Goda grannar
De som bor i lägenheten över våran är en gubbe och en tant i sextioårsåldern. Hon är pensionär och han är målare på halvtid samt föreningens ordförande och viktigaste person. Det sista blev vi varse redan när vi var spekulanter på lägenheten, han och hans tant stod och spejade misstänksamt i farstun.
Tommy heter han, och är en mycket händig man. En gång när jag var där uppe såg jag att han hade byggt om klädkammren till snickerboa. Jag undrar hur hans tant kunde godkänna det!?
Det är nämligen så i deras liv att det är han som snickrar, skruvar, byter glödlampor och kör bil medan tanten lagar mat, kokar kaffe, byter gardiner och klipper syrenbusken. Dom har inga barn (så vitt jag vet i alla fall) och därför vill de gärna vara lite moders/fadersgestalter åt någon. Eftersom jag och Jonas råkar vara de enda under femtio i föreningen så blev det ju förtås vi.
Tommy och Gunilla bjuder oss ofta på praktiska tips, mer eller mindre efterfrågde.
Men det roliga med dem är att de måste vara världens mest inskränkta människor.
"Vad fint du gör i trädgården!" kan Gunilla vänligt säga till mig när hon går förbi, trots att både jag och Jonas ligger på alla fyra och rensar ogräs i rabatten. (Oss tjejer emellan liksom.)
"Vad kör du med för skruv?" hojtar Tommy till Jonas, som står flera meter bort, trots att jag står med flera skruvar i handen precis bredvid.
"Här tänkte vi kanske ha en bärbuske, hallon kanske, vad tror du?" säger Jonas till Gunilla som står och tittar på trädgårdslandet.
"Pioner! Du kan ju sätta pioner här!" ropar Gunilla ivrigt till mig, och pekar ivrigt. "Det skulle ju vara så fint"!
Så där håller de på. Och det är inte gammeldags och charmigt, det är bara skitlöjligt.
Dessutom är Tommy ganska avundsjuk av sig. Åtmindstone får ingen vara bättre än han.
"Jag pluggar ju el nu också" berättade Jonas häromdagen.
"Jaså?" svarade Tommy misstänksamt. "Det är väl minst fyra års lärlingstid på det va?"
"Njae, sexton hundra timmar. Och så kör jag intensivutbildning på distans, det teoretiska".
"Hmm. (Muttrar något ohörbart) Har jag sagt det förretsen, att jag kopplande in ström till ett helt kök en gång när jag jobbade på ett bygge i Mälarhöjden? Och inte en anmärkning fick jag, INTE EN ANMÄRKNING!"
Det sista nästan skriker han, med gäll röst.
För ingen, och absolut ingen pojkspoling, ska få bräcka hans kunskaper.
Ingen ska kunna konkurera ut hans händighet i föreingen.
Men vi bjuder honom på detta. Låter honom vinna. Går in till och och utbyter menande blickar. Sen går Jonas ut och vattnar och jag bär in spadarna, bara för att förvirra dem ännu mer.
