fiabiten

Sju veckor kvar, sedan får vi förhoppningsvis träffa den lille krabaten som så livligt rultar omkring där inne. Det känns helt sjukt, jag tror inte att vi riktigt förstått än att det faktiskt är en liten människa där inne, en liten människa av kött och blod som är lika delar mig , lika delar Jonas.

Undrar om det är en liten han eller en liten hon? Hur mycket hår, vilken ögonfärg och vem den blir mest lik? Kommer namnen som vi tänkt på att passa den lilla när vi väl får träffas?

Vi väntar med spänning, panik, glädje, farhågor och en känsla av overklighet.

Jonas jobbar på som vanligt, det är lite kämpigt de veckor när han kör dubbla pass. Då är man ensam med sig själv och alla tankar, då törs jag knappt gå in i barnkammaren.

Det är spännande i sig att se hur olika vi hanterar alla känslor som strömmar, Jonas och jag. Jonas ringer nästan varje dag från jobbet och presenterar ivrigt nya ideer om vilka utbildningar han ska gå, vilka entreprenörsideer han fastnat för och olika slags uppfinningar som man borde satsa på. Senast idag när vi lämnade kartonger vid återvinningstationen i Fruängen sa han "man borde kanske köpa en lastbil med tömningsmöjligheter och köra runt? Vart upphandlas sådant?". Haha, den ena iden är mer vansinnig än den andra! I början blev jag stressad och undrade om han totalt missat att vi just ska få ett litet spädbarn i familjen, men nu har jag förstått att det är hans sätt att försöka trygga familjen, att visa för sig själv att han kan försörja sin familj.

Jag är mer inriktad på den direkta skötseln av bebisen, jag läser bok efter bok (mitt bibliotekskort går varmt i dessa dagar) och köper hem parfymfria produkter och läser allt jag kan om amning, nattsömn och hur man knyter an till nyfödda barn. Ena stunden grips jag av panik och undrar hur jag ska kunna backa ur denna vansinniga ide, för att i nästa stund känna en spark och överösas av moderskänslor för den ofödda babyn.

Säga vad man vill om graviditet med svullna fötter, ont i ryggen och en väldigt utsatt blåsa, men nog är det det absolut häftigaste man kan vara med om?

Imorgon åker vi till Smögen, det blir en härlig weekend bara för oss med spa och god mat. Ingen av oss har någonsin varit på ett spa eller fått massage, men när passar det inte bättre än när man är höggravid och lite vimmelkantig av diverse krämpor? Dessutom hoppas vi komma iväg på någon fisketur, andas lite havslukt och njuta av ett vårgrönt Sverige på vägen ner och tillbaka.

Det kommer att bli mycket bra!