snart semester...
Åh vad jag längtar tills semestern!
Då ska jag och Jonas åka till Norrland och Norge och bara vara. Bara han och jag.
"Vadå" tänker du. "Ni är väl tillsammans jämt och ständigt!" och det finns väl en poäng i det, men i vardagen så jobbar vi båda, oftast på helt olika tider.
Många gånger ses vi bara när jag vaknar av att Jonas kommer hem vid halv ett på natten, och då somnar jag om igen eftersom jag själv ska kliva upp klockan sex. Så kommer det att vara i två veckor framåt, och sedan försvinner Jonas till Sundsvall en vecka och pluggar el.
Efter det börjar vår semester.
På semestern blir det så annorlunda. Jonas, jag och vår kombi. Svensk sommarnatur, höga berg, norska fjordar. Blommor. Grönt gräs. Tystnad. Inga telefoner (som inte går att stänga av), inga TV-apparater, inga bullrande motorvägar. Inga tvättmaskiner som ska fyllas, inga golv som ska dammsugas. Inga grannar som vill kallprata, inga tunnelbanor fyllda av turister. Inte ens radiokanaler, bara P1. Inga fyllon som gapar, inga fakturor att attestera, inga blaskiga kaffefikor för att försöka vakna till på morgnarna. Det känns nästan för bra för att vara sant!
Äntligen kommer jag få användning för fiskarkoftan mamma stickade till mig för två år sedan. Äntligen kommer jag har tid att lyssna på sommarpratarna i radio varje dag. Äntligen får man ha gummistövlar och nattlinne långt in på eftermiddagen. Det är värt vartenda myggbett jag kommer att få!
Sedan har jag ytterligare två veckors semester senare i sommar. Då återgår vi till det normala, skärgård och strandhäng och storstäder och allt vad det innebär.
Om vi inte har bestämt oss för att stanna i Norrland förstås. Risken är överhängande just nu.
Googla "norsk fjord" och fatta varför.
