en falsk förhoppning om våren
Jag sitter med ett debiteringsallegat framför mig, men ser inte längre siffrorna. De kryper ihop och vägrar att samarbeta. Jag har kommit på mig själv flera gånger med att fastna med blicken på fasaden på huset mitt emot, solen lyser på den och ger mig falska förhoppningar om vår.
Men jag struntar i att det är falska förhoppningar, för det är i alla fall förhoppningar om en ljusare och varmare tid.
Det är torsdag idag, men känns lite som fredag. Det är en irriterande känsla, för man blir så besviken när man kommer på att det minsann inte är slut på veckan än. Lite som att stå på en pall och sträcka sig efter kakburken, men pallens ben är en aning för korta så det är precis att man inte når, hur mycket man än spretar med fingrarna. Frustrerat tvingas man inse att man måste vänta tills man har växt lite till. Och sedan, när man väl har växt och når kakburken, tar den slut på några minuter i alla fall.
Det droppar från taken där ute. Och i morse hörde jag fågelkvitter på vägen till jobbet. Det är vårtecken! Jag tänkte åka förbi stadsmissionen på vägen hem och se om de har något vårfint. Jag önskar mig ett stort, turkost keramikfat, och har inbillat mig att just ett sådant ska finns där för en billig penning som bara väntar på att få flytta in hos oss. Och så köper jag kanske en bukett tulpaner också. Och en stor flaska mineralvatten. Lite lyx måste man få unna sig när man är ensam hemma hela kvällen!
