tre-i-topp störigaste momenten i kollektivtrafiken
Jag-ska-gå-av-näst-nästa-hållplats-och-det-måste-jag-redan-nu-visa-folket
Har ni varit med om dessa människor på bussen någon gång? De sitter innerst vid fönstret och du ytterst, och en ganska bra bit innan personen ska gå av så måste de tvunget visa det med alla möjliga medel. De kränger på sig och håller demonstrativt i stången framför, de stökar och bökar och trycker på dig från sidan så att du till slut sitter med halva kroppen i gången och hindrar alla andra resenärer från att gå förbi. Bara för att du ska förstå att de snart ska gå av. Men herregud, jag fattar vinken. Och jag kommer att resa mig, jag kommer att släppa förbi dem. Busschauförren väntar nog tills alla har kommit av. Man behöver väl inte vara så dramatisk, varför skulle jag vilja hindra någon från av kliva av bussen?
Det räcker ofta med små gester för att visa att man vill gå av, man kan trycka på stoppknappen en extra gång eller bara röra på sig en aning så förstår personen bredvid. Om inte annat duger det med ett vanligt "ursäkta". Varför kan folk inte förstå det, varför måste de tro att jag är en galning som vill spärra in dem vid fönstret med min kropp som galler?
Jag-ska-på-det-här-tåget-och-tänker-armbåga-mig-fram-till-mitt-mål-folket
Alla normalt funtade människor fattar den enkla principen att om man först släpper av människor från tåget så blir det utrymme för alla som ska stiga på.
Ändå är det alltid horder av folk precis utanför dörrarna när de öppnas så att folk inte kommer ut. Det blir trängsel och knuffar, och folk blir smått hysteriska och lyfter sina sylvassa armbågar som vapen. Varför inte bara göra en så enkel sak smidigt? De enda som kan tänkas uppskatta den här typen av idioti är väl ficktjuvarna. Och möjligtvis en och annan smygtaffsare.
De trasiga spärrarna
Tramp, tramp, tramp, tramp, BAM!
Där står jag nu dubbelvikt över en spärr av äldre modell med ett kors som ska snurras framåt. Men det snurrar inte, utan sitter envist fast och ger mina inre organ i magen vad de tål.
Hela mitt flyt stannar upp, jag måste backa och välja en annan spärr. Är det rusning är det svårt, eftersom bakom mig trängs ett antal människor som hade varit igenom den där jävla spärren för länge sedan om det inte varit för att den satt fast. Innan siste man i ledet har fattat att vi alla måste välja en annan spärr har en kö redan bildats från andra hållet, av folk som vill komma in genom spärren. Och där står vi nu, ett dussin stressade och irriterade Stockholmare, och jag får onda ögat av alla som tycker att jag stannar upp strömmen. De förstår inte att det är mest synd om mig som har krockat med en spärr och dessutom står i mitten av detta kaos och därmed kan lämna det sist av alla.
