Hej, jag är en signalkräfta.

Jag är sjuk, ack så sjuk. Ändå sitter jag här vid mitt skrivbord, ty jag är en hederligt arbetande människa. (Eller också så är jag bara för snål för att ta en karensdag). Näsan rinner, halsen kliar och jag får upp sånt där äcklo-päcklo-slem när jag hostar. Men det är inte bara därför det är synd om mig, utan jag har även fått den största finne som skådats på denna sida av millenieskiftet på hakan. Typ som ett lingon. Eller en sån där röd mjuk boll som man spelade spökboll med på gympan i lågstadiet. Extra uppgiven kände jag mig när min hemliga företagshunk kom ner och skulle hämta en bilnyckel i morse och jag stog där som en annan signalkräfta. Tack Gud.

Det enda som gjorde min morgon någorlunda dräglig var scenen som utspelade sig på vägen utanför fönstren i morse. Nåt pucko (eller kanske fyllo) i kranbil "glömde" att han hade en flera meter hög kran på flaket och körde rätt in i räcket med vägskyltar ovanför marken. Krasch sa det, och han hade rivit hela skiten, fastnat i skylten och dragit den med sig en bit. Plus nån jävla ledning så att oljan sprutade. Det tog bara minuter innan brandkår, polis och vägassistans trängdes utanför för att sanera oljan och svetsa loss bilen. Det var jättekul tyckte jag och typ varenda gubbe över 40 här på SL, som trängdes utanför för att få vara med i det stora ögonblicket. Förgäves försökte de fumla med sina mobiler för att fota det hela, men de hade ingen chans. Jag säger då det - gubbar och flashiga mobiler med minimala knappar är ingen bra kombination. Hur som helst så hände det något spektakulärt här för en gångs skull, och jag fick spana lite brandmän.
Men med viss besvikelse konstaterade jag sedan att det inte ens blev en sketen notis av det hela i DN Sthlm.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0