fiabiten

Ziggy (den lilla Jack Russel-hund som för tillfälligt bor hos oss) låg och sov som vanligt igår i sin sockerlåda bredvid våran säng. Pontus (Ziggys husse) var ute sent, så han ville vara med oss och titta på film.
Där låg han sedan hela natten enda tills klockan halv fem när Pontus dök upp, då sprang han som vanligt bort till dörren för att möta Pontus.  
Pontus tog en cigg på altanen, kollade lite på TV, hällde upp lite vatten.
Sedan rökte han en cigg till och gick och lade sig.

Klockan åtta i morse vaknade jag och skulle ut och ta några fina snöbilder, så jag lockade på Ziggy för att se om han skulle med. Men han kom inte, så jag tänkte att han sover väl, han är lite lat ibland.

Så det var inget mer med det förrän Pontus vaknade vid tiotiden, och vi började inse att Ziggy inte låg i varken hans säng eller sin egen sockerlåda. Ziggy har en förkärlek till att "baka in sig" i täcken och filtar, så vi vände och skakade på allt av tyg (lika bra att erkänna att vi har en hel del kläder på golvet hemma) men ingen liten hund.

Paniken växte, och vi började förstå att Ziggy måste ha smitit ut när Pontus tog sin sista cigg klockan fem på morgonen och sedan blivit kvar där ute.
I tio minusgrader, men sin lilla tunna kropp och korta päls.
Oddsen för att han överlevt var typ... noll.
Vi letade och letade, kollade i portar i området, ringde polisen, ringde olika djursjukhus, pratade med andra hundägare. Vi tänkte att han kanske "bakat in sig" i snön, precis som han alltid gör hemma med täcken och kuddar, och hur skulle vi då någonsin hitta honom?

Men tillslut fick Pontus ett samtal, från polisen i Flemingsberg, de hade fått samtal från en busschaufför som hittat Ziggy. Det visade sig att Ziggy gått upp till centrum tidigt på morgonen och hoppat på bussen till Huddinge. Där hade han sedan stannat tills han blivit upptäckt av busschauffören (som tack och lov själv hade hundar och tog sig an lilla Ziggy) och då fått komma in i förarens lilla hytt. Och så hade han åkt runt, runt i Botkyrka hela dagen med den där busschauffören.

Busschauffören sa glatt med stark serbisk brytning: Han har gjort allt man inte får! Åka utan biljett, bajsa på bussen, äta kexchoklad på bussen!

Så det vara att hoppa in i bilen och jaga efter bussen, och i Tullingeberg kom vi ikapp.
Ziggy hoppade ut, lycklig och lite skakad.
Och sedan blev det fest med kassler hemma.

Slutet gott allting gott.