Snart i Grekland!
Vi bokade resan för flera veckor sedan, ändå är det först nu som jag börjat fatta att vi ska åka.
Om mindre än ett dygn är vi på Arlanda.
Jag har inte packat. Inte tvättat. Inte växlat pengar. Inte förberett någonting. Men det där ordnar sig ikväll. Och i morgon kväll sitter jag på en balkong på Kreta och dricker en iskall öl.
Och på måndag morgon ska jag, istället för att trängas på tunnelbanan, sova ut och sedan gå ner på stranden och bada. Jag kan knappt tro att det är sant!
Sjuk
Nu har jag varit sjuk i sex dagar, och jag har så trååååkigt!
Förut såg jag fram emot att få ligga hemma och mysa i soffan en hel dag, men nu känner jag verkligen hur tristessen och rastlösheten hunnit ifatt mig. Jag har tittat på varenda dålig serie på TV, sett flera filmer, spelat spel på mobilen, kollat facebook. Något annat har jag inte haft ork för. Jag försökte mig på att dammsuga häromdagen, men det var så ansträngande att jag blev helt svettig och dödstrött. Fy fasen!
Jag smittade Jonas också, så han har varit hemma ett par dagar också. Men han har ju varit lika dålig han, så det har inte varit någon större skillnad. Eller jo, vi försökte oss på ett parti minigolf häromdagen för att få lite frisk luft, men det var ju dömt att misslyckas. Båda var genomsvettiga och illamående efteråt. Snacka om att man känner sig ynklig. Det roligaste vi har haft för oss är att borsta tänderna med vår nya eltandborste. Då är det illa!
Vi gick till husläkaren i måndags. Vi fick varsin, men det var det mest underliga besök vi någonsin varit på. Min läkare var helt förvirrad och glömde bort om han tagit blodtrycket och lyssnat på hjärtat efter fem minuter och Jonas läkare frågade om Jonas nyligen hade börjat kyssas med tjejer, eftersom då kunde det möjligen vara körtelfeber. Sedan fick han röntka lungorna. Det hela slutade med att vi fick varsin astmainhalator utskriven, jag fick två, en vanlig och en med kortison. Alltså - två helt olika diagnoser, fast med samma medicin, trots att vi talade om att vi förmodligen hade helt vanlig influensa och att jag smittat Jonas.
Men jag tänker i alla fall ge min inhalator en chans, för tydligen kan den hjälpa mot min yrsel och huvudvärk jag brukar ha på eftermiddagarna, och då är den guld värd.
Idag är jag extra arg för att jag är sjuk, för min avdelning ska på konferens. Jag sitter och tittar på klockan och känner mig som Madicken när hon har fått hjärnskakning och inte kan följa med klassen på utflykt. "Nu åker de... Nu äter de säkert sin matsäck..." Det är riktigt trist, och jag funderar på vad som kan trösta mig en dag som denna.
Igår tog jag mig i alla fall ork och bakade lite bullar. Det var gott, och vi kunde känna doften i hela lägenheten. Det måste betyda att vi är på bättringsvägen!
Förut såg jag fram emot att få ligga hemma och mysa i soffan en hel dag, men nu känner jag verkligen hur tristessen och rastlösheten hunnit ifatt mig. Jag har tittat på varenda dålig serie på TV, sett flera filmer, spelat spel på mobilen, kollat facebook. Något annat har jag inte haft ork för. Jag försökte mig på att dammsuga häromdagen, men det var så ansträngande att jag blev helt svettig och dödstrött. Fy fasen!
Jag smittade Jonas också, så han har varit hemma ett par dagar också. Men han har ju varit lika dålig han, så det har inte varit någon större skillnad. Eller jo, vi försökte oss på ett parti minigolf häromdagen för att få lite frisk luft, men det var ju dömt att misslyckas. Båda var genomsvettiga och illamående efteråt. Snacka om att man känner sig ynklig. Det roligaste vi har haft för oss är att borsta tänderna med vår nya eltandborste. Då är det illa!
Vi gick till husläkaren i måndags. Vi fick varsin, men det var det mest underliga besök vi någonsin varit på. Min läkare var helt förvirrad och glömde bort om han tagit blodtrycket och lyssnat på hjärtat efter fem minuter och Jonas läkare frågade om Jonas nyligen hade börjat kyssas med tjejer, eftersom då kunde det möjligen vara körtelfeber. Sedan fick han röntka lungorna. Det hela slutade med att vi fick varsin astmainhalator utskriven, jag fick två, en vanlig och en med kortison. Alltså - två helt olika diagnoser, fast med samma medicin, trots att vi talade om att vi förmodligen hade helt vanlig influensa och att jag smittat Jonas.
Men jag tänker i alla fall ge min inhalator en chans, för tydligen kan den hjälpa mot min yrsel och huvudvärk jag brukar ha på eftermiddagarna, och då är den guld värd.
Idag är jag extra arg för att jag är sjuk, för min avdelning ska på konferens. Jag sitter och tittar på klockan och känner mig som Madicken när hon har fått hjärnskakning och inte kan följa med klassen på utflykt. "Nu åker de... Nu äter de säkert sin matsäck..." Det är riktigt trist, och jag funderar på vad som kan trösta mig en dag som denna.
Igår tog jag mig i alla fall ork och bakade lite bullar. Det var gott, och vi kunde känna doften i hela lägenheten. Det måste betyda att vi är på bättringsvägen!
Hur ofta har man tid att baka kanelbullar...? 
Tur att vi har laddat upp för hösten...
