fiabiten

Jag är nu uppe i 66 nikotinfria timmar. Jag vet, det är skitlöjligt att räkna timmar, men det är på något vis ett effektivt sätt. När jag är sinnessjukt röksugen tänker jag att jag har klarat 66 timmar, då klarar jag lätt en till. Och när jag klarat 67 timmar klarar jag ännu lättare en till… och så vidare. Det känns så fjuttigt med bara två dagar. 66 låter ju brutalt mycket mer än två!

Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så många tillfällen associerade med rökning. Men det är i princip hela tiden! Varje gång man väntar på en buss, varje gång man slutfört en arbetsuppgift, varje gång man har ätit något, varje gång man ska ringa ett samtal från mobilen, varje gång man avslutat ett möte, varje gång det är reklam på TV, varje gång man sätter sig i bilen. Listan kan göras oändlig! Det är det som är det knepiga. Jag kan ju försöka ändra många rutiner, men jag kan ju inte gärna hoppa över mina arbetsuppgifter eller skita i mina möten. Helst inte sluta äta och sluta ringa heller.

Jonas sa så här igår: ”Tänk dig varje gång du är riktigt röksugen, vilken energi du lägger på att vara just röksugen. Försök ta vara på den energin och lägg den på något bra, och beröm sedan dig själv efteråt”.

Det var bra sagt tycker jag.

Nu ska jag bara kolla runt lite på nätet efter en smaskig belöning om jag klarar mig ända tills den 28.e, som är mitt första mål. Lutar åt nya sneakers, som jag för övrigt aldrig kommer att stampa på en glödande fimp med något mer.

Wish me good luck!