fiabiten

Tillbaka på jobbet efter en skön långhelg på landet i Gästriklands skogar.

Det har blivit mycket skog, mycket grillat och mycket veranda-häng. Och så en aning spaning på unga  män i blåa byxor, vi hade nämligen tre plåtslagare på plats som lagade taket.

Jag kände mig som en hemsk människa som satt i solen på verandan och drack iskall öl medan grabbarna slet och svettades, men å andra sidan underhöll jag dem säkert med mitt glada tjattrande.

Ingen björn eller älg fick vi se, till vår stora besvikelse, men dock två kopparormar som gav upphov till en livlig diskussion om de parade sig eller slogs för sitt liv. Jag tippade på en slags kombination.

Jag letar efter snygga affischer att ha i min nästa lägenhet.

Jag har hittat en sida som har alla affischer man kan tänka sig, allt från filmaffischer till porträtt, konstverk och bilder på kända artister.

Jag har hittat många snygga, men också väldigt många fula.

Helst vill jag ha snygga fotografier på snygga artister,  helst i svartvitt.

Vem vill egentligen ha en bild på Bob Marley när han sitter med en spliff mot en röd-gul-grön bakgrund? Jo, kanske någon finnig tonårsgrabb från Botkyrka.

Men det finns snygga bilder också. På Bob Dylan till exempel, han är snygg.

Men som vanligt när jag letar efter något fint slutar det med att jag blir irriterad på allt fult. Det absolut värsta motiven jag kan tänka mig är följande:

♥ Någon svart-gul-vit bild på ett åmande par, nästan alltid en kille med tvättbräda och jeans som halkat ner i röven och generöst bjuder på lite crackuppvisning.

♥ Någon drogad jävla apa med en ful pöskeps, som tydligen ska vara så söööööööööt...

♥ En stegrande häst mot en lila bakgrund med blixtar och åska. Möjligtvis också en tiger.

♥ Två tjocka ungar, gärna en pojke och en flicka, fast man knappt ser någon skillnad, sittandes hand i hand på en strand och blicka ut över solnedgången. Som om dom skulle bry sig om den!

♥ Ett känt kostverk där någon gjort sig lustig och bytt ut modellen mot typ Homer Simpson.

Så snälla, om du någonsin ska ge mig en present, avstå från att köpa en affisch med någon av dessa motiv...

I morse var en sådan morgon då man bara vill dra täcket över huvudet, somna om och glömma att man har ett jobb där man ska spendera nio långa timmar under dagen.

Men det hade nog inte varit så lyckat, så motstridigt släpade jag mig upp och vacklade in i badrummet.  

Det värsta är att det fortfarande inte har gått över, jag sitter fortfarande halvt medvetslös vid skrivbordet och längtar till sängen. Annars brukar jag komma igång efter första kaffet och lite arbete. Men ack inte denna soliga tisdag i månaden maj. Inte ens mina fina post-itlappar piggar upp idag.  Det blir en lång dag att ta sig igenom, det känner jag redan nu.

Men snart så blir det i alla fall lite ledigt, och snart är det dags för Love-festivalen.

Hoppas bara att jag får semester som jag har önskat över midsommar.

Det är nämligen den enda veckan jag har önskat på hela sommaren, och den enda veckan jag har planerat inför. Det kommer bli göttigt som fan, ungefär 60 pers på landet utanför Sundvall, delandes på tvåstora hus och  drivor med öl, sköna lekar och god mat.

Jag var och simmade igår, det var faktiskt jätteskönt. Fyrtio längder blev det, och det kändes bra. Ju fler längder jag hann med, desto mer folk trängde sig ner i vattnet. En tant var helt rabiat, hon vägrade anpassa sig till ordningen och ta hänsyn till andra, hon körde någon slags jävla fjäril/rygg/bröstsim mitt i bassängen och krockade och skuffades med ALLA. En gubbe skulle prompt flyta på rygg fram och tillbaka, vilket inte riktigt synkade med alla som ville motionssimma, och halva bassängen var ockuperad av tjocka tanter som utövade vattengymnastik.
Annars var det ett givande pass.

Jag känner att jag vill unna mig något fint idag på lunchrasten. Men jag har verkligen inte råd.

Helst skulle jag vilja gå hem efter lunch och sova.
Eller åka till Hornstull och dricka lyxkaffe och äta paj.

Det regnar idag, är allmänt mulet och jag har inga pengar att spendera. Dessutom stänger simhallen och gymmet klockan sex.

Alltså skulle det verkligen sitta på sin plats att åka till Högdalen och börja packa ner saker i lådorna jag fick av Tove. Men ändå så är jag så sjukt osugen på det.

Först hela vägen dit, sedan finns det varken säng eller soffa kvar längre att ta pauser i.

Men jag vet ju att jag måste, för snart ska Onke flytta in, och det kommer ju att kännas ännu jobbigare att tvingas röja upp där en solig lördag...

Jag fick i alla fall unna mig en ny fin adidasjacka.

Och så har jag beställt nya fina post-its i form av rosa hjärtan.

Sådana små saker kan muntra upp en arbetsdag rejält!

Det är jag värd!

Jag och Jonas åt ris och kycklingwok häromdagen, och när vi ätit klart lät vi tallrikarna stå kvar på bordet medan vi lutade oss tillbaka, halvt döende i paltkoma.

Efter en stund fann jag en bit rizzlapapper mitt i min tallrik, lite lätt nedtryckt i resterna av riset som en liten vimpel.

-         Varför har du lagt papper i mina rester? Frågade jag Jonas.

-         För att jag trampade i ett riskorn på golvet, svarade Jonas lugnt.

-         Jaha...? Sa jag en aning skeptiskt.

-         Ja, men jag lade ju riskornet i tallriken, sa Jonas triumferande. Och nu påminns jag ju om att det ligger ett äckligt golv-riskorn i maten, i fall jag skulle få för mig att fortsätta äta om en stund!

När jag tittade förvirrat på honom såg han så stolt ut, att jag inte kunde låta bli att fundera på om han kanske är helt normal ändå. Liksom att det är jag som är onormal som inte kunde tänka ut något så... hmm... logiskt?

Vad tror ni?