Min allra sista dag! (på jobbet alltså)
Idag är sista dagen på jobbet, min allra sista dag efter två år på försäljningssupporten.
Jag har fortfarande förträngt det, jag kommer nog inte att fatta det förrän på måndag morgon när jag plötsligt inte ska hit.
Eller på torsdag morgon, när jag varken ska hit eller till barnmorskan eller arbetsförmedlingen eller något annat och inte längre tror att jag bara är ledig ett par dagar.
Det känns vemodigt men samtidigt bra.
Klart att det är tråkigt att plocka ur sitt skåp, sudda ut sitt namn på whiteboardtavlan (som vi planerar på), skicka alla hej då-mail och lämna ifrån sig inpasseringskort och tjänstetelefon.
Samtidigt ser jag fram emot att få varva ner lite inför bebisens ankomst, ta en dag i taget och göra allting långsamt och noggrant.
Laga massor med god mat, långkok som kalops och dillkött. Påta i trädgården, damma, gå på promenader i solskenet, förebereda mig för bebisen och förlossningen, läsa, skriva dagbok, allt sådant som man annars aldrig hinner!
Tänk att få sova middag mitt i veckan eller gå till simhallen på förmiddagen när det är folktomt!
Det är ju en bra tid på året nu, precis inför våren och allt vad det innebär.
Hade det varit oktober nu hade jag nog inte varit lika munter…
Men som jag sa till mig själv i morse och så många gånger tidigare – jag får se det som en lyx och inte som otur att jag inte har något jobb just nu. För ingenting blir bättre av att gå runt och vara bitter!
