dyr parfym och pratar högt utan att ta notis om sina medresenärer.
Vart syns han: Mellan Karlaplan och Östermalmstorg
Vart ska han: Kharma på Stureplan på helgerna och Hells Kitchen för dinering på vardagarna
Skakiga Sverker har fått nys om att T-Dojan börjat kränga hemkört i parken bakom Gullmarsplan igen, och där sitter han och skakar intryckt mot fönstret ensam i sin kupé. Innanför rocken har han en kvarting Rosita och en öppnad starköl, och vakar som en hök över vagnen så att det inte ska komma någon väktare och tar hans rinnande guld ifrån honom. Skorna har han hittat intill en klädinsmalingsbox i Högdalen, och de är riktigt fina! Nike och allt! Bara två storlekar för stora, men det är bra i vinter så han får plats med raggsockor.
Vart syns han: Någon söderförort på gröna linjen eller på Södermalm
Vart ska han: Köpa hemkört eller träffa någon donna på nåt sunkhak (när pensionen har kommit)
Narcissisten Nenad är 17 år och tycker att han är prins. Åtminstone över röda linjen mellan Norsborg och Liljeholmen. Är han ensam sitter han bredbent och läcker medvetet musik ur sin Ipod, är han i sällskap hörs de i precis hela vagnen genom hörlurar och samtal. Har dragit i nödbromsen 43 gånger - flest i hela Botkyrka! Svingar sig smidigt över spärrnarna, en färdighet efter år av plankning.
Vart syns han: På röda linjen mellan Bredäng och T-centralen
Vart ska han: På hemmafest i Masmo
Relaxade Robban har en enorm mössa på sig och lite hårtestar som smitit ur i pannan. Lite lagom lösa jeans och sneakers. T-Shirt med tryck han gjort själv och minsta Ipoden med mesta utrymmet. Ser ut att se tunnelbanan som sitt vardagsrum, sitter lagom nedhasad på sätet och gungar till musiken. Läser filmrecensioner i metro och tar inte så mycket notis om andra i vagnen. Stör inte heller. Bara är.
Vart syns han: Lite överallt, en kille som flyttar omkring över hela stan
Vart ska han: Till Hornstull och kolla skivor och en ny helskön affär som säljer retro-tröjor
Rynkiga Rut har stadigt sällskap av sin skottsrutiga dra-maten. I knäet har hon en liten låda med kärnfria vindruvor som hon smaskar på. Hon kan ägna mycket tid åt att åka kors och tvärs över stan för att handla billigt, pensionär som hon är. Tar alltid av sig baskern och skakar av paraplyet innan hon går in i tåget. Ler alltid artigt mot folk, ser sina kupégrannar som sina vänner och försöker att inte vara någon till last där hon sitter. Brukar ibland plocka med sig gratistidningarna som hänger på handtaget under fönstret för att ta med dem till en papperinsmaling och slänga dem.
Vart syns hon: Ofta gröna linjen
Vart ska hon: Antingen till eller ifrån någon mataffär som säljer billig fläskkarré
Byggnads-Bosse är ca femtio år, och svettig som ett as. Sitter inte på något säte, utan står, till allas förtvivlan, och håller i sig i taket så att hans dyngsura armhåla osar de tjugo närmaste rakt i nyllet. Blåbrallor och nätlinne under en gratis t-shirt från något större byggvaruhus vilket gick i konkurs 1982. (Men varför slänga en väl fungernade t-shirt?) I en systemetpåse snurrad runt handleden skramlar en tom matlåda av plåt som tidigare innehöll korv och potatis som frugan lagat.
Vart syns han: Gröna linjen mellan Gullmarsplan och Medborgarplatsen
Vart ska han: Dricka några pilsner på Söder med några polare
Slitna Sonja är typ 35, släpar på tre ungar varav två i barnvagn. Har förutom ungar fullt av matkassar och balar av ekonomi-toapapper runt omkring sig, och tillsammans tar de upp en hel 4-kupé i vagnen. Svarta ringar under ögonen, risigt hår med utväxt och fickorna fulla av kuponger och erbjudanden i matbutikerna. Försöker desperat dämpa sina ungar och hindra dem från att svinga sig i stängerna i tåget. Jobbar på nåt halvtrist företag och drömmer om en smeester utomlands utan barn och vardagsbekymmer. Handlar nästan bara på Ellos, det är bekvämt och sparar tid.
Vart syns hon: Mellan Gullmarsplan och Stureby
Vart ska hon: Hem till Svedmyra och laga korv stroganoff till kidsen
Fnittriga Flams-fjortisarna är på väg från en förort till en annan och har i princip likadana kläder på sig - svarta tights, minishorts, t-shirt och en skärp runt midjan. Pratar omedvetet alldles för högt om sina kompisar, killar och erfareheter med killar. Jämför mobiler, kameror och fotar varandra hela tiden.
Vart syns de: Överallt i tunnelbanan
Vart skla de: Vart som helst sdär det finns sprit och fräscha killar, men inga föräldrar
Malliga Malcolm åker sällan tunnelbana, men det finns ett fåtal tillfällen, då han ändå bara ska en station och inte sett någon taxi i närheten. Har åkt gröna linjen ett par gånger, aldrig blå. Använder tiden mellan stationerna med att prata i sin nya, superheta Prada-mobil eller bättra på back-slicket mot spegelbilden i vindrutan. Luktar dyr parfym och pratar högt utan att ta notis om sina medresenärer.
Vart syns han: Mellan Karlaplan och Östermalmstorg
Vart ska han: Kharma på Stureplan på helgerna och Hells Kitchen för dinering på vardagarna
Skakiga Sverker har fått nys om att T-Dojan börjat kränga hemkört i parken bakom Gullmarsplan igen, och där sitter han och skakar intryckt mot fönstret ensam i sin kupé. Innanför rocken har han en kvarting Rosita och en öppnad starköl, och vakar som en hök över vagnen så att det inte ska komma någon väktare och tar hans rinnande guld ifrån honom. Skorna har han hittat intill en klädinsmalingsbox i Högdalen, och de är riktigt fina! Nike och allt! Bara två storlekar för stora, men det är bra i vinter så han får plats med raggsockor.
Vart syns han: Någon söderförort på gröna linjen eller på Södermalm
Vart ska han: Köpa hemkört eller träffa någon donna på nåt sunkhak (när pensionen har kommit)
Narcissisten Nenad är 17 år och tycker att han är prins. Åtminstone över röda linjen mellan Norsborg och Liljeholmen. Är han ensam sitter han bredbent och läcker medvetet musik ur sin Ipod, är han i sällskap hörs de i precis hela vagnen genom hörlurar och samtal. Har dragit i nödbromsen 43 gånger - flest i hela Botkyrka! Svingar sig smidigt över spärrnarna, en färdighet efter år av plankning.
Vart syns han: På röda linjen mellan Bredäng och T-centralen
Vart ska han: På hemmafest i Masmo
Relaxade Robban har en enorm mössa på sig och lite hårtestar som smitit ur i pannan. Lite lagom lösa jeans och sneakers. T-Shirt med tryck han gjort själv och minsta Ipoden med mesta utrymmet. Ser ut att se tunnelbanan som sitt vardagsrum, sitter lagom nedhasad på sätet och gungar till musiken. Läser filmrecensioner i metro och tar inte så mycket notis om andra i vagnen. Stör inte heller. Bara är.
Vart syns han: Lite överallt, en kille som flyttar omkring över hela stan
Vart ska han: Till Hornstull och kolla skivor och en ny helskön affär som säljer retro-tröjor
Rynkiga Rut har stadigt sällskap av sin skottsrutiga dra-maten. I knäet har hon en liten låda med kärnfria vindruvor som hon smaskar på. Hon kan ägna mycket tid åt att åka kors och tvärs över stan för att handla billigt, pensionär som hon är. Tar alltid av sig baskern och skakar av paraplyet innan hon går in i tåget. Ler alltid artigt mot folk, ser sina kupégrannar som sina vänner och försöker att inte vara någon till last där hon sitter. Brukar ibland plocka med sig gratistidningarna som hänger på handtaget under fönstret för att ta med dem till en papperinsmaling och slänga dem.
Vart syns hon: Ofta gröna linjen
Vart ska hon: Antingen till eller ifrån någon mataffär som säljer billig fläskkarré
Jag kan inte förstå, fortsättning.
... att alla kopiatorer, äldre dataskärmar, tangentbord och skrivare har den äckliga färg som dom har. Färgen finns inte ens, men beskrivs väl bäst som något beige-gul-grå-aktigt. Vilken jubelidiot har bestämt att de ska ha den färgen??? Jag mår illa varje gång jag ser dem, tänker på onormala kroppsvätskor rinnande på ett obduktionsbord. Äckligt. Tack Gud för de snygga, svarta skärmar som kommit, men fortfarande är alla kopiatorer och skrivare äckelfärgade. Why?
... Varför folk envisas med dom där tvärfula "Foppatofflorna" i grön, lila och rött. Jag kan möjligtvis förstå såna som jobba på sjukhus och vill kunna stoppa in fötterna under kranen för att spola bort typ bajs och spyor, men folk som glider runt i dem på stan??? Den senaste veckan har jag sett massor av folk i dem, och inte minst hela familjer där alla har samma färg i olika storlekar. Hu! Jag kan bara ana hur många lantisar som har dem, jag kommer nog få rejäl överdos nästa helg när jag ska upp till morfars land nära Bollnäs. Eller förresten, jag har redan fått överdos.
Onsdagsfilosofi
Onsdag. Mitt i veckan. Har man överlevt onsdag återstår bara torsdag och fredag, och dom är ju aningen lättare än måndag och tisdag. Hur som helst har denna onsdag hittills varit ungefär som onsdagar är. Var ganska trött när jag vaknade, piggnade till av en dusch. Hann med den tidigare tunnelbanan trots att jag tagit längre tid på mig än vanligt. Handlade frukost på Pressbyrån vid centralen, fralla och färdigskivad ost. Kom till jobbet och placerade ut tidningarna, sen en timmes frukost djupt försjunken i Situation Stockholm. Bra tidning som fan, men jag börjar på allvar undra vad Rolf Nillson håller på med. Jag och Alex borde nog ha granskat honom djupare innan vi intervjuade honom i vår dokumentär i gymnasiet. Han spårar verkligen ur. Både i tidningen och i min inkorg på mailen. Hmm.
Fick sms från Bryggarn: "Haha, trendiga Ebba åker tunnelbana! Inte illa. Eller så väntar hon bara på någon mindre välbeställd vän i Östermalmstorg.. Satt där på en bänk iaf.. =)"
Jag förstod direkt att det hela var ett tillfälle för Ebba att spana in oss vanliga dödliga som åker kollektivt för att hämta inspiration till sin blogg, hon måste ju uppdatera listan "Hopplöst ute" då och då. Ett välbetalt studiebesök i Stockholms tunnelbana, som senare naturligtvis måste belönas med en helkväll i juicy mjukisdress (Eloge till Magnus Betnér för det där) och stans dyraste take away-sushi. Eventuellt även ett extra tjockt lager av anti-wrinkle-creme från Biotherm.
Igår var jag på Ikea i Barkaby. Behövde ett databord till mitt rum, och hade redan spanat in MIKAEL på hemsidan. Billigt, helt okej snyggt och lagom stort. Fanns i blå, rosa, ljust trä och svartbrun. Haha, vem fan vill köpa ett blått eller rosa databord?! Jag blev lite besviken på butiken, den var mindre och sortimentet var utplockat. Dessutom hittade jag inte alls som jag gör i Kungens kurva, utan var tvungen att kryssa mig fram genom barnfamiljer och pensionärer. Men tillslut fick jag iallafall ihop en ny ugnsform, en matta, en skitsnygg vas, lite galgar och - precis - ett rosa databord.
Databordet satte jag själv ihop på kvällen, med hjul och allt, medan jag lyssnade på Snabba cash som jag laddat ner. Gjorde sig skitsnyggt mot mina nya väggar hemma, som går i ljusbeige och nougat. Och idag ska jag få tre skitsnygga, vita orkidéer från jobbet. Kommer bli grymt snyggt. Köpte till och med speciell orkidéejord på Plantagen igår, snacka om vuxenpoäng!
Nu ska jag jobba lite. För övrigt är nog det här inlägget det mest onödiga och intetsägande jag hittills skrivit.
Som sagt - onsdagsfilosofi.
Fick sms från Bryggarn: "Haha, trendiga Ebba åker tunnelbana! Inte illa. Eller så väntar hon bara på någon mindre välbeställd vän i Östermalmstorg.. Satt där på en bänk iaf.. =)"
Jag förstod direkt att det hela var ett tillfälle för Ebba att spana in oss vanliga dödliga som åker kollektivt för att hämta inspiration till sin blogg, hon måste ju uppdatera listan "Hopplöst ute" då och då. Ett välbetalt studiebesök i Stockholms tunnelbana, som senare naturligtvis måste belönas med en helkväll i juicy mjukisdress (Eloge till Magnus Betnér för det där) och stans dyraste take away-sushi. Eventuellt även ett extra tjockt lager av anti-wrinkle-creme från Biotherm.
Igår var jag på Ikea i Barkaby. Behövde ett databord till mitt rum, och hade redan spanat in MIKAEL på hemsidan. Billigt, helt okej snyggt och lagom stort. Fanns i blå, rosa, ljust trä och svartbrun. Haha, vem fan vill köpa ett blått eller rosa databord?! Jag blev lite besviken på butiken, den var mindre och sortimentet var utplockat. Dessutom hittade jag inte alls som jag gör i Kungens kurva, utan var tvungen att kryssa mig fram genom barnfamiljer och pensionärer. Men tillslut fick jag iallafall ihop en ny ugnsform, en matta, en skitsnygg vas, lite galgar och - precis - ett rosa databord.
Databordet satte jag själv ihop på kvällen, med hjul och allt, medan jag lyssnade på Snabba cash som jag laddat ner. Gjorde sig skitsnyggt mot mina nya väggar hemma, som går i ljusbeige och nougat. Och idag ska jag få tre skitsnygga, vita orkidéer från jobbet. Kommer bli grymt snyggt. Köpte till och med speciell orkidéejord på Plantagen igår, snacka om vuxenpoäng!
Nu ska jag jobba lite. För övrigt är nog det här inlägget det mest onödiga och intetsägande jag hittills skrivit.
Som sagt - onsdagsfilosofi.
