Enhetsmöte nu igen.
"Unna er en skön eftermiddag i solen nu istället” sa min högsta chef generöst idag när hon avslutade enhetsmötet en timme tidigare än planerat. Tyvärr hade hon glömt (eller så var hon verkligen en ordagrant hög chef) att hon har ställt till det så mycket på sistone att ingen på hela avdelningen har kunnat gå hem i själig tid på flera veckor. Knappast heller idag. Men, man får väl vara tacksam ändå för att vi fick mer tid än väntat att jobba i stället för att titta på bilder ur PowerPoint med små glada solar som någon klistrat in för att släta över den värsta förvirringen och ilskan inom företaget.
Det var precis som vanligt. Hela avdelningen är i tid, till och med för tidiga, för nåde den som är försenad till dessa möten.
Alla småpratar. Alla dricker smaklöst kaffe. Alla fantiserar om att semestern redan börjat om man sitter på en strand istället. Somliga fantiserar väl om annat, typ att alla vore nakna eller något, men den fantasin har jag aldrig provat själv, så inget mer att säga om den. Hur som helst: tio minuter efter avtalad tid kommer hon, och sorlet dör ut, som om hela avdelningen gör vågen verbalt (fast tvärtom, de tystnar), när hon skrider genom rummet.
Någon drar ett skittråkigt skämt för att "bryta isen": "Får man byta semestern mot jobb eller, nu när vi har så roligt på jobbet? Hö hö".
Alla skrattar tvunget. Mera PowerPoint. Hon drar igenom vad hon har att säga i sådan rasande fart att ingen hinner med. Pratar på en nivå som hon vet att ingen av oss förstår. Och efter en timme är vi fortfarande lika förvirrade och oförstående som innan. Och alla går därifrån, ställer sina kaffekoppar i diskmaskinen och tänker "Ja ja. Det är ju SL... Snart semster i alla fall." Sedan skyndar alla upp till sina skrivbord och jobbar gärnet för att det ska bli så bra som möjligt i slutändan.
