Jävla lås-helvete!
Dagen gick rätt fort, det var nästan ingenting att göra på jobbet, så jag satt och kollade fynd på tradera och coolstuff.se (hittade bland annat en schysst adidasväska i chockrosa, perfekt för kortare seglingstrippar) och drack kaffe.
Fick smita lite tidigare, redan vid kvart i tre, och tack och lov för det. Varför då? Jo:
Gick in på bolaget i Högdalen och köpte en bag-in-box vitt samt några flaskor pilsner att ha under helgen om jag skulle få besök. När jag sedan gick hemåt ösregnade det, typiskt första semesterdagen... Ja ja, tänkte jag, jag ska ju ändå bara hem och njuta av en riktigt lång fredagsdusch.
Tji fick jag.
Byggfirman skulle nämligen byta ut bygglåsen idag till de ordinarie, och jag hade följt anvisningarna jag fått igår kväll till punkt och pricka, nämligen lagt fram den vanliga låskolven i hallen och släppt ner byggnyckeln i brevlådan när jag låst dörren efter mig på morgonen. I fickan hade jag istället min vanliga nyckel som passar till låskolven som skulle monteras in under förmiddagen.
Men nej, när jag äntligen kom ur hissen, dyngsur, svettig och trött som ett as med två tunga kassar och en massa smutsiga arbetskläder i väskan lyckades jag inte få in nyckeln, hur mycket jag än trixade. Sakta men säkert, och med en desperat ovilja, började jag inse förödelsen. De hade inte bytt låset! Jag kikade in genom brevinkastet och såg kolven och nyckeln där inne, fast inte på samma plats som när jag gick. Alltså hade de varit här, men inte fixat låset!
Jag blev vansinnig.
Sedan var det bara att sätta igång att jaga lösning - ringa Bryggarn, ringa Onke, ringa NIsse, ringa Tony, ringa familjebostäder, ringa fucking M3-fittbygg. Klockan kvart i fyra en fredageftermiddag - hur många byggjobbare jobbar då?
På M3 Byggs huvudkontor fick jag av en steril telefonsvarare beskedet "Växeln är stängd för semester till och med vecka 31, var vänlig ring den du söker på dennes direktnummer." Jaha ja, det är ju en barnlek när man varken har namn eller nummer till någon ansvarig.
Till slut fick jag via eniro numret till någon slumpmässigt utvald lirare på företaget som efter mycket om och men kunde ge mig numret till den ansarige byggherren för just mitt hus.
Han svarade - tack Gud - men killen var skitfull på väg till Örebro. Skoj. När han äntligen fattade galoppen lovade han att ringa en kollega som kunde komma och släppa in mig.
Efter en halvtimme hade jag fortfarande inte hört något och ringde tillbaka till Örebro-fyllot, och han hade naturligtvis glömt att ringa sin kollega. Suck.
Till slut ringde det i alla fall en slirare, han bröt kraftigt på finska och var också dyngrak. Men det var tydligen den enda de hade att skicka, så det fick duga. Bara jag fick komma in!
Det var bara att bita ihop och sitta utanför porten och vänta. Tack och lov fanns det en bänk under tak, och jag hade min iPod. Drack två öl för att lugna ner mina ilskna nerver och rökte typ femtio cigaretter, sedan kom han och låste upp.
Nu sitter jag här och njuter av att vara inne.
Så kan det gå. Akta er för M3 Bygg allihopa, dom är helt värdelösa! Efter en månads försening med stambytet lyckas de sjabbla bort låset också. Herregud...
Man får göra det bästa av situationen i väntan på låssmeden...
Spöregn och Ernst
Istället blir jag sugen på att höstshoppa, och i år siktar jag på en riktigt schysst skinnjacka.
Igår kväll var det så sjukt dåligt väder att jag beslutade mig för att åka hem efter jobbet och pyssla i min lägenhet samt laga en nyttig pastasås baserad på rotfrukter. Vart helt okej faktiskt. Men efter att ha plockat in allt jag glömt på balkongen och som hade blivit dyngsurt tröttnade jag på pysslet och zappade på TV:n istället. Både ettan, fyran och femman visade heminredningsprogram, och det där är en grej jag inte riktigt förstår mig på. Visst, dom flesta programledarna är duktiga och har skön fantasi, många av rummen blir coola. Men: Tar dom inte i lite väl mycket ibland? Jag skulle bli helt snurrig av att sitta och försöka relaxa i ett illgrönt rum med stora bollar i taket som speglar allt... Och, vem återställer rummen om det blir flytt eller när kidsen tröttnar på pirat-tema? Alla kanske inte vill ha knallröda väggar a´la bordell i hallen...?
Och hur enkla är egentligen de där rummen att städa? Hoppsan, lite rödvinsspill på mattan, och vips! så var den exklusiva och specialdesignade heltäckningsmattan försörd...
Dessutom blir det väl lite skevt att ha ett maxidesignat rum medan resten av lägenheten är precis lika trist, ful och opersonlig som rummet var innan? Blir det inte lite skumma kontraster...? Fast det är klart, någonstans måste det ju finnas plats för alla personliga saker som alla människor har men som inte platsar in på übertrendiga hyllor från Stockhome, typ fotoalbum, arvegods eller barnens egna målningar. Fast ändå, tänk er att gå husesyn hos någon, först hall, kök, sovrum, jaha det var ju fint, hmm-hm, tamtatam och POFF - där kom jag in ett illgult rum med bengaliska eldar av plast på vägarna och en flatscreen-TV i XXL-size på väggen trängandes med små plastdiamanter och strålkastare.
Hjärnblödning? Hjärtinfarkt? Panikångest?
Och seriöst, vem fan vill ha sitt sommartorp fyllt av granitgrå, obekväma och svindyra märkessoffor? Eller kök modernare än hemma i stan? Ett sommartorp ska väl ändå vara just ett sommartorp? Eller är det någon som brukar tycka om att ägna semestern på landet åt att finputsa sina tjusiga inredningsdetaljer?
Och så till sist, kan någon jävel ge Ernst Kirchsteiger ett par skor?!
Vi är trötta på att se dina fötter nu Ernst...
(Hoppas den jäveln trampar i en vattenpöl, så får vi i alla fall lite glädje av allt detta regn... Hehe)
Lördag
Jag har blivit en riktig husa, jag diskar och torkar och fejar och fixar och vattnar mina växter med omsorg. Jag stannar till och pratar väder med granntanterna och jag kikar ut på gården när det är livat för att se vad som pågår.
Men jag trivs verkligen här, det gör jag.
Häromdagen kom mitt kära ex hit och hjälpte mig att montera ihop mitt TV-bord, och han har redan hjälpt mig med datorn, med sängen, med tavlorna, ja alltihop. Gud, vad skulle jag göra utan den karln?
Veckans ilskemoment:
Kundvagnar. Jävla skitgrej, i varenda butik är det något knasigt med dom! Här på ica till exempel så måste man stoppa i en femkrona för att kunna använda kundvagnarna, och naturligtvis har man aldrig någon femkrona på sig. Hallå, vi lever i kontokortens era! Har ni missat det? Ännu mer ironiskt har de skyltar som säger "tänk på rånrisken - handla med kort". De menar alltså att man först ska ställa sig i kö till kassan för att ta ut en femkrona, vilket man måste handla något för att få göra. Sedan kan man få sin vagn och gå in för att - just det, handla. Och sedan ställa sig i kön igen och betala ytterligare en gång till?
Det finns även korgar som man drar efter sig på golvet, vilket också är totalt värdelöst, för de rymmer inte mer än en vanlig korg. Däremot blir det köer längre än på E4 norrut en fredageftermiddag i semstertid när folk försöker kryssa sig fram i de trånga gångerna i butiken. Det resulterar i att folk ger upp och parkerar vagnarna lite här och där och hämtar alla sakerna var för sig, så man snavar över korgjävlarna precis överallt. Dessutom är de mycket tyngre än vanliga korgar, så ingen orkar bära dem på armen.
Ge mig de gamla hederliga korgarna tillbaka och sluta tjafsa om femkronor så kanske jag är mindre sur när jag kommer fram till kassan...
Sköna stunder året om
Vilken årstid eller säsong det än är så finns det alltid vissa tider på året man längtar efter.
Just nu är det sommar, och jag har semester om en vecka. Självklart känns det underbart med sol, värme, bad och grönska, jag vill åka till Nåttarö med segelbåten och sitta och dingla med fötterna i vattnet ätandes på ett smultronstrå samtidigt som badlakanet torkar på relingen och ölflaskorna kyls i vattnet. 
Men jag längtar ändå lite efter andra årstider, som till exempel
Hösten, när man får ta på sig skinnjackan och vira långa halsdukar runt halsen för att gå upp och köpa mjölk och chokladpulver för att sedan sätta sig i soffan med tofflor och mjukisdress och titta på serier hela kvällarna. Allt detta medan stan fullständigt exploderar i färger på träden. Mysfaktor till max!
Julen, som är min absoluta favorit efter försommaren. Allra bäst är det att vara hemma hos pappa, som bor i en gammeldgas lägenhet som doftar av riktig gran och brasa i öppna spisen. Stearinljus som brinner, tomtar som kikar fram i vrårna, och fullt aktivitet i köket med pepparkaks - och lussebullsbak, sillinläggning, snapstillverkning och allt annat som ska hinnas med före dopparedagen. Men, där kan jag ju inte ränna vareviga dag, så naturligtvis har jag själv en egen flyttlåda med julpynt, och så gran förstås. Överdrivet för en etta? Äsch, vadå?
Kräftsäsongen i agusti, helst på morfars landställe i Hälsningland. På dagarna badar vi och dricker svalkande gindrinkar på verandan, och på kvällen när det är mörkt hänger vi upp kräftlyktorna och dukar fram faten med härligt röda och nykokta kräftor, dirket från ån på granntomten. sedan går man ut i den mörka kv'ällen, barfota i det daggvåta grädet, och tittar på älvdansen i hagen mitt emot. Lovely!
Midvinter, de få gånger det är riktig snö ute utan att den bildar murar av brungrå modd vid vägkanterna. I vintras åkte vi ut med Lova, en galeas som tillhör Skeppsholmen, till Fjädeholmarna. Massor med minusgrader, massor med kläder, men värme och glögg nere i båten. När vi, snoriga och huttriga, gick ner och dukade fram middag efter färden var det mysfaktor till tusen! Vi drack varm choklad och spelade sällskapsspel till ljudet av det behagliga brummet från gasolvärmaren. Sånt gillar jag!
Hällregn i sommartid. Det är hur mysigt som helst när det inte är kallt samtidigt. Speciellt om man sitter i ett litet hus eller en båt, så att det smattrar på rutorna. Om jag är hemma sätter jag mig med glädje på balkongen (den har tak) och tittar faschinerat på medan det fullständigt vräker ner. Aldrig fel heller om det blir en pampig regnbåge... 
Veckans citat:
"Jag skulle vilja köra traktor, en sådan där riktigt fet jävel... (paus) .... fast något som jag velat göra i evigheter är förstås att skära kebabkött från rullen med en sån där pinne som dom har...
Pappa och jag diskuterar häftiga upplevelser man skulle vilja göra, och här är tydligen en av min fars dolda drömmar...
"Men alltså, det borde ju vara lungt om vi äter innan och så...."
"Jaa... fast jag vet inte... känns ju som om det kommer kaosa..."
"Äsch, det behöver det ju inte alls göra!"
"Anna-Karin, en sak ska du vet, gamla erfarenheter ljuger sällan..."
Jag och A-k diskuterar hurvida vi ska börja grogga redan klockan två på eftermiddagen.
