Kan ingen hjälpa de där mammorna?
Nu när Jonas är bortrest blir det middag framför TV:n varje dag. Eftersom jag gjorde en rejäl lasagne häromdagen så tar det inte lång tid att laga mat heller, på sin höjd hacka grönsaker och blanda ihop en sallad.
Så korkar jag upp en iskall Loka (en klar fördel med att vara ensam hemma: det jag ställer in i kylen på morgonen finns kvar när jag kommer hem. Iskallt och orört) och sätter på TV:n.
Vid den tiden finns inte så mycket att välja på, så jag har flera dagar i rad tittat på Unga mödrar, en dansk realityserie om unga mammor i Danmark. Den är så otroligt sjuk. Alla mammor är mellan femton och tjugo år, vissa har eller väntar flera barn. Papporna är alltid finniga, omogna, tölpiga tonårskillar som inte lyfter ett finger för sina familjer, och de flesta mammorna arbetslösa, visionslösa och deprimerade. Alla röker som bortbindare, super och alla äter enbart pizza.
Ikväll till exempel: En av mammorna har äntligen fått förtroende av myndigheterna att själv ta hand om sin nyfödda dotter, och hon har fått en egen lägenhet. Detta firar hon med att ha spritfest ihop med andra tonåringar hon träffat på stödboendet för unga föräldrar. Alla röker hejdlöst inomhus, i samma rum som hennes spädbarn snart ska sova i, medan en tjejkompis är barnvakt. "Jag förståååår inte varför hon skriker" säger mamman upprört och blåser ut röken rakt i ansiktet på babyn. "Kanske har hon ögoninflammation?". Innan hon lämnar över barnet till barnvakten ser hon orolig ut, och man kan tro att det har att göra med att hon ska skiljas från bebisen, tills hon utbrister "Jag hoppas verkligen att det här funkar, att hon inte vaknar och skriker, för om barnvakten så kommer jag ju vara aaaaaaaspackad!". Och så tar hon över den gråtande babyn, fortfarande med ciggen i munnen typ en decimeter från babyns ansikte, och tappar nästan barnet i golvet.
Så där är alla mammor. Eller värre.
Men herregud, varför är det ingen som stödjer och hjälper dessa tjejer?
Kan inte någon visa dem på ett bra sätt hur de knyter an till sina egna barn och hur de ska sköta dem? Kan ingen låta dem få självförtroende i sina mamma och papparoller? Om de inte har några anhöriga som kan hjälpa dem, så måste väl några vuxna finnas till deras förfogande? Det är hjärtskärande sorgligt, inte minst för barnen!
Så korkar jag upp en iskall Loka (en klar fördel med att vara ensam hemma: det jag ställer in i kylen på morgonen finns kvar när jag kommer hem. Iskallt och orört) och sätter på TV:n.
Vid den tiden finns inte så mycket att välja på, så jag har flera dagar i rad tittat på Unga mödrar, en dansk realityserie om unga mammor i Danmark. Den är så otroligt sjuk. Alla mammor är mellan femton och tjugo år, vissa har eller väntar flera barn. Papporna är alltid finniga, omogna, tölpiga tonårskillar som inte lyfter ett finger för sina familjer, och de flesta mammorna arbetslösa, visionslösa och deprimerade. Alla röker som bortbindare, super och alla äter enbart pizza.
Ikväll till exempel: En av mammorna har äntligen fått förtroende av myndigheterna att själv ta hand om sin nyfödda dotter, och hon har fått en egen lägenhet. Detta firar hon med att ha spritfest ihop med andra tonåringar hon träffat på stödboendet för unga föräldrar. Alla röker hejdlöst inomhus, i samma rum som hennes spädbarn snart ska sova i, medan en tjejkompis är barnvakt. "Jag förståååår inte varför hon skriker" säger mamman upprört och blåser ut röken rakt i ansiktet på babyn. "Kanske har hon ögoninflammation?". Innan hon lämnar över barnet till barnvakten ser hon orolig ut, och man kan tro att det har att göra med att hon ska skiljas från bebisen, tills hon utbrister "Jag hoppas verkligen att det här funkar, att hon inte vaknar och skriker, för om barnvakten så kommer jag ju vara aaaaaaaspackad!". Och så tar hon över den gråtande babyn, fortfarande med ciggen i munnen typ en decimeter från babyns ansikte, och tappar nästan barnet i golvet.
Så där är alla mammor. Eller värre.
Men herregud, varför är det ingen som stödjer och hjälper dessa tjejer?
Kan inte någon visa dem på ett bra sätt hur de knyter an till sina egna barn och hur de ska sköta dem? Kan ingen låta dem få självförtroende i sina mamma och papparoller? Om de inte har några anhöriga som kan hjälpa dem, så måste väl några vuxna finnas till deras förfogande? Det är hjärtskärande sorgligt, inte minst för barnen!
Kommentarer
Trackback
