fiabiten

Idag började min semester, hur jävla härligt som helst!

Dagen gick rätt fort, det var nästan ingenting att göra på jobbet, så jag satt och kollade fynd på tradera och coolstuff.se (hittade bland annat en schysst adidasväska i chockrosa, perfekt för kortare seglingstrippar) och drack kaffe.
Fick smita lite tidigare, redan vid kvart i tre, och tack och lov för det. Varför då? Jo:

Gick in på bolaget i Högdalen och köpte en bag-in-box vitt samt några flaskor pilsner att ha under helgen om jag skulle få besök. När jag sedan gick hemåt ösregnade det, typiskt första semesterdagen... Ja ja, tänkte jag, jag ska ju ändå bara hem och njuta av en riktigt lång fredagsdusch.

Tji fick jag.

Byggfirman skulle nämligen byta ut bygglåsen idag till de ordinarie, och jag hade följt anvisningarna jag fått igår kväll till punkt och pricka, nämligen lagt fram den vanliga låskolven i hallen och släppt ner byggnyckeln i brevlådan när jag låst dörren efter mig på morgonen. I fickan hade jag istället min vanliga nyckel som passar till låskolven som skulle monteras in under förmiddagen.

Men nej, när jag äntligen kom ur hissen, dyngsur, svettig och trött som ett as med två tunga kassar och en massa smutsiga arbetskläder i väskan lyckades jag inte få in nyckeln, hur mycket jag än trixade. Sakta men säkert, och med en desperat ovilja, började jag inse förödelsen. De hade inte bytt låset! Jag kikade in genom brevinkastet och såg kolven och nyckeln där inne, fast inte på samma plats som när jag gick. Alltså hade de varit här, men inte fixat låset!

Jag blev vansinnig.

Sedan var det bara att sätta igång att jaga lösning - ringa Bryggarn, ringa Onke, ringa NIsse, ringa Tony, ringa familjebostäder, ringa fucking M3-fittbygg. Klockan kvart i fyra en fredageftermiddag - hur många byggjobbare jobbar då?
På M3 Byggs huvudkontor fick jag av en steril telefonsvarare beskedet "Växeln är stängd för semester till och med vecka 31, var vänlig ring den du söker på dennes direktnummer." Jaha ja, det är ju en barnlek när man varken har namn eller nummer till någon ansvarig.

Till slut fick jag via eniro numret till någon slumpmässigt utvald lirare på företaget som efter mycket om och men kunde ge mig numret till den ansarige byggherren för just mitt hus.

Han svarade - tack Gud - men killen var skitfull på väg till Örebro. Skoj. När han äntligen fattade galoppen lovade han att ringa en kollega som kunde komma och släppa in mig.

Efter en halvtimme hade jag fortfarande inte hört något och ringde tillbaka till Örebro-fyllot, och han hade naturligtvis glömt att ringa sin kollega. Suck.

Till slut ringde det i alla fall en slirare, han bröt kraftigt på finska och var också dyngrak. Men det var tydligen den enda de hade att skicka, så det fick duga. Bara jag fick komma in!

Det var bara att bita ihop och sitta utanför porten och vänta. Tack och lov fanns det en bänk under tak, och jag hade min iPod. Drack två öl för att lugna ner mina ilskna nerver och rökte typ femtio cigaretter, sedan kom han och låste upp.

Nu sitter jag här och njuter av att vara inne.

Så kan det gå. Akta er för M3 Bygg allihopa, dom är helt värdelösa! Efter en månads försening med stambytet lyckas de sjabbla bort låset också. Herregud...



Man får göra det bästa av situationen i väntan på låssmeden...