HELVETE.
Igår sov jag till halv elva, jag kan inte ens minnas när jag gjorde det senast. Jag brukar aldrig sova längre än halv nio, någon enstaka gång till nio. Jag masade mig upp och gjorde lite frulle, och en hel kanna kaffe (sex koppar).
Sedan låg jag på soffan och tittade på Paris Hiltons My New BFF halva dagen.
Framåt eftermiddagen fick jag nog och kände att jag borde göra någon nytta, så jag rensade och städare ur alla köksskåpen. Det var efter det som jag kände det. När jag stod på parketten framför diskbänken blev det blött, trots att jag torkat upp allt vatten som skvätt tidigare. Ju med man klev, desto mer vatten sipprade upp genom springorna. Jag ringde Jonas, och när han kom hem tittade vi närmare på skadan.
Det visade sig vara ut-vattnet från diskmaskinen som läckt. Hur länge vet vi inte, men tillräckligt.
Vi började lyfta på parketten, som tack och lov är av klick-variant, och där under fanns en sjö.
Vattnet hade gått igenom både skyddsplast och skyddsduk, och cementgolvet var alldeles mörkgrått.
Det var bara att slita upp golvet så långt som läckan nått, och torka ur.
Som tur var sken solen och det var varmt till sent på kvällen, så vi hade alla våra fönster öppna i hela lägenheten. Och när vi gick och lade oss hade det mesta torkat upp.
Men för säkerhetsskull ska jag ringa försäkringsbolaget imorgon så att dom får skicka en gubbe att kika på skadan och mäta fukten. Men vi har ju ingen granne under, och det verkar inte ha spridit sig utanför köket.
I morse sov jag ännu längre, jag gick upp efter elva.
Jag känner mig snorig och slö, och väldigt trött.
Jag skulle egentligen ha gått på kalas hos min faster som fyller 80, men jag orkar inte gå där och snora.
Istället ligger jag på soffan, återigen framför Paris Hilton, och glor på stundom henne och stundom mitt kala kök.
Jonas åker till Sundsvall idag, vilket betyder att jag är ensam tills nästa helg.
Tills dess får jag leva med att det är cementgolv, att diskmaskinen står mitt på golvet, och att kylen står i vardagsrummet.
Sedan låg jag på soffan och tittade på Paris Hiltons My New BFF halva dagen.
Framåt eftermiddagen fick jag nog och kände att jag borde göra någon nytta, så jag rensade och städare ur alla köksskåpen. Det var efter det som jag kände det. När jag stod på parketten framför diskbänken blev det blött, trots att jag torkat upp allt vatten som skvätt tidigare. Ju med man klev, desto mer vatten sipprade upp genom springorna. Jag ringde Jonas, och när han kom hem tittade vi närmare på skadan.
Det visade sig vara ut-vattnet från diskmaskinen som läckt. Hur länge vet vi inte, men tillräckligt.
Vi började lyfta på parketten, som tack och lov är av klick-variant, och där under fanns en sjö.
Vattnet hade gått igenom både skyddsplast och skyddsduk, och cementgolvet var alldeles mörkgrått.
Det var bara att slita upp golvet så långt som läckan nått, och torka ur.
Som tur var sken solen och det var varmt till sent på kvällen, så vi hade alla våra fönster öppna i hela lägenheten. Och när vi gick och lade oss hade det mesta torkat upp.
Men för säkerhetsskull ska jag ringa försäkringsbolaget imorgon så att dom får skicka en gubbe att kika på skadan och mäta fukten. Men vi har ju ingen granne under, och det verkar inte ha spridit sig utanför köket.
I morse sov jag ännu längre, jag gick upp efter elva.
Jag känner mig snorig och slö, och väldigt trött.
Jag skulle egentligen ha gått på kalas hos min faster som fyller 80, men jag orkar inte gå där och snora.
Istället ligger jag på soffan, återigen framför Paris Hilton, och glor på stundom henne och stundom mitt kala kök.
Jonas åker till Sundsvall idag, vilket betyder att jag är ensam tills nästa helg.
Tills dess får jag leva med att det är cementgolv, att diskmaskinen står mitt på golvet, och att kylen står i vardagsrummet.
Vatten. Vatten. Vatten. Överallt bara vatten. 
Man ser i alla fall tydligt vart läckan nått, det ljusgrå är torrt och det mörkgrå är vått. 
Jaha, numera har man parketten här ute. Käckt... 
Mitt i allt elände åkte vi och hämtade indisk mat, annars hade vi inte överlevt. Varsin cola också, detvar ju ändå lördagkväll.
Kommentarer
Trackback
