Ultraljud
Idag gjorde vi det obligatoriska ultraljudet, det som man gör i vecka 18.
Bebisen mår bra, sparkar och fäktar med sina små händer (som ser fullt utvecklade ut, med fingrar och allt).
Hjärtat slår och bebisen vrider och vänder på sig där inne.
Ca 18-19 centimeter han bebisen hunnit bli, från fot till hjässa. Det är ju inte så stort, men när man ser på bilden hur allting finns där som på en vuxen person så känns den så mycket större!
Lördagar som förut varit ”bytesdag” för helt gångna veckor har nu ändrats till onsdagar, och det betyder att i övermorgon är jag i vecka 19.
19 av 40, det är nästan hälften!
Datumet har också ändrats från 1 juli till 28 juni. Spännande… kanske blir det en midsommarbebis?
Vid det här ultraljudet brukar man få reda på könet också, om man vill förstås.
Jag har varit i valet och kvalet länge, men jag frågade ändå.
Bebisen låg på mage, så det gick inte att se.
Flicka, trodde barnmorskan, men det är bara en gissning.
Och det känns faktiskt jättebra, att inte veta.
Då har jag ändå frågat, så jag kan inte ångra att jag inte frågade, men jag vet fortfarande inte. Och då är det nog meningen att det ska vara så.
ååååååh! :) underbart!
