Våran fina kolonistuga
Jag minns så väl när jag var liten och vi hade vår fina gula kolonistuga nedanför Södersjukhuset, vid Södra Årstalunden.
Vi hade världens mysigaste berså med höga spaljeer och täta syrenbuskar som blommade i lila och vitt lagom till min födelsedag varje år. Vi odlade massor av frukt, bär och grönsaker och massor med olika blommor. Jag hade ett eget litet trädgårdsland där jag odlade egna saker, mycket potatis förstås. Och jag hade de högsta solrosorna i hela området. Ibland grävde jag och farsan upp mask vid komposten och gick ner till Årstaviken och fiskade upp de mest minimala aborrar (det hjälptes inte hur mycket min syster låg i trädet bredvid och skrek dubbelmördare efter oss, förutom att hon möjligtvis skrämde bort fiskarna) som vi sedan tvingade morsan att rensa och grilla i folie.
Tyvärr så var det någon liten grabb i Eriksdalsskolan som ville impa på sina polare genom att tända eld på någonting inne i förrådet i källaren på våran stuga, men hans "pojkstreck" gick snart lite längre än vad han kunnat ana, för snart stod hela huset i lågor. Brandmännen kunde inget göra när de väl kom fram, huset var övertänt och nästan ingenting gick att rädda. Alla våra saker, som vi ärvt, köpt, gjort och sparat försvann inom loppet av några minuter.
Visst fick polisen tag i pojken och visst fick mina föräldrar ut pengar på försäkringen, men det blev liksom aldrig riktigt samma sak igen, trots att det byggdes en ny jättesöt liten stuga. Så när mina päron skildes ett par år senare så sålde de stugan till några andra.
Men gud som jag saknar alla somrar där, när vi grillade primörer eller hade kräftskiva. Ibland brukar jag gå förbi och kika in på tomten, den är fortfarande jättefin. Men inga solrosor finns kvar, och inte våran fina gula lilla stuga. Så jag tittar på den i minnet istället, eller på gamla kort. Finns ett foto länge tillbaka i bloggen för den som vill se.
Vi hade världens mysigaste berså med höga spaljeer och täta syrenbuskar som blommade i lila och vitt lagom till min födelsedag varje år. Vi odlade massor av frukt, bär och grönsaker och massor med olika blommor. Jag hade ett eget litet trädgårdsland där jag odlade egna saker, mycket potatis förstås. Och jag hade de högsta solrosorna i hela området. Ibland grävde jag och farsan upp mask vid komposten och gick ner till Årstaviken och fiskade upp de mest minimala aborrar (det hjälptes inte hur mycket min syster låg i trädet bredvid och skrek dubbelmördare efter oss, förutom att hon möjligtvis skrämde bort fiskarna) som vi sedan tvingade morsan att rensa och grilla i folie.
Tyvärr så var det någon liten grabb i Eriksdalsskolan som ville impa på sina polare genom att tända eld på någonting inne i förrådet i källaren på våran stuga, men hans "pojkstreck" gick snart lite längre än vad han kunnat ana, för snart stod hela huset i lågor. Brandmännen kunde inget göra när de väl kom fram, huset var övertänt och nästan ingenting gick att rädda. Alla våra saker, som vi ärvt, köpt, gjort och sparat försvann inom loppet av några minuter.
Visst fick polisen tag i pojken och visst fick mina föräldrar ut pengar på försäkringen, men det blev liksom aldrig riktigt samma sak igen, trots att det byggdes en ny jättesöt liten stuga. Så när mina päron skildes ett par år senare så sålde de stugan till några andra.
Men gud som jag saknar alla somrar där, när vi grillade primörer eller hade kräftskiva. Ibland brukar jag gå förbi och kika in på tomten, den är fortfarande jättefin. Men inga solrosor finns kvar, och inte våran fina gula lilla stuga. Så jag tittar på den i minnet istället, eller på gamla kort. Finns ett foto länge tillbaka i bloggen för den som vill se.
Stugan efter branden
Kommentarer
Trackback
