Kolmården
Jag har haft en jättehärlig helg, och det känns som om jag fått ut så mycket jag ville av den.
I fredags åkte jag hem efter jobbet och bara slappade, låg på soffan och tittade på TV. Det var jätteskönt!
I lördags åkte vi och gjorde lite ärenden, och några inköp, bland annat gardiner och lite grejer till bilen och sådant. Sedan åkte Jonas till jobbet, och jag hann ta ett långt bad, tvätta två maskiner, städa upp i köket och göra mig i ordning i lugn och ro innan jag åkte in till Söder och träffade Emmy en sväng. Det kändes som evigheter sedan jag var ute, så det var riktigt roligt.
I söndags gick vi upp tidigt och åkte till Kolmården. Det var perfekt väder, och vi hade packat bilen full med matsäck, badkläder och sköna CD-skivor.
Bilen går riktigt bra faktiskt, vi har helt klart gjort ett kap.
Vi började med att åka linbanan över hela parken och få en överblick uppifrån. Sedan strosade vi runt i parken och tittade på alla djur. Därefter åkte vi igenom safariparken, där man åker runt mitt bland djuren i egen bil. Det var jättehäftigt, vi var centimetrar från lejon och björnar och zebror och giraffer. Jag var som ett litet barn på julafton, och pekade och skrek. Sedan provade vi att köra i terräng med en Jeep, sådan där bil de har i djungeln i alla filmer. Första hindret var att köra upp med ena sidan på några stockar, så att bilen lutade fyrtio grader. Det var sjukt läskigt. Sedan skulle man åka upp på en slags gungbräda, som tippade över när man kom tillräckligt långt fram. Även det var sjukt läskigt.
Sista hindret var en mix av de två första momenten. Då var det Jonas tur att vara som ett barn på julafton. Men fan vad roligt det var!
Efter besöket på Kolmården åkte vi en sväng till havet i ett litet samhälle mellan Nyköping och Norrköping och satt på en brygga och doppade fötterna i vattnet. Vi hade tänkt bada, men det var för jävla kallt. Vi nöjde oss med att titta på havet i stället.
Sedan åkte vi till en restaurang och åt middag, innan vi styrde kosan hem igen.
Det var en jättemysig dag utan stress eller måsten. Och det behövdes...
