Valfjäsk i Fruängen
Tidigare idag när jag kom ut från tunnelbanan i Fruängen möttes jag av världens folkvimmel. Det brukar vara så på fredagarna i Fruängen, alla ska handla mat och vin och hyra film i videobutiken och köpa fisk eller andra delikatesser på Erssons om de inte ska köpa färska blommor eller frukt i stånden på torget.
Idag var det extra stimmigt, för både moderaterna och sossarna hade ställt upp roll-ups med sina loggor och gjorde sitt bästa för att locka till sig vilsna väljare. Sossarna delade ut rosor som vanligt. De anföll varenda stackars fredags-shoppare som inte hann undan, och stack upp sina taggiga rosor i nyllet på stressade småbarnsföräldrar och var mer påhängsna än fästingar i högt gräs. "Kan du vänta? Det kan inte vi" skrek de gällt efter de stackars föräldrarna som i panik forserade folkmassan med sina barnvagnar för att komma undan.
Ett par femåringar tycktes dock nöjda, de använde varsin ros åt att fäktas med.
Moderaterna var inte bättre, eller förlåt, de "nya" moderaterna. De bjöd generöst alla barn på tablettaskar, (av så dålig kvalitet att innehållet förmodligen var sämre för miljön att tillverka än hela Förbifart Stockholm). Som "enda arbetarparti" propagerade de stolt sin politik kring RUT-avdraget och hur mycket alla i samhället skulle tjäna på det. Mindre än två meter bort satt A-lagarna på sina vanliga bänkar och drack sin rosita. Undrar hur mycket nytta de har av RUT-avdraget, eller att skatterna sänks? För att inte tala om deras sjukvårdsreform.
Absurt var min enda känsla. Och pinsamt att folk låter sig köpas för billiga rosor som importerats över halva Europa. Därför flinade jag hånfullt för mig själv när himlen dundrade till och blev svart och fullständigt öppnade sig över de stackars jävlarna. Där kunde de gott stå, bland geggiga rosor och en Reinfeldt i papp som snabbt skulle komma att vittra sönder av ösregnet.
Och så gick jag hem och lagade min fredagspasta och njöt mer än någonsin av ösregnet utanför.
