Stödstrumpor och foppatofflor.
Jag är nog världens mest oglamourösa hemmafru.
Orken tryter, speciellt i fötterna. Hemma glider jag omkring i apotekets stödstrumpor och foppatofflor för att över huvudtaget orka göra något stående.
Att gå till centrum och handla mat är ett projekt som kräver viss planering.
Att använda mina conversedojor är bara att glömma, mina fötter skulle aldrig gå ner i dem.
Istället ar jag rotat fram ett par sletna gamla nikeskor ur garderoben (som jag sparat bara för att jag köpte dem under en minnesvärd resa till London för en massa år sedan).
När jag lagar mat försöker jag varva med att sätta mig ner vid köksbordet när jag till exempel hackar lök eller skalar potatis, och efteråt måste jag sätta mig med fötterna högt.
Haha, inte riktigt som jag tänkte mig kanske, men men... man får vara glad att man inte har mer ont.
Varje tisdag går jag till simhallen, som ligger två tunnelbanestationer bort. Det är en kamp i sig, vägen är som en hinderbana med trappor och backar, och ibland måste jag sätta mig ner på en bänk och vila.
Jag har min ryggsäck på ryggen med simkläder och handdukar, och magen på framsidan, så det blir ju ett antal extrakilon att kånka på.
Oftast är jag alldeles svettig när jag kommer fram, men då är det gudomligt skönt att duscha och sedan simma en kilometer i den svala vattnet. Då är man viktlös och får röra på sig utan att anstränga fötterna.
Efteråt tar jag en bastu och sedan en lång dusch med hårtvätt.
Sedan jag blev gravid har mitt hår slutat vara fett, undrar om det är vanligt?
Nu tvättar jag håret en gång i veckan, och då är det knappt smutsigt. Jag tror att det är bra för håret att inte tvätta det så ofta, men vi får väl se hur det blir sedan när babyn har kommit.
Jag är ändå noga med att laga mat hemma och att göra det varierat och ordentligt.
Till lunch blir det ofta någon slags soppa och knäckebröd med skivat kokt ägg, och till frukost lättfil eller lättmjölk (för D-vitaminen), hemgjord müsli och färsk frukt eller färska bär.
Annars försöker jag äta mycket fisk och blodpudding.
Iskall grapefrukt är en favorit, och pannkakor. Jag steker aldrig pannkakor själv, det är bara besvärligt.
Det osar och blir varmt (vi har bara självdrag hemma), jag köper mina pannkakor djupfrysta på IKEA.
Dom är så jädrans goda att jag aldrig kommer göra egna mer!
Idag bakar jag kanelbullar så att det doftar underbart i huset. På söndag kommer Jonas kusin och hennes fyraåriga och bedårande söta dotter på besök. Det är de enda av Jonas finska släkt som vi har kontakt med, och det är jätteroligt! Då måste man ju förstås ha lite bullar på lager, dagen till ära med rosa pärlsocker.
Bebisen verkar må bra, man märker att det börjar bli trångt där inne nu.
Man känner hur bebisen buffas och knuffas, och ibland när jag har datorn på magen skumpar den till som av en elstöt. Imorgon ska jag till barnmorskan igen, och efter det blir det var fjortonde dag. Nu börjar det närma sig!
Det börjar bli dags att läsa på i böcker och på vårdguiden, anmäla sig till kurser och föreläsningar.
Och tänka positivt. Detta kommer bli bland det häftigaste jag gör i mitt liv!
Frågan är inte om det kommer att gå, utan hur det ska gå till på bästa sätt.