Nostalgi
En grej som jag har märkt sedan jag blev gravid är att jag plötsligt tänker mycket mer på relationer och människor som jag på ett eller annat sätt haft en relation till.
Det kan vara släktingar eller arbetskollegor, gamla klasskompisar eller folk som man under någon period i livet har umgåtts med.
Det är både människor man önskar att man kunde få träffa och människor som jag absolut inte skulle vilja träffa. Men jag har liksom ett annorlunda sätt att se på det stora hela på något sätt som jag inte kan beskriva.
Jag tänker också väldigt mycket på min egen barndom, hur jag upplevde saker och hur jag minns och ser tillbaka på saker och ting idag.
Det kan vara allt från lukter till prylar hemma hos släktingar, som man sett hundra gånger om, och hur mina egna ungar en vacker dag kommer att ha likadana minnen till lukter och prylar hemifrån oss och från sina egna släktingar. Jag minns exakt hur det luktade i vår kolonistuga, hemma hos farmor och farfar (och på sjukhemmet där de låg på slutet), hemma hos mormor och morfar och hemma hos min mammas kusin. Däremot har jag ingen aning om hur det luktar hemma hos oss, hemma hos mamma eller hos Jonas föräldrar, där jag bara varit i vuxen ålder.
Inte minst har jag börjat minnas mycket mer av mina egna prylar som jag hade när jag var liten. Olika klädesplagg, sagoband, gosedjur eller dockor, böcker eller brevpapper med speciella mönster. Jag minns också oftast vem jag fick dem av och i vilket sammanhang. Och så tänker jag, vet ungar sådant idag? Jag har en känsla av att de flesta barn har så mycket grejer att de omöjligt kan veta varifrån allting kommer? J
Jag skulle önska att jag kunde få gå in i mitt rum igen och se alla grejer och plocka med brevpappren (och lukta på de som hade doft) och klappa gosedjuren med päls alldeles sträv av tvättar och lyssna på mina sagoband! Åh, det skulle vara så mysigt!
Det kanske är lätt att säga nu, men jag tänker göra mitt bästa för att mina ungar ska lära sig tidigt att fler prylar inte alltid är bättre än bra prylar. Och kanske framför allt att bra prylar kanske inte alltid behöver vara sådant man köper i stora leksaksbutiker, i plast. Man får använda sin fantasi också!
Med andra ord: Jag kommer att bli den där morsan som syr mina ungars maskeraddräkter av gamla gardiner istället för att köpa pippidräkter färdiga i butik. Jag kommer att klistra ihop egna dockskåpsmöbler och klippa till egna dockkläder (även till krigsgubbar i plast) och baka hemgjorda tårtor när ungarna fyller år. Och så kommer jag älta det där som alla ungar avskyr att höra: ”Du kommer att älska det här när du blir lite äldre!”
Nostalgi har alltså blivit en stor del av mina tankar just nu.
Jag hittade den gamla filmen Allrakäraste syster på nätet för en billig penning och slog till. Jag älskade den filmen när jag var sex sju år, speciellt när de hade vackra vita klänningar och stod vid det där bordet fyllt med godis. Det var enligt mig paradiset! Jag ska se den någon dag, men jag vet redan nu att det inte kommer att bli samma sak som då, för det kommer inte att vara det gamla klassiska introt med färgglada rutor i början och det kommer inte hoppa och rispa som på den gamla heminspelade VHS-versionen som vi alltid tittade på. Men man gör så gott man kan…
