fiabiten

Idag är en sådan där dag då jag tycker väldigt synd om mig själv.

Jag vet inte varför, men jag känner mig gnällig och ynklig och som om det vore mest synd om mig i hela världen.

Jag känner mig som en trumpen fyraåring som står med utskjuten underläpp och armarna i kors och är sur och tvär för att jag inte får något godis.

Jag känner att jag behöver lite tröst, kanske ett par nya jeans. Eller en massa uppmuntran och beröm, men vem fan skulle ha tålamod med det nu när jag är på mest ovärda humör?

Jag tänker fly till pappa efter jobbet, vi ska åka till Midsommarkransen och käka och dricka ett par öl. Det är perfekt, för pappa är bra i alla väder. Honom blir man på bra humör av, han är enkel och rolig.

Jag vill ha paket. Massor med paket!
Så kanske jag slutar vara så sur och tvär...