Sjukaste på TV
Är det någon som sett programmet "Extreme homemakeover" som TV 3 visar varje eftermiddag? Är det någon mer än mig som inte vet om man ska gråta eller skratta åt dessa sanslösa amerikaner?
Det är lite samma sak som på radion med det gamla hederliga "Ring så spelar vi", fast i det här fallet "Gråt så bygger vi". Men det är ju klart, vi snackar ju USA.
Det hela går ut på att bara såååååå läckre och genomsnälla Ty och hans crew ska hjälpa någon tjock familj från deras "misär" till vardag. Det kan till exempel att en familj med tre barn bara har en enda våning på sitt hus, en familj som har adopterat en stökig tonåring eller en familj där pappan skadat benet och inte kan jobba heltid.
Först sitter familjen och snyftar och berättar om sina väldiga problem i Väst, mamman lyckas klämma fram en tår. Sen kommer hjälten Ty och hävdar att ingen, absolut ingen, ska behöva ha det så fruktansvärt.
Och det är klart att ett nytt hus med vedervärdiga, överdrivna inredningar ska hjälpa mot alltihop.
Sedan skickar de iväg familjen på något "nöje", typ Disneyland. Under tiden river de huset med hjälp av grannarna, som är så fasligt TV-kåta att det kryper längst ryggraden. Och så bygger de ett nytt hus. Sedan får familjen komma hem igen, och stå och skrika sig hesa en stund innan de får gå in. Och då skriker de högre och gällare än två tolvåringar på sin första pojkbandskonsert. Alla barnen har fått nya rum, hysteriskt överdrivna. Om lilla Molly råkat nämna att hon tycker om delfiner så är hela rummet överbelamrat av prylar med delfinmotiv. Lille James kanske har tur och har fått en skateboard som soffa, som säng, som bord, som hylla, och ja - ni fattar.
Det sjukaste var just ett avsnitt jag råkade zappa mig till häromdagen. Familjen hade en handikappad son som satt i rullstol (Ve och fasa! Klart familjen måste få en pool och en ny trädgård!). När de baxat ut honom ur bilen inför premiären av huset ålade sig kameramännen framför rullstolen och försökte få närbild på hans dreglande.
Resten av grannskapet stog bakom avspärrningsbandet och skrek i kör "Move the bus, Move the bus!" som de alltid gör när de vill att bussen ska köra undan så att familjen kan se sitt nya underverk. Pojken i rullstolen kunde varken gå eller prata, men snälla Ty hade skaffat honom en scarf som han bar runt halsen med texten move the bus! på. Så fiffigt! Och sedan släpade de in rullstolen i huset, och där satt pojken med sin scarf och fattade ingenting, verkade mest rädd för det massiva pådraget runt omkring. Hans överraskning var en linbana i taket i sitt rum så att han kunde komma till toaletten själv, och det var ju så praktiskt. Det tyckte säkert alla de miljoner amerikaner som tittade på programmet också.
Är det bara jag som undar vad i helvete det är för skit????
Snygg? Underbar? Nä, knappast.
Det är lite samma sak som på radion med det gamla hederliga "Ring så spelar vi", fast i det här fallet "Gråt så bygger vi". Men det är ju klart, vi snackar ju USA.
Det hela går ut på att bara såååååå läckre och genomsnälla Ty och hans crew ska hjälpa någon tjock familj från deras "misär" till vardag. Det kan till exempel att en familj med tre barn bara har en enda våning på sitt hus, en familj som har adopterat en stökig tonåring eller en familj där pappan skadat benet och inte kan jobba heltid.
Först sitter familjen och snyftar och berättar om sina väldiga problem i Väst, mamman lyckas klämma fram en tår. Sen kommer hjälten Ty och hävdar att ingen, absolut ingen, ska behöva ha det så fruktansvärt.
Och det är klart att ett nytt hus med vedervärdiga, överdrivna inredningar ska hjälpa mot alltihop.
Sedan skickar de iväg familjen på något "nöje", typ Disneyland. Under tiden river de huset med hjälp av grannarna, som är så fasligt TV-kåta att det kryper längst ryggraden. Och så bygger de ett nytt hus. Sedan får familjen komma hem igen, och stå och skrika sig hesa en stund innan de får gå in. Och då skriker de högre och gällare än två tolvåringar på sin första pojkbandskonsert. Alla barnen har fått nya rum, hysteriskt överdrivna. Om lilla Molly råkat nämna att hon tycker om delfiner så är hela rummet överbelamrat av prylar med delfinmotiv. Lille James kanske har tur och har fått en skateboard som soffa, som säng, som bord, som hylla, och ja - ni fattar.
Det sjukaste var just ett avsnitt jag råkade zappa mig till häromdagen. Familjen hade en handikappad son som satt i rullstol (Ve och fasa! Klart familjen måste få en pool och en ny trädgård!). När de baxat ut honom ur bilen inför premiären av huset ålade sig kameramännen framför rullstolen och försökte få närbild på hans dreglande.
Resten av grannskapet stog bakom avspärrningsbandet och skrek i kör "Move the bus, Move the bus!" som de alltid gör när de vill att bussen ska köra undan så att familjen kan se sitt nya underverk. Pojken i rullstolen kunde varken gå eller prata, men snälla Ty hade skaffat honom en scarf som han bar runt halsen med texten move the bus! på. Så fiffigt! Och sedan släpade de in rullstolen i huset, och där satt pojken med sin scarf och fattade ingenting, verkade mest rädd för det massiva pådraget runt omkring. Hans överraskning var en linbana i taket i sitt rum så att han kunde komma till toaletten själv, och det var ju så praktiskt. Det tyckte säkert alla de miljoner amerikaner som tittade på programmet också.
Är det bara jag som undar vad i helvete det är för skit????
Snygg? Underbar? Nä, knappast. Kommentarer
Trackback
