Fredag!
Här sitter jag nu och huttrar vid mitt skrivbord. Det är fredag idag. Weee! Fast jag har inte den där vanliga fredags-spralligheten som jag brukar ha, men det beror nog på att jag har blivit sjuk (och kanske aningen lite för att jag var ute igår. Fast det var lungt och sansat så döm inte ut mig)
I morse när jag vaknade hade jag tväront i halsen och kände mig allmänt slak. Ni vet hur det känns när man bara kan känna en enda smak och det är förkylningssmak. Blä. Jag funderade på om jag skulle stanna hemma, men jag var pigg och skulle omöjligt kunna somna om, så det kändes bara helt onödigt. Dessutom ville jag verkligen ha mineralvatten och kaffe, och det finns här på jobbet. Så jag gav mig iväg i alla fall.
På vägen satte jag på min nya "iPod" som jag köpte på nätet häromdagen. Ha, vilket jävla skämt! Det är värsta piratkopian av en iPod, fast röd och jätteplastig. Det fanns två låtar inlagda redan från scratch (den var alltså fabriksny, med plast och allting kvar) och det var Back street boys med "As long as you love me" och Vengaboys med "Sha la la la". Vilka brakhits en fredagsmorgon! Nej, men seriöst så hade jag faktiskt laddad den full med Pugh och gamla sköna 50-talshits dagen till ära. Men jag insåg snart att det inte går att sänka volymen på den. Och eftersom hörlurarna är lika värdelösa som en trampolin av wellpapp så läcker de ut lika mycket musik som de spelar. Till alla andra resenärers förfäran. Förlåt allihop, jag försökte bara få lite trevligt på väg till jobbet! Men ja ja, en tvåhundring är ju inga miljarder, även om man kan tycka att det kunde vara värt en volymknapp...
I morse när jag vaknade hade jag tväront i halsen och kände mig allmänt slak. Ni vet hur det känns när man bara kan känna en enda smak och det är förkylningssmak. Blä. Jag funderade på om jag skulle stanna hemma, men jag var pigg och skulle omöjligt kunna somna om, så det kändes bara helt onödigt. Dessutom ville jag verkligen ha mineralvatten och kaffe, och det finns här på jobbet. Så jag gav mig iväg i alla fall.
På vägen satte jag på min nya "iPod" som jag köpte på nätet häromdagen. Ha, vilket jävla skämt! Det är värsta piratkopian av en iPod, fast röd och jätteplastig. Det fanns två låtar inlagda redan från scratch (den var alltså fabriksny, med plast och allting kvar) och det var Back street boys med "As long as you love me" och Vengaboys med "Sha la la la". Vilka brakhits en fredagsmorgon! Nej, men seriöst så hade jag faktiskt laddad den full med Pugh och gamla sköna 50-talshits dagen till ära. Men jag insåg snart att det inte går att sänka volymen på den. Och eftersom hörlurarna är lika värdelösa som en trampolin av wellpapp så läcker de ut lika mycket musik som de spelar. Till alla andra resenärers förfäran. Förlåt allihop, jag försökte bara få lite trevligt på väg till jobbet! Men ja ja, en tvåhundring är ju inga miljarder, även om man kan tycka att det kunde vara värt en volymknapp...
Kommentarer
Trackback
