En enda bild, berättar om en hel tid.
Jag tog den här bilden igår, när vi satt och tittade på bröllopet.
Och när jag tittade på den nu så kom jag att tänka på hur mycket vi kommer att skratta åt den om trettio år, kanske den dagen Victorias barn gifter sig.
Precis som vi idag skrattar år hur det såg ut i folks vardagsrum på sjuttiotalet när kungen och Silvia gifte sig.
Orange, gult och brunt. Stora glasögon med glas tjockt som flaskbottnar, gillestugor i furu. Kassler med ananas på fredagen. Eller möjligen fylld lövbiff.
Det som idag är modernt, öppna planlösningar, vita väggar, parkettgolv och lurviga mattor, kommer man förmodligen att hånfullt förakta på 2040-talet. Och skratta rått åt foppatofflor, thaimat take away och platt-TV-apparaterna i var mans hem. Vi kommer att bli nostalgiska över X-boxet, micron och DVD-filmerna.
Det är en ganska kul tanke. Jag tror att jag ska skriva ut bilden och lägga i mitten av en bok eller något. Hitta den om några år. Skämmas lite (om det inte gått tillräckligt lång tid då, att det ännu inte blivit retro) och gömma den igen. Och så hitta den någon gång på 2040-talet, och visa den för Jonas. Och så ska vi oja oss och säga "Men guuuud, ser du vad unga dom var?"...
Rätt schysst också att tavlan över TV:n sitter sjukt snett. Det har jag inte tänkt på innan.
