fiabiten

Här sitter jag med en duktig portion träningsverk och känner mig ineffektiv.

Jag har slitit som ett djur i helgen. Ordagrant.

Vi har nämligen påbörjat arbetet med vår uteplats nu!

Till en början var det en tjock häck längst hela fasaden, som vi i fredags klippte ner och släpande åt sidan.

På lördagen var vi uppe tidigt och började gräva upp rötterna, det var inte kul. De satt ordentligt djupt ner i marken, och man fick verkligen ta i för kung och fosterland. Det var i och för sig ganska skönt att anstränga sig fysiskt, eftersom man glömde sitt röksug mellan spadtagen. En efter en fick vi upp, och slungade iväg till högen med skräp. Det kändes underbart varje gång.

Vid tvåtiden, efter att jag brutit mitt första spadskaft, kom Micke till undsättning. Han är utbildad trädgårdsmästare och hade en massa bra sekatörer och grävknep i bagaget. Det gick som smort! Micke och Jonas fick gräva (efter att jag knäckt skaftet på min andra spade. Jag är för stark helt enkelt!) och jag fick klippa ner grenarna till mindre bitar och packa i sopsäckar. 14 säckar blev det, plus en massa löst ris.

Sedan började det ösregna, så vi gick in och åt kokt korv istället.

I söndags var vi uppe tidigt och laddade med en rejäl frukost. Idag skulle vi forsla bort allt ris och alla säckar från gräsmattan till soptippen i Östberga. Släpet var hyrt, öppettider dubbelkollade. Vid tio gick vi ut till bilen bara för att upptäcka att vi haft inbrott i den. En av smårutorna var sönderslagen, och någon hade slitit ut alla sladdar vid tändningen.

Dessutom hade någon slitit av ratten, så den hängde i en tunn sladd ner på golvet. Suck.

Tålamodet sjönk, röksuget slet i mig. Jonas kämpade sig fram i telefonköer i till polis och försäkringsbolag, samt till macken för att avboka släpet.

Vi fick gå in igen, hela dagens planer gick i stöpet. För att kunna fortsätta gräva var vi tvungna att bli av med bråten.

Till slut fick vi tag på Viktor. Han hade dragkrok på sin bil, enda haken var att han befann sig ute på någon efterfest långt ut i Nacka. Men det fanns inga alternativ – det var bara att sätta sig på tunnelbanan till Slussen för att ta buss till Nacka och leta sig fram till festen där Viktor befann sig. Hämta hans hemmanycklar, åka tillbaka till Slussen och vidare till Stureby. Leta efter Viktors adress (han har precis flyttat dit) och när vi äntligen kommit in, leta efter bilnyckeln. Sedan återstod bara att leta efter bilen i området och sedan köra med gasen i botten till macken och hämta släpet.

Sedan var vi jävligt effektiva, vi hann lasta in alltihop, åka till Östberga och slänga allting på precis en timme.

Tillbaka med släpet, åka och handla varsitt par blåbyxor (vid det här laget hade jag insett att det blev väldigt mycket tvätt när man grävde i vanliga kläder) och mat för veckan medan vi hade bil för sista gången på ett tag.

Sedan hem och gräva så att vi kan dra upp de stora stenarna som legat som avskiljare runt häcken.

Tillslut släpa sig in i duschen och däcka i sängen.






Här är halva häcken, avklippt och klar

 På ena sidan, vi har grävt upp ungefär sex rotstubbar

hela långsidan klar! I bakgrunden bjuder Micke på lite av sina egen häck.




Åhej!



Åhå!



Några av säckarna med gammal häck.

 Vår kära bil är inte så bra som den brukade. Frågan är hur tjuven tänkte att han skulle komma därifrån i en bil utan ratt...?

Fy satan vilka jäkla stenar! och typ 7623543 tusen daggmaskar eftersom det regnade hela helgen.




Vi fick tillslut tag på Viktors bil. ett riktigt vrålåk!



9 kubik fullt med gammal häck. Mot Östberga!