fiabiten

Det blev ett härligt kalas i fredags, kul att träffa tjejkompisarna och såklart ungarna!
Licia blev mycket glad för sitt smyckeskrin och så fort pannkakorna var uppätna och godispåsarna uppfiskade satte hon igång att göra halsband.



Kalas! pannkakor med blå och rosa grädde, kondenserad mjölk, chokladtårta och göttepåsar.
Sockerschock? Javisst!

Licia med sitt nya smyckeskrin :)

Hon fick lite hjälp av Lilli också. Det var nog lika bra, om de ska kunna göra slut på 14 000 pärlor! :)

Äntligen fredag! Den här veckan hare verkligen gått i slow motion, som en stor äcklig slempropp i en annars ganska rullande tillvaro. Usch. Men nu äntligen börjar den lida mot sitt slut, jag ser ljuset i tunneln kan man säga.

Veckans alla kvällar har jag spenderat hemma i soffan med Ziggy. Han brukar rulla ihop sig och ligga på mina fötter, gärna lite dold under en filt eller ett täcke. Och han tycker om Desperate housewives, så det är en mycket intelligent hund. På mornarna går vi ut en sväng och kissar (Ziggy alltså, jag kissar hemma) och fryser.
Vi har båda lika bråttom in igen efteråt.

Ikväll blir det indisk restaurang och sedan pannkakskalas hemma hos Licia som fyller fyra. Vi har köpt ett smyckeskrin och en massa pärlor så att hon kan göra sina egna smycken och så att Åza kan få en lugn stund. Fiffigt värre. Då får vi träffa Li och henns lilla Lucia också, det blir spännande!

Det var Jonas som valde ut presenten.

”Åååhhh, vilken fin!” Utropade han. ”En sådan skulle jag vilja ha…”

Sedan märkte han att folk började stirra misstänksamt på honom.

”Eller alltså… Licia blir nog jätteglad… ”

Sedan betalade vi och gick ut ur butiken.

Igår kväll tog jag och Emilie våran långpromenad, som vi gör varje vecka, från Lindhagen till Telefonplan.
Det är skönt att gå tillsammans, då går det snabbt utan att det känns tråkigt eller tradigt. Vi går och snackar och det ena och det andra och vips! så är vi redan vid Liljeholmen. Det är verkligen en bra rutin vi har börjat med!

I morse tog jag lite sovmorgon, sedan tog jag en sväng med Ziggy, vår nya inneboende.
Han är en fem år gammal jack russel, ung och rask som om han fortfarande vore en liten valp.
Det är roligt med hans sällskap (än så länge) men vi får väl se när veckan är slut... hehe

Idag vid lunch ska det komma in en snöstorm säger de.
Det ser jag fram emot. Jag har packat mössa och vantar, och spanar mot himlen i väntan på ovädret.
Men än så länge regnar det bara, och blåser. Jag tyckte synd om de stackars skolpoliserna vi såg i morse, jag och Ziggy, när vi passerade övergångsstället vid skolan. Och så kom jag ihåg när jag själv var skolpolis en gång i tiden, och att man fick varm oboy och mjukt bröd i matsalen efteråt. Mjukt bröd i skolan var en lyx som man bara fick vid mycket speciella tillfällen. Och då när man satt där och doppade svampigt men mjukt bröd i ljummen oboy i repiga plastglas medan resten av klassen hade mattelektion så visste man att det var värt besväret och kylan man fick genomlida där på övergångsställena... 

Regnet vräker ner utanför, nu först börjar jag känna att det är höst. Hittills har det varit så soligt och varmt, knappt en regnig dag under hela oktober! Men nu, när vi har ställt om klockan, är det genast mörkare ute. Och kallare.

Jag ska gå bort till Ica och köpa räkor på lunchen tills ikväll, vi ska göra en specialpasta ikväll av lite rester vi har hemma. Med räkor blir allt gott. Sedan blir det till att släpa ut massa bråte ur kontoret, för imorgon anländer Pontus, vår nya roomie.

Han ska bo hos oss en vecka eller två tills han hittat ett nytt boende.

Han har precis sålt sin lägenhet i Midsommarkransen och fick helt stört mycket pengar för den.

Så nu har han massor av pengar, men ingenstans att bo och ingenstans att ha sina saker.

Kan man kalla det för rikedom?

Själv skulle jag inte byta mitt hem och min trygghet för några pengar i världen!

Jag tycker synd om Jonas, han är utomhus och jobbar idag med elfirman.

Själv sitter jag vid datorn och värmer mig med en kopp hett kaffe. Längtar hem till min morgonrock och mina fårtofflor.

Nej, nu ska jag googla lite äventyr till nästa års semester.

Jag och Jonas är sugna på vintersemester, åka hundspann och pimpla fisk och åka snöskoter och isjakt.

Allt i gnistrande vit snö, blå himmel och lånade skoteroveraller.

Efter en lång vecka med massor av jobb och minimalt med umgänge var det härligt att få ses igen på fredagkvällen och vara hemma och slappa tillsammans.
Lördagen startade vi med frulle deluxe:



Sedan var det bara att hugga i.
Vi skullelägga jord längst stenkanten på terassen så att man kommer åt runt hela med gräsklipparen, så vi begav oss ut i höstsolen redan vid tiotiden. Det var verkligen en fin höstdag! På samma gång körde vi sex maskiner i tvättstugan, städade lite grann och bytte däck på bilen.




Lunch: Lax med dillsås och råstekt potatis och kex med brie och tomat
Precis lagom en dag som denna.



Nu ska vi åka och handla lite lysrör och en duschslang och lite annat skit, och ikväll blir det middag och utgång med Emilie!

Igår var en hemsk dag. Hemsk.

Ingenting gick rätt och mitt humör var helt åt helvete.

Köttbulle-incidenten var bara ett smakprov på vad mitt stackars humör skulle komma att få utstå.

Vid lunch var jag så trött på allt och alla (framför allt mig själv) att jag bestämde mig för att fly fältet och ta tunnelbanan två stationer till Solna Centrum och ta en lång och skön lunch i min ensamhet.

Bland det bästa som finns.

Fast inte idag, nu gick bara allting fel.

Jag missade tunnelbanan med några sekunder, och blev rasande. En helt överdriven reaktion, bara för att jag missade ett tåg. Men jag lyckades lägga band på mig och väntade lugnt de nio minuterna på nästa tåg.

Lunchen smakade inget bra, den var bränd i kanten och salladen var vattnig.

Jag tog ett varv i bokhandeln och en klädbutik, men jag bara retade mig att alla dåliga bestsellers och alla fula töntiga klädesplagg.

Och på vägen hem missade jag återigen tunnelbanan med några sekunder, jag hann precis se röven på tåget försvinna in i tunneln. Då var jag så utmattad av alla känslor att jag inte ens orkade bli arg, istället kände jag mig förtvivlad och sjönk ner på en bänk. Läste tidningen City för tredje gången, jag hade ändå inte tagit in vad jag läst de två första gångerna.

Efter den här hemska dagen lyxade jag till det med färska blommor på torget hemma i Fruängen. Både germini och vita liljor, och en stor flaska mineralvatten med smak.

Sedan gick jag hem och satte blommorna i vatten och lade mig i badet med lite klassisk avslappnande musik och tända stearinljus.

Och precis när jag börjat koppla av och finna en inre ro så bröts musiken. Jonas hade loggat in på Spotify på jobbet.

Jag orkade inte ens bli arg. Eller ledsen. Och absolut inte gå upp ur badet och stjäla tillbaka Spotify.

Så jag låg kvar en stund och lät den hemska dagen rinna av mig och sedan fick den virvla ner i avloppet tillsammans med badvattnet.

Sedan gick jag och lade mig.

Men mina blommor är i alla fall fantastiskt fina! Det var det första jag såg i morse, och det gjorde redan den här dagen aningen bättre…

Idag är jag på mitt mest rasande drakula-humör.

Ingenting får gå fel, och nåde den som säger något olämpligt!

Denna någon blev naturligtvis Jonas.

Eftersom han jobbade kvällspass igår (och dagpass också, han jobbar jämt) så tänkte jag att jag skulle passa på att bre ut mig i köket. Jag tänkte göra något som det blev många matlådor av, så jag köpte ingredienser för en rejäl sats köttbullar. Det vet jag att Jonas tycker om, och jag tycker om att laga mat.

När jag äntligen släpat hem matkassarna, snytit mig och tvättat händerna var det bara att sätta igång. Jag skalade potatis till döddagar kändes det som, jag rev mig på rivjärnet när jag skulle riva lök. Jag grinade av löken, det sved i rivsåren och jag snurvlade av min förkylning men jag gav mig ändå fan på att göra dom godaste jävla köttbullarna någonsin.

1 kilo färssmet ihoprullad till små köttbullar senare ställde jag in dem i ugnen för förgräddning. Då återstod bara såsen, potatisen och det enorma diskberget. Jag tröstade mig med mineralvatten med citrussmak i ett vinglas, nu alldeles flottigt av köttfärskletiga fingrar. Mycket glamouröst. Värmen från ugnen bolmade emot mig, köttbullarna blev allt annat än runda, och det blev aldrig riktigt någon riktigt fin stekyta på dem i pannan. Trots det tyckte att jag att de smakade underbart, när jag äntligen kunde slå mig ner i soffan med min tallrik klockan halv nio på kvällen. Mina ögon var mascarakladdiga efter alla löktårar, jag hade köttfärsfläckar på byxorna, håret var fullt av stekfett och jag var helt slut i fötterna. Men så hade jag fått ihop till fem lyxiga, helt hemgjorda och ekologiska matlådor till Jonas att ha i veckan, för att han ska slippa laga mat när han jobbar dubbelt. Jag kände som en exemplarisk och solidarisk hustru.

Jonas ringde nyss och frågade

-          Du… Är det någon slags vegetariska köttbullar det här eller? Dom smakar inte som vanligt…



Tur för den jäveln att jag är på jobbet och att det tar ca 45 minuter för mig att komma hem till knivarna i kökslådan!

Och otur för honom att han kommer att få laga sina matlådor själv i fortsättningen, efter att han kommit hem sent på kvällen och jag ligger mätt och belåten i sängen och sover. Och tur för honom att han jobbar kväll, så att jag inte träffar honom förrän om ca tolv timmar!

Jag har redan hunnit inhandla allt på min inköpslista denna månad, jag är mycket nöjd.
Eller nej förretsen, jag letar fortfarande efter ett långsmalt fat för diverse flaskor i köket, men jag har fortfarande inte hittat något som jag verklien gillar.

Däremot har jag haft riktig tur och hittat allt annat både billigt och smidigt!

Nya sköna skor, så att jag klarar av att gå hela vägen hem från jobbet, 300 pix på outletbutiken bredvid jobbet. Perfekt!

Dessutom hittade jag massor av fina bordstextiler och blockljus på Indiska, en jättevarm och go pälsmössa och sköna handskar. Så nu är jag rustad för höst!

Resten av denna höst tänker jag tillbringa framför spisen hemma. Jonas jobbar mycket kvällar nu, och då är det perfekt att laga storkok hemma när man kan bre ut sig. Det får bli en hel del sherrysås, men också gratänger och grytor och kött som steks i ugn.



Det här gjorde jag i söndags inför veckan, det är perfekt att ha färdigt att spetsa käket med! :)
Det där som ser ut som en brun sörja är min nya stora favorit, nämligen riven rödkål. Jag äter ingeting utan riven rödkål på sidan! ♥

I lördags var det årlig höstfest i föreningen där vi bor.

Alla får stiliga inbjudningar i brevlådan med fantasifulla motiv ur Words clipart-arkiv. Höstlöv och solar och alla möjliga trevliga typsnitt.

Längst ner finns en talong som man fyller i hur många man tänker komma och vad man vill dricka. Rött, vitt eller öl.

Klockan sex började kalaset, och klockan tio i sex stod jag med locktången i högsta hugg och insåg att jag aldrig skulle hinna färdigt.

Till saker hör att vi skulle iväg direkt efteråt för att hinna med en stund på La Habana med Emmy och hennes sällskap.

Lösningen fick bli en mössa, då behövde jag inte locka ända upp till hårfästet.

Problemet med det var bara att jag inte tänkte på att vi skulle äta middag med föreningen och att alla är gamla i vår förening.

Bland gamla människor är det lika otänkbart att äta med mössa på som att äta med händerna.

Jag behöll mössan på, till allas förfäran, ända tills det var dags att sätta sig till bords. Då var jag tvungen att ta av den. Jag såg inte klok ut, men å andra sidan tror jag ingen av tanterna märkte något. De ser nog inte så bra.

Det bjöds på lax med kokt potatis, ärtor och sherrysås.

Jag och Jonas älskade det. Så fort vi råkat nämna det började tanterna nästan slåss om att få ge oss det bästa receptet, flera stycken lovade att de skulle komma ner med en skvätt av den allra bästa sherryn.

Jag tror faktiskt att de blev så till sig att de förlät mitt dåd med mössan.

Idag var jag på systembolaget och köpte mig en flaska sherry.

Jag visste inte vart jag skulle leta, så jag gick runt i butiken i evigheter och läste på flaskorna och hyllorna. Jag såg säkert ganska suspekt ut, där jag gick omkring i min stora pälsmössa (som jag köpt för att aldrig mer bli förkyld). Jag tror personalen trodde att jag tänkte snatta, eller att jag var typ 19 och försökt avgöra om jag skulle våga handla med falskleg eller inte.

Därför kändes det ännu mer moget att köpa en flarra kärringsherry och visa upp leg på 25.

Blä, nu börjar nacken värka. Jag har nämligen suttit i ett litet kallt rum och räknat returer i några timmar nu.
Siffror, Excel-ark, formler, mera siffror, några differenser och lite artikelnummer. Härliga grejer det där.

Och vi är långt ifrån överens, MTR och jag. Men det ger sig nog, jag jobbar fram bevis på att jag har rätt. Naturligtvis så har jag rätt!

Snart är det dags för veckans långpromenad med Emilie, det ska bli riktigt skönt.
Hon ska dessutom bjuda mig på middag efteråt, vilken lyx! :)
Då ska jag glömma allt vad siffror heter och bara prata roliga grejer!

Vilken vacker dag!
Nio plusgrader, strålande sol och härliga höstfärger på träden utanför.
Vi har passat på att packa ihop det sista av sommaren, vi har tagit in grillen och parasollet och utestolarna.
Jag har renast det sista i trädgårdslandet och gått några vändor till komposten.
Efteråt fortsatte vi utrensningen inomhus, det är nämligen på tiden att vi gör om kontoret till ett rum istället för förråd... Sedan såg jag till att vi åkte till återvinningsstationen med alltihop på en gång innan Jonas skulle hinna ångra sig.
Han har nämligen lika svårt att skiljas från gamla kablar och sladdar som jag har för gamla kläder.
Men nu är de väck! Det känns underbart! :)



Det kändes som en fet seger när Jonas gick med på att slänga hela den här lådan.
Dessa jävla sladdar här nämligen hängt med ända sedan ettan på torget. Herregud...



Det här skrivbordet har vi aldrig använt. Åtminstone inte som skrivbord, utan bara som förvaringsyta för sådant som inte har någon annan given plats. Men idag lade jag ut det på blocket för en hundring, och stolen likaså.



Nu blir det hembakat bröd och kaffe.
Sedan ska jag gå lös på klädkammaren.