fiabiten

Jag, A-k och Emilie ligger utspillda i Emilies soffor och latar oss, vi är femton år och sugna på godis, men har inga pengar att köpa något för. Någon kommer på att vi kan baka chokladbollar, och ivrigt rotar vi runt i skåpen efter ingridienser. Besviket inser vi att vi inte har något socker.

(Anna-karin) - Ska vi kanske gå till konsum och snatta lite socker då?
(Emilie) - Nej, orka... Det är ju minst ett kvarter dit!
(Jag) - I så fall kan vi ju lika gärna snatta godis! Men orka...
(Tystnad, alla funderar)
(Anna-Karin) - Jag vet! Vi sätter på musik och skruvar upp volymen på högsta! Då kommer ju grannarna garanterat komma upp och klaga!
(Jag och Emilie) - Jaha?
(Anna-Karin) - Men förstår ni inte! Då frågar vi ju såklart om vi kan få låna lite socker på samma gång!
(Emilie) - Smart!
(Jag) - Ja! då slipper vi ju röra oss någonstans!

Varför ska det vara så svårt att hitta bra Nyårspaket på nätet att boka?

Jag vill fira ett riktigt vinternyår, men snö, mörker och fyrverkerier!

Redan i somras pratade vi om att göra det, och att kanske till och med åka ut med Lova. Det vore ju hur mysigt som helst, använda dagen till vintersegling och sedan gå upp på något hotell eller värdshus och värma sig med lite skumpa och supé...

Jag brukar fira nyår med vänner som precis som jag lägger vikt i att klä upp sig ordenligt vid festliga tillfällen, och det är roligt tycker jag. Just för att det bara är väldigt sällan jag gör det, men på nyår så är det ett måste. Då får man sminka sig mycket, och med glitter, och man får locka håret och ha klänning och snygga naglar. Man får vara så där tjejigt fåfäng, och det är kul när det är så. Och så tycker jag att det är så snyggt med killar i kostym. Jag vet, jag har blivit gammal och tantig! (Men lugn, jag gillar fortfarande blåställ också!)

Jag hade väntat mig att Utö eller Ingmarsö eller Svartsö skulle ha öppet, eller åtminstone Sandhamn, men tji fick jag.

Får väl se hur det går.
Men blir det en sedvanlig middag-med-djupfryst-hummer-och-hälften-kommer-försent-eller-blir-rabiat-packade så kräks jag. Eller så drar jag något gammalt över mig. (Nej, gamla ragg räknas tack och lov inte). Eller så stannar jag i sängen och protest-tittar på TV. Och låter klänningen hänga orörd och deprimerad i garderoben.

Okej, nu ska jag ta det här med tatueringar en gång till. Alla ni som tror att jag älskar tatueringar, ni har rätt - på sätt och vis. Jag älskar tatueringar, och jag hatar dem. Det är så olika, precis som med allt annat, vissa människor har en sådan extremt usel smak eller kanske bara sorgligt dålig fantasi.

Nu för tiden har var och varannnan människa en eller flera tatueringar, det är mer regel än undantag. Men jag kan ärligt säga att jag blir positivt överaskad varje gång jag ser en snygg tatuering, för det är inte alls lika vanligt.

När folk pratar om tatueringar så är det snarare "När ska du tatuera dig då?" än "Har du någonsin funderat på att tatuera dig?". För det är sant, jag har verkligen inga planer på att tatuera mig. Varför skulle jag göra det? De flesta försvarar sina val med argument som "Ja, men då blir ju min kropp orginell, inte lik någon annan!" eller "Ja men mina barns namn, det kommer jag ju aldrig att ångra!". Nej, naturligtvis ångrar man inte sina barn, men frågan är om man måste bränna in deras namn i huden för det? Och om man nu vill vara så orginell så är väl knappast en tatuering något att föredra? Det skulle vara för enäggstvillingar då, och då skulle jag vilja föreslå ett textat namn i pannan. I typsnitt Arial.

Det mest absurda av allt måste ändå vara "trendtatueringarna". Alla minns väl Ringen-runt-överarmen-a´la-Pamela-Andersson på nittiotalet? Eller Tribal-i-svanken några år senare? Herreguuuuuud, vilka otroligt dumma människor!
Visst, ni var de coolaste på Kickis -99, men idag är ni bara övervintrade och hopplöst efter med fula tatueringar eller avbetalningar på laserbehandlingar.

Tittar ni på Miami Ink? ärligt talat, hur många tatueringar gör dom som är snygga? Typ inga. Men jag klandrar inte tatuerarna, de gör snyggaste möjliga av folks knäppa och dåliga idéer. Men usch, jag ryser i kroppen när jag ser dessa vidriga påhitt. Och när de ska börja förklara varför de valt just dessa så byter jag kanal.
"Jag hade cancer i lungorna när jag var tolv - nu vill jag tatuera in den här delfinen på foten..." Ehhh?

Fast jag gillar tatueringar också. På rätt person. Och med rätt motiv. Som kroppsutsmyckning kan det var hur snyggt som helst, men då ska det vara i lagom mängd, storlek, färg, och mönster.
Jag känner folk som ser ut som kollegiblock efter ett tvåtimamrstelefonsamtal, det är inte snyggt. Precis som med parfym och smink - less is more.

Men jag kommer alltid tycka att det är charmigt med ankare och "de tre prickarna" på gamla sjömän och kåkfarare. För så ska det vara, de får ha urblekta, gröna, gamla tatueringar. För det verkar vara något som de allra flesta har missat - din kropp kommer att ändras med åren, du kommer inte alltid att se likadan ut. Inte din tatuering heller.

Om ni nu så rysligt gärna vill tatuera er, gör det för Guds skull på något diskret ställe, välj inte ett färdiggjort japanskt tecken i en pärm på East Street, och gör inte en delfin/ödla/fjäril på skuldran.
Kan ni inte rita den själva eller be någon ni känner rita den istället?

Slutligen ett tips för alla som fortfarande tror att man behöver använda kroppen som almanacka för olika datum:
Man kan faktiskt använda mobilen. Eller minnet. Eller en hederlig gammal pappersalmanacka.

Tur för honom att han har en snygg rumpa, vem fan vill ha hängbröst i röven?

Har precis klämt i mig en bit morotskaka - eller egentligen en halv. Men den var extremt söt och nu mår jag illa. Usch. Jag tror fan att det var 50 procent smör och 50 procent socker i den där... Men jag har lärt mig min läxa, inga mer morotskakor för mig. Nu sitter jag och försöker "blanda ut" sockret genom att bälja i mig mineralvatten. Jag hoppas att det funkar, för jag mår verkligen rysligt illa. Annars är risken överhängande att jag gör en "spy-Eva" (Alla minns väl klippet med tjejen som spyr i direktsänding?) och jag vet inte om mina besökare skulle uppskatta den typen av välkomnande...