fiabiten

Det är samma sak varje år vid den här tiden.

Man har just klätt av granen, tagit ner julpyntet och sopat undan alla barr.

Plötsligt känns lägenheten så tom.

Man vill genast fylla den med ny glädje, hopp om vad som ska komma längre fram. Våren!

Och så luras man av H&M-katalogen som så lägligt trillar ner på dörrmattan och suktar en med jeansjackor, sandaler och solglasögon.

Matbutikerna bunkrar upp med stora hinkar fylla av tulpaner vid ingångarna, så att vi omöjligt ska kunna värja oss för färgerna och dofterna som vi längtat så efter.

I år är det extra dumt, för precis efter ledigheterna började det töa ute. Solen tittade fram lite blygt, droppande ljus hördes från taken. Vi ser till och med lite av träet på altangolvet!

Självklart blir man ju förblindad och tror att det är vår.

Men i morse hörde jag faktiskt fågelsång när jag gick hemifrån. Det måste ändå vara ett tecken… ?

Snart så är det dags att peta ner små frön i drivhuset på vinterbalkongen.
Snart smälter nog snön undan, åtminstone så att man kan gå på barmark här och där...
Innan vi vet ordet av så är nog frukthandlarn på torget tillbaka.
Och fyllona på parkbänken.
Och uteserveringarna öppna.
och... magen enorm!