Grönan
I helgen passade jag och Jonas på att gå på Grönan eftersom TV4 bjöd sina anställda med familj på hela kalaset. Vi var så där barnsligt förväntansfulla på vägen dit och dividerade livligt i vilken ordning vi skulle åka alla de olika attraktionerna. Vi vågade oss faktiskt (hör och häpnad) upp i den nya berg- och dalbanan. Den var läskig, men inte så läskig att den var värd fyrtio minuters köande. Men vi var ändå glada att vi inte tillhörde dem som fastnade på toppen i åkturen efter oss. I typ tjugo minuter.
Men uppskjutet tyckte vi om. Det är en speciell blandning av adrenalinkick och dödsångest när man slungas upp i luften och Stockholm krymper under en på bara någon sekund.
Efter några timmars åkande och ett besök på restaurangen, som serverade vidriga hamburgertallrikar efter fyrtio minuter, så kände vi att vi fått nog av ivriga ungar, långa köer och stanken av flottiga langos och sockervadd, så vi drog oss tillbaka.
När vi sedan låg utspillda i en av hyddorna på Debasers uteservering med varsin zingo och sammanfattade dagen kom vi fram till det nog fick dröja tills nästa år innan vi skulle bli sugna på Grönan igen. Men det var ändå roligt. Inte minst skrattkammaren - snacka om tant- och gubbvarning!
Här uppe var vi!
