fiabiten

Vilken härlig helg det har varit!

Vi har både fått nytta och nöje utfört, och dessutom känner jag mig pigg och utvilad inför en ny vecka. Och det är nog tur, för de kommande två veckorna kommer bli ganska extrema på jobbet eftersom jag kommer att göra fyra personers jobb...

Ja ja, tillbaka till helgen:

I fredags hade vi bestämt att vi skulle vara hemma och städa, men vi var så trötta båda två att det inte vart så mycket städa av alls. Istället gick vi på en promenad i området kring vår nya lägenhet och passade på att testa kvarterskrogen där. Den var bra, det var god mat och trevlig personal på en solig uteservering.

På lördagen gick vi upp tidigt och tog båten ut till Finnhamn. Klockan ett var vi framme, och började med lunch på krogen och hejade på Micke i köket. Fick nyckeln till stugan och gick dit och bytte om till svalare kläder.

Sedan hyrde vi en motorbåt och åkte ut på sjön. Solen strålade och vattnet glittrade, och det var helt underbart skönt när det blåste lite i värmen. Vi lade till vid en liten sandstrand på en ö och badade och solade på klipporna.

Sedan tog vi en kall öl på krogen innan vi gick på grillfest med personalen.

Igår åkte vi hem via Waxholm där vi åt lunch, och sedan tog vi itu med städningen som vi hoppade över i fredags.

Man blir lite trött på denna värmebölja när man är i stan, egentligen skulle man vilja ligga i en båt och guppa hela dagarna.

Men nu har jag ingen mer semester inbokad, så det är bara att jobba på...

Tack och hej lägenheten!
Nu är det dags att flytta på sig och få lite mer utrymme.
Men tro mig, jag kommer sakna dig!
Vi har trivts så himla bra trots allt, och dessutom så bodde vi ju faktiskt där vårt första halvår.
Hoppas det inte är något trögt pucko som köper dig!

Vilken sommar vi har!

Igår insåg jag att jag inte hade några lämpliga sommarskor.

Åtminstone inte tillgängliga, eftersom det mesta av min sommargarderob fortfarande ligger kvar i Högdalen.

Därför fick jag ta mina stövlar, vilket jag ångrade bittert redan innan jag kommit fram till jobbet.

Framåt eftermiddagen höll jag på att dö av värmeslag, så direkt efter jobbet åkte jag in till stan för att skaffa mig ett par sandaler. Det var en prövning i sig. Om det är jobbigt att gå i stan på sommaren i vanliga fall var det en katastrof igår. Trettio grader varmt, fullt med vilsna turister och miljoner av shoppingsugna stockholmare på lönedagen.

Jag gick in på första bästa skoaffär, tog ett par sandaler utan att prova, betalade och gick ut.

Sedan åkte jag för att träffa Jonas på Medis, och slank in på kinarestaurangen vid Björns trädgård på vägen.

Där inne slet jag av mig stövlarna och strumporna (som jag "lite diskret" knölade ner i papperskorgen på toaletten) och satte på mig mina nya sandaler. De satt perfekt! Men jag tycker synd om alla gäster som ska in på den toaletten efter mig.

Om inte hälsovårdsmyndigheten redan bommat stället med omedelbar verkan det vill säga.

Förlåt kära kinarestaurang, men jag kunde inte hålla mig, mina förtvivlade fötter tvingade mig att ge dem frihet!

Jag visste att Suspekte Erik var en opålitlig knasboll, jag visste det!

Och tur är väl det, för nu valde ju säljaren att skriva kontrakt med oss istället.

Så nu är det klart, vi har köpt en jättefin trea i Fruängen med inflyttning den 10 juli.

Lägenheten är fräsch och fin och har allt vi vill ha. Tvättmaskin, badkar, ett ordentligt kök, vinterbalkong, separat sovrum och arbetsrum, en stor matplats, ett stort förråd och uteplats på gården. Äntligen får vi plats med allting, och jag slipper ha prylar utspridda över hela stan.

Vi kom dock på att vi inte har några möbler.

Efter besöket av Äntligen hemma så har vi bara möbler som sitter fast i väggen, så dom kan vi inte ta med oss. Jag har ju förstås lite från min gamla lägenhet, men ingenting som jag egentligen vill ha. Så Blocket Here I come!

I helgen blir det städning, städning och åter lite mer städning. Vi måste fixa rubbet innan mäklaren kommer och fotograferar på tisdag för försäljning. Det ska skuras fönster, tvättas textiler, dammas, putsas, och spikas. Sedan ska vi fixa finliret, placera ut gröna växter (ännu fler) och lägga fram färskt frukt och sådant. Fan vad bra det kommer att bli!

Det här är andra året i rad jag lägger min skatteåterbäring på städutrustning.

Hur kunde det bli så? Haha

Allt prat hit och dit om räntor, topplån, bottenlån, handpenning, lånelöften, banker, mäklare, säljare, försäkringar, arvoden, budgivning och avgifter står mig upp i halsen just nu.

Varför ska det vara så knepigt att få tag på ett boende?

Man kan ju inte sälja sin bostad förrän man har hittat en ny, men man kan inte heller flytta utan att ha sålt sin nuvarande. Hur fan är det tänkt?

Jag skulle vilja gå och lägga mig och sova och vakna först när alltihop är klart och vi kan flytta in i den nya lägenheten utan en massa tjafs.

Inte nog med att vi har en lägenhet och ska flytta till en ny med allt vad det innebär, jag har dessutom halva mitt liv kvar i min gamla hyresrätt i Högdalen. Men jag kan ju inte flytta alla dom sakerna till lägenheten där jag faktiskt bor, för den ska tömmas och städas inför visningen. Hur gör alla andra?

Jag börjar seriöst fundera på att köpa en gammal rostig husvagn och bo i. Det verkar ju vara det enklaste sättet! Dessutom kan man parkera den utanför jobbet så att man får sova längre på mornarna!

I helgen passade jag och Jonas på att gå på Grönan eftersom TV4 bjöd sina anställda med familj på hela kalaset. Vi var så där barnsligt förväntansfulla på vägen dit och dividerade livligt i vilken ordning vi skulle åka alla de olika attraktionerna. Vi vågade oss faktiskt (hör och häpnad) upp i den nya berg- och dalbanan. Den var läskig, men inte så läskig att den var värd fyrtio minuters köande. Men vi var ändå glada att vi inte tillhörde dem som fastnade på toppen i åkturen efter oss. I typ tjugo minuter.

Men uppskjutet tyckte vi om. Det är en speciell blandning av adrenalinkick och dödsångest när man slungas upp i luften och Stockholm krymper under en på bara någon sekund.

Efter några timmars åkande och ett besök på restaurangen, som serverade vidriga hamburgertallrikar efter fyrtio minuter, så kände vi att vi fått nog av ivriga ungar, långa köer och stanken av flottiga langos och sockervadd, så vi drog oss tillbaka.

När vi sedan låg utspillda i en av hyddorna på Debasers uteservering med varsin zingo och sammanfattade dagen kom vi fram till det nog fick dröja tills nästa år innan vi skulle bli sugna på Grönan igen. Men det var ändå roligt. Inte minst skrattkammaren - snacka om tant- och gubbvarning!

Här uppe var vi!

Håll tummarna för oss nu!

Vi har kommit upp till 1,5 miljoner kronor.

Konkurrenten Suspekte Erik är osäker och ska bestämma sig idag om han vill buda över igen.

Mäklarn håller på oss i smyg säger han.

Ägarens son, som är den som säljer, håller på oss. Han tyckte så bra om oss efter visningen att han sagt till mäklarn att det skulle vara så roligt att sälja till oss.

Men, man får väl för all del förstå att han inte går ner hundra tusen i pris för vår skull.

Men vi har bestämt oss för att inte gå längre, utan stanna på det här budet.

Jonas hade en teori om att man skulle köpa ett basebollträ och söka upp Suspekte Erik.

Jag tyckte inte att det var någon bra ide. Inte Jonas heller. Men han vill verkligen ha den. Och jag med.
Sedan kom vi på att om vi hade låtit någon slug vän gömma undan visningsskylten efter att vi gått in i porten på visningsdagen hade aldrig Suspekte Erik hittat in, och aldrig skrivit upp sig över huvud taget. Det hade vi tjänat tvåhundrafemtio tusen kronor på.

Damn.