Hallå Arla!
Mangla
Det var jättebra, ända tills morsan tänkte att "nu jävlar ska jag spara in fem minuter av min dyrbara tid" och gjorde en U-sväng nere vid Torkel Knutssonsgatan. Och krockade med en bil. En civilpolisbil. Resultat: Världens repa i polisbilen, en krockskada på hyrbilen, en evig väntan på polisbefäl för alkoholtest (av både morsan och polisen som körde!) och en 13 000 kronor fattigare mamma. Trots att vi kom iväg mycket senare än planerat så skrattade vi gott åt det hela på kvällen när vi kommit upp och blivit serverade öl, vin och tacos. Det stående skämtet var naturligtvis "Ulla, ska vi ner och dra en repa på stan?". Och hennes tilltalsnamn blev naurligtvis U Lundell. Mycket roligt tyckte vi.
Förutom kul-kuliga skämt och hånande av morsan ägnade vi oss åt svamp-plockning, skogspromenader, diggande av alla gamla LP-skivor, shopping på Ica Järbo och Antikhallen. Där gjorde vi en hel del fynd, inte minst i påfyllningsväg till hatthyllan. Till ett bra pris dessutom, eftersom ägaren är en gammal MC-snubbe som tydligen blivit frälst och startat antikbod utan att kunna räkna.
På lördagkvällen blev det kräftskiva/surströmmingsskiva. Jag provade faktiskt en liten bit av den ruttna stackars firren, fast jag kan inte påstå att det är någon favorit. För alla som inte har provat så smakar det inte alls som det luktar, det smakar mest salt och en ganska frän smak, tänk typ sardeller. Kul att ha provat - men ingenting jag skulle köpa hem precis. Nä, tacka vet jag kräftor!
Klicka på bilderna för att göra dem större.
Helgens bästa: Att surströmmingsburkarna inte låg i bilen som morsan krockade. Tänk om de hade spruckit i hyrbilen... EEEWWWW!!!
Sveriges tråkigaste jobb
Har du tråkigt på jobbet? Känner du dig ostimulerad? Tycker du att dina arbetsuppgifter känns meningslösa? Kolla in det här... Jag och en kompis brukar fundera på vilka de absolut tristaste, långsammaste och meningslösaste uppgifterna man kan få på ett arbete kan vara. Hittills har vi kommit fram till följande:
Lodare nej, inte hemlös, utan sådana som har för uppgift att mäta ut grynnor och grund och skärgården. Okej, det mesta är väl redan färdigt, men tänk de stackare som en gång gjort det! På den tiden var det inte tal om GPS och radar, utan då var det vanliga lod som gällde. Herregud, fatta hur många stenar det finns på botten!
Att sätta upp viltstängsel längs Sveriges alla större vägar. Åk till exempel E4 från Norrland till Skåne, det är en ganska bra bit, och mycket av den vägen är försedd med viltstängsel. Fatta att stå där och banka i en påle, rulla ut två meter nät, banka i en påle, rulla ut två meter nät, banka i en påle... Och så vidare. Och så vidare. Och så vidare. Det tar ju aldrig slut! Och inte kan du pusta ut när du väl är framme i Skåne, nä, för då ska det ju upp på andra sidan också!
Att skruva i blindmärkena i tunnelbanan verkar ju inte heller alltför varierande. Har ni lagt märke till dem, längst ut på varje perrong mot tågen? Det är ca 30 cm långa remsor i mässing som sitter tre i höj och hela vägen längs perrongen.
Varje mässingsremsa skruvas fast med tre skruv, och 3 x 3 är 9. (Alltså med alla tre remsorna på höjden.)
Sedan får du multiplicera 9 med antalet mässingsremsor från ände till ände på en perrong. Det blir en del...
Att städa på Viking Line. Fy fan. En annan tycker att det är jobbigt att byta lakan hemma en gång varannnan vecka, tänk då på de stackare som byter lakan i de hundratals hytterna varje dag! Och inte nog med det, nej det är spyor, kondomer, vinfläckar, brännmärken, glassplitter, söndertrampade jordnötter, blod, ja listan kan göras oändlig. Och när du äntligen fått rent i alla hytter och borde få bragdmedalj så är det lagom tid för avgång igen vilket betyder en ny drös fyllon och drägg som ska se till att du får göra skäl för lönen. Är det bara jag som lider med de stackarna?
Hisstransportör i Katarinahissen verkar ju inte heller helt okej. Tänk att stå där hela dagarna och trycka på upp eller ner, ta 10 kronor i betalt av folk och sedan ge dem en liten biljett. Booooring...
Sen har jag hört historier om folk som jobbar på fabriker och kontrollerar varor. Någon var anställd på ett konservburksföretag och hade som uppgift att stå vid bandet och vänta tills det kom någon suspekt burk. Då skulle den plockas av bandet och ställas på en vagn vid sidan av. Det roligaste som hände i det yrket var när man fick gå iväg med vagnen och tömma den när den var full. Ehh... Någon som blir sugen på att jobba?
En annan var kylskåpsdörrstestare och ägnade sina dagar åt att öppna och stänga kylskåp.
Jag ska aldrig mer klaga på mitt jobb.
Om det är någon som vet fler trista jobb så får ni gärna hojta till! Min arbetsdag blir nämligen så mycket lättare när jag vet vad jag slipper... hehe
Hej då Acktjära
Redan när vi klev ur bilen på fredagkvällen slogs vi av äkta lantluft, mjukt gräs och romande kor i hagen mitt emot. Härligt!
Morfar verkade pigg och glad, och bjöd på en god middag. Sedan tittade vi runt i huset efter saker vi ville behålla, morfar har nämligen sålt huset. Lite sorgligt känns det förstås, speciellt för honom eftersom han har byggt husen själv och varit där varenda sommar sedan morsan var liten, men å andra sidan är det ju inget vidare kul att se det förfalla medan han inte orkar ta hand om det heller.
En sak kan jag inte förstå, hur gamla människor kan samla på sig så in i helvete mycket skit! Det är mängder, och åter mängder, av totalt meningslösa saker som små dukar, broderier, ljus, porslinsfigurer, tallrikar, ja Gud vet allt!
Enligt morfar var det mesta sånt som de har fått i present av folk som kommit på besök och så har de kännt sig tvugna att sätta upp det, och lite krafs får jag nog själv ta på mitt ansvar, typ halvsneda verk från åratal av trä - och syslöjd.
Jag hittade en hel del bra grejer, bland annat en jättefin askkopp som jag minns sedan jag var liten, labyrint heter den och ser ut så här:
Den är ett tvättäkta barndomsminne, och jag tycker den är skitcool. Dessutom gör den sig bra till min svarta soffa med vita kuddar. Fast jag kan garantera er att den inte kommer att stå framme när jag har fest...
Annars hittade jag lite inredningssaker av trä som jag tänker måla om, till exempel en pidestal och en byrå. Jag ska lägga upp bilder på förvandlingen sedan.
På lördagen kom syrran, och vi fortsatte gå igenom husen.
Sen träffade jag en kompis i hagen:
Hej Ko-mpis! :)
Vi plockade hallon från buskarna och gjorde en skitgöttig hallonpaj.
Sedan blev det kräftor med kusinerna i vanlig ordning. Dock ej från egna ån i år, de är nästan helt utrotade. Nåja, svenska köpekräftor i hink dög bra det också.
Idag ska mitt sjöställ som jag har beställt komma. Jag väntar med spänning, jag har ju inte provat det ännu. Därför hoppas jag på segling till helgen och en gnutta regn så att jag kan kolla kapaciteten...
Ja, jag vet, det ser ut som en michelinggubbe, men byxorna har man bara i extrema väder och man behöver inte ha så mycket kläder under på sommaren!
Dessutom har jag hunnit läsa ut in senaste bok, Aldrig fucka upp av Jens Lapidus.
Den var bra, fast inte alls i klass med Snabba cash enligt mig.
Det var lite för rörigt i handlingen, lite för många namn och tvära kast hit och dit. Dessutom fick man aldrig någon ände på vissa trådar. Är det fler som har läst den, vad tycker ni?
Solsken och gamla bönor
Jag hade tur med vädret, det var soligt och varmt nästan varenda dag. I början passade jag mest på att njuta av ledigheten, tog långa kvällspromenader och en sväng till Finnhamn.
Sista veckan ägnade jag åt att segla. Jag, Martin och Gurra packade våra väskor och begav oss söderut med Busan II, och kände direkt när vi kommit ombord att detta var den enda rimliga platsen att befinna sig på när solen steker och temperaturen stiger upp emot trettiostrecket.
Första kvällen tog vi oss ner till Dalarö där vi låg över natten, och efter en härlig frukost med färska frallor och kaffe latte vid hamnen styrde vi vidare mot Nynäshamn. Det blåste på rätt bra, så vi kunde segla över Mysingen.
Det finns inget härligare än att ligga på framdäck i solen och dingla med fötterna i vattnet och lyssna på vattnet och vinden som sätter fart i seglen. Allt ont rinner bort, inga problem spelar längre någon roll!
Sedan vart det kvällsegling efter bunkring på Konsum och Systembolaget, samt ett par av härliga rökta laxspett från Nynäs rökeri.
Vi besökte Nåttarö, som är en av mina absoluta favoritöar. Där badade vi på Stora Sand, drack Mariestads på krogen, besökte Drottninggrottan (detta dock ofrivilligt eftersom vi hamnade mitt i en regn- och åskkaos på vägen från stranden).
Tyvärr hann vi aldrig gå ut på klipporna, de som ligger längst söderut på ön och bara lämnar öppet hav framför sig. Det brukar annars vara mäktigt!
Där träffade vi även två gubbar som vi fick lägga till vid sidan av, de hade en fjortonmeters seglbåt på nätta 14 ton dit vi blev inbjudna på middag och fest. Och vilken middag sen, efter att ha tuggat trista halvfabrikat i ett par dagar så var det inte fy skam med en pampig middag bestående av grillade korvar och kyckling, färskpotatis, sallad, bröd, ost och smör. Allt detta på riktigt porslin med riktiga bestick och med en härlig avslutning med kaffe innan det dukades upp starköl, vin och dessertost. För modligen den härligaste middagen i år!
Vi återvände hem på lördagen, och då var vädret dåligt. Det småduggade lite när vi började åka, men efter en stund blev det värre och ute på fjärden fullständigt vräkte det ner, och det ville aldrig ge med sig. Jag, som bara hade ett gammalt tunt regnställ att skydda mig med, blev inte långvarig ute på däck. Gurra och Martin däremot hade bättre sjöställ och var dessutom tvugna att köra på. Trots svindyra sjöställ var de enda blöta in på skinnet när de tillslut kom in efter att ha lagt till för natten på Dalarö. Men så var det också ett av Sveriges genom tiderna värsta regnoväder i sommartid...
Då satt det jävligt gott med lite middag, även om den bestod av rostbiff med potatissallad, halvtorrt bröd och bönor på burk. Aldrig är man så okräsen som ute till sjöss! Och aldrig har jag sett både Gurra och Martin somna som två små barn klockan halv tolv en lördagkväll trots att vi hade två vinboxar kvar...
Hur mycket jag än älskar skärgården och allt vad det innebär så måste jag erkänna att det är förbaskat skönt att komma hem och få duscha i sin egen dusch, gå på vanlig toalett, laga nyttig och näringsrik mat, sova i en riktig säng och så vidare. Men så fort man har gjort allt det där vill man bara tillbaka, speciellt till Nåttarö. Speciellt när solen skiner.
Tur för mig att det ösregnar.
Dalarö är som en liten småstad, och där hittade vi världens mysigaste café!
I Nynäs rökeri kan jag gå och titta i evigheter innan jag bestämmer mig...
Stora Sand på Nåttarö är formodligen Stockholms härligaste strand!
