Rökrumshäng
Appropå rökning ja.
Det är ett par tre år sen nu som rökförbudet trädde i kraft på Sveriges krogar.
På somrarna är det väl ingen större skillnad, man sitter ändå utomhus och där får man ju så vackert röka sig hes bäst man vill. Men på vintrarna märks det mer - folk fryser och skuffas vid entreerna och svär över vårt svenska klimat. Fler och fler krogar och pubar börjar inrätta rökrum, och nu kan man tydligt börja se ett mönster hos de människor som gästar dessa vidriga små utrymmen - bara för att de varit dumma nog att börja röka någon gång i livet. Där inklusive jag själv. Efter ett otal gånger bland dessa själar har jag börjat kategorisera dem:
Rökrumsbazin sitter ofta för sig själva, och röker i nästan alla fall röda marlboro. De börjar med att tjuvlyssna lite när man pratar med sin rökkamrat, och sedan ställer de oftast en fråga som lyder antingen?vart kommer du ifrån?? eller ?är du här med kompis??. För somliga är det tydligen långt ifrån självklart att ha sällskap på krogen. För somliga inte.
Rökrumsbratz syns sällan allena, heller nästan aldrig på ställen där ölen kostar under trettiofem kronor glaset. De står med sina marlboro lights och spanar oroligt ut på sina dyrbara helrör de tvingats lämna åt ödet vid bordet. Ju längre kvällen lider, desto mer helrören töms och bratzen fylls, blir de allt mer högljudda och allt fler knappar i skjortorna förblir oknäppta. Då vet man att det är fritt fram att snylta till sig en grogg eller två.
Rökrumsfyllon kan man skåda överallt, men oftast på de lite sunkigare ställena, gärna runt Fridhemsplan. Är ofta vindögda, han ölfläckar på kläderna, luktar svett och är märkbart överförfriskade. Sitter ofta utspillda över någon stol med en släckt fimp i mungipan och halvsover.
Rökrumssnyltarna finns också överallt, men är svåra att upptäcka då de är hala som ålar när de roffar åt sig slumpar man har sparat i askkopparna för senare behov. De anländer ofta utan egna cigaretter men har ändå ett mycket tillfredställt nikotinbegär när de lämnar stället. Utnyttjar faktumet att folk inte vill stinka fimp utanför rökrummet, och har ögon i nacken för att se när en ståtlig slump läggs i askkoppen.
Rökrumsraggarna står i rökrummet timme efter timme och frågar alla som kommer in efter eld eller cigarett, enbart för att få kontakt. De har upptäckt att de är osynliga i baren och på dansgolvet, men i det oftast upptända och musikfria rökrummet kan de knappast bli osynliga. Hur deras lungor ser ut och hur deras kläder luktar vid treblecket förtäljer icke historien men man kan ju ana.
Rökrumskärringarna är medelålderns och arbetar ofta kommunalt inom vården. De har hennafärgat eller permanentat hår, helst både och, uppskattar mönster som geopard och material som velour och fusksiden, och är rökare sedan många år. De köper oftast märken som gula blend, camel , level eller right (Fast då är det lite extra grådaskiga). De flesta av dem har små etuier för sina paket med "trevliga" färger och mönster och ett litet knäppe upptill. De umgås, röker och dricker i flock, och känner man inte igen dem på deras utseende eller doft av billiga parfym så är de enkla att indentifiera på pratet. Det diskuteras karlar, barn, tvätt och städning. Det ligger som en aura av bitterhet kring dem. De dricker vin och allt de gör är de "värda" eftersom de slitit i så många år i hemtjänst och äldreboenden. Hamnar du bredvid dessa i rökrummet är det kört att samtala med andra, din röst kvävs snabbt bland deras tjatter och klagovisor. Om du inte har tur förstås, och kärringarna har slagit på stort och unnat sig en Åbo-kryssning där billiga drinkar och cigarettlimpor flödar. Och villiga karlar förstås.
Det är ett par tre år sen nu som rökförbudet trädde i kraft på Sveriges krogar.
På somrarna är det väl ingen större skillnad, man sitter ändå utomhus och där får man ju så vackert röka sig hes bäst man vill. Men på vintrarna märks det mer - folk fryser och skuffas vid entreerna och svär över vårt svenska klimat. Fler och fler krogar och pubar börjar inrätta rökrum, och nu kan man tydligt börja se ett mönster hos de människor som gästar dessa vidriga små utrymmen - bara för att de varit dumma nog att börja röka någon gång i livet. Där inklusive jag själv. Efter ett otal gånger bland dessa själar har jag börjat kategorisera dem:
Rökrumsbazin sitter ofta för sig själva, och röker i nästan alla fall röda marlboro. De börjar med att tjuvlyssna lite när man pratar med sin rökkamrat, och sedan ställer de oftast en fråga som lyder antingen?vart kommer du ifrån?? eller ?är du här med kompis??. För somliga är det tydligen långt ifrån självklart att ha sällskap på krogen. För somliga inte.
Rökrumsbratz syns sällan allena, heller nästan aldrig på ställen där ölen kostar under trettiofem kronor glaset. De står med sina marlboro lights och spanar oroligt ut på sina dyrbara helrör de tvingats lämna åt ödet vid bordet. Ju längre kvällen lider, desto mer helrören töms och bratzen fylls, blir de allt mer högljudda och allt fler knappar i skjortorna förblir oknäppta. Då vet man att det är fritt fram att snylta till sig en grogg eller två.
Rökrumsfyllon kan man skåda överallt, men oftast på de lite sunkigare ställena, gärna runt Fridhemsplan. Är ofta vindögda, han ölfläckar på kläderna, luktar svett och är märkbart överförfriskade. Sitter ofta utspillda över någon stol med en släckt fimp i mungipan och halvsover.
Rökrumssnyltarna finns också överallt, men är svåra att upptäcka då de är hala som ålar när de roffar åt sig slumpar man har sparat i askkopparna för senare behov. De anländer ofta utan egna cigaretter men har ändå ett mycket tillfredställt nikotinbegär när de lämnar stället. Utnyttjar faktumet att folk inte vill stinka fimp utanför rökrummet, och har ögon i nacken för att se när en ståtlig slump läggs i askkoppen.
Rökrumsraggarna står i rökrummet timme efter timme och frågar alla som kommer in efter eld eller cigarett, enbart för att få kontakt. De har upptäckt att de är osynliga i baren och på dansgolvet, men i det oftast upptända och musikfria rökrummet kan de knappast bli osynliga. Hur deras lungor ser ut och hur deras kläder luktar vid treblecket förtäljer icke historien men man kan ju ana.
Rökrumskärringarna är medelålderns och arbetar ofta kommunalt inom vården. De har hennafärgat eller permanentat hår, helst både och, uppskattar mönster som geopard och material som velour och fusksiden, och är rökare sedan många år. De köper oftast märken som gula blend, camel , level eller right (Fast då är det lite extra grådaskiga). De flesta av dem har små etuier för sina paket med "trevliga" färger och mönster och ett litet knäppe upptill. De umgås, röker och dricker i flock, och känner man inte igen dem på deras utseende eller doft av billiga parfym så är de enkla att indentifiera på pratet. Det diskuteras karlar, barn, tvätt och städning. Det ligger som en aura av bitterhet kring dem. De dricker vin och allt de gör är de "värda" eftersom de slitit i så många år i hemtjänst och äldreboenden. Hamnar du bredvid dessa i rökrummet är det kört att samtala med andra, din röst kvävs snabbt bland deras tjatter och klagovisor. Om du inte har tur förstås, och kärringarna har slagit på stort och unnat sig en Åbo-kryssning där billiga drinkar och cigarettlimpor flödar. Och villiga karlar förstås.
Kommentarer
Trackback
