fiabiten

Jag är för tillfället mäkta stolt över mig själv, för jag har gjort tidernas godaste svampsoppa.

Svampen plockade jag själv i helgen, iklädd giftastövlarna (ett par vita gummistövlar som min moster gifte sig i en gång i tiden) (det var i skärgården och det ösregnade) och fleecejacka, och till ljudet av forsen i bakgrunden.
Helt jävla ekologiskt alltså, och förhoppningsvis inte giftigt heller. Jag lever fortfarande i alla fall (det var ungefär en kvart sedan jag åt soppan). Jag ska bjuda mina gäster på soppan på torsdag, och till det tänker jag servera bröd och ost som jag ska lyxköpa i Hötorgshallen.

Jag funderar på om jag ska tala om att jag har gjort soppan på egenplockad svamp eller inte.
Naturligtvis vill jag inte förkasta ett så briljant tillfälle för skryt - men å andra sidan kan sådan typ av information avskräcka den mest glupske gäst.

Om det skulle visa sig att någon dör av soppan - blir det dråp eller mord då? Aningen svårt att neka då...

Men jag har hur som helst vidtagit en liten säkerhetsåtgärd, nämligen att lägga min mobil på laddning i fall jag skulle behöva ringa SOS alarm. Åkt ambulans för akut allergisk chock har jag gjort förut, och det vore ju synd att göra det ikväll, jag som har tvättstugan och allt!

Konferensen ja. Det började bra redan på torsdagen, jag kom till jobbet vid halv nio och vi åkte vid halv elva. En kort arbetsdag alltså, sådant är alltid välkommet!

Vi startade med lunch, en biff stroganoff med en av de grymmaste salladsbufféer jag någonsin ätit.
Efteråt var det jobb ett par timmar, sedan fri aktivitet. Jag och Tove bestämde oss snabbt för att bada, och som tur var fanns det lånebadkläder som var fräscha i ett skåp. Vi tyckte att vi skulle matcha, och fann varsin illgrön baddräkt med halterneckknytning, och som pricken över i:et unnade vi oss varsit par blåblommiga badshorts att ha över.
När vi bytte om upptäckte vi att baddräkterna måste vara gjorda för dvärgar, hur mycket man än drog så blev de inte längre. Det fick gå ändå, så glada i hågen traskade vi bort till SPA-anläggningen. Baddräkterna skar upp i röven på oss (tänk träningsbodys a´la 80-tal) och vi fick gå med nerböja huvuden tack vare halterneckknytningen, men vi var ändå snyggaste på hela anläggningen.

Efter badet gömde vi oss på mitt rum (som för övrigt var jättefint, jag såg verkligen fram emot att få sova i den härliga sängen) och snackade skit en stund, sedan var det dags för middag. Det var jättegott, och efteråt drack vi några väl förtjänta öl i baren. En efter en ur gruppen droppade av, och när Tove och jag skulle dra oss tillbaka till rummet för att dricka lite vin och fortsätta skvallra så fann vi resten av gruppen sittandes i lobbyn. Och vi är ju inte dom som är dom, så vi skrev genast upp varsin flaska vin. Sedan fortsatte festligheterna till halv fyra på morgonen, och sedan stupade vi (i säng).

Naturligtvis försov jag mig, vaknade av att vår stackars vikarie i receptionen ringde och hade problem med datorerna. Flög upp, fortfarande lite halvfull, och kastade mig efter de andra till frukosten.
Sedan var det åter dags för arbete, och jag satt och drack mangojuice och gjorde mitt bästa för att hänga med i föredrag om budget och grafisk profil. Tamtatam... Sedan åter lunch, och sedan bilfärd tillbaka till jobbet.

Efter ett par timmars "arbete" drog vi iväg mot Mangla.
Men det blev en härlig helg, vädret var på våran sida och det var riktigt skönt att traska runt i skogen och plocka trattisar. Vi hann även med årets sista grillning, och naturligtvis besök på antikhallen, där jag denna gång införskaffade ett par rejäla ölglas i sejdelstuk. Öl ska nämligen förtäras i olika typer av glas, och nu har jag mina tre favoritsorter.
 


Nu blir det svampsoppa på hälften av all svamp, eftersom jag inte har utrymme att bre ut fler tidingar att torka på i min lilla etta.

Nu lämnar jag snart den kungliga hufvudstaden igen för att först åka på konferens och sedan direkt till Mangla.
Ska bli så jääävla skönt att få byta ut kostymen mot mjukisdress och gummistövlar!
(Okej, inte på konferensen kanske, men på landet)

Vi ska på konferens till Djurönäset, och jag hoppas att det är ett bra ställe för lite avkoppling.
Jag har nämligen packat ett par bra böcker och mina skönaste raggsockor. Dessutom finns det SPA-avdelning och jag har hört att maten ska vara något alldeles extra. Passar perfekt en ruggig höstdag som denna!

Igår målade jag om en byrå som jag tog hem från morfars land, i blank svart färg. Det blev sjukt snyggt!
Nu måste jag bara hitta något bra att ställa ovanpå för att förhindra att det blir en uppsamlingsplats för diverse skrot.
Tomma, plana ytor har nämligen en förmåga att bli just sådana hemma hos mig.

Jag är sjuk, ack så sjuk. Ändå sitter jag här vid mitt skrivbord, ty jag är en hederligt arbetande människa. (Eller också så är jag bara för snål för att ta en karensdag). Näsan rinner, halsen kliar och jag får upp sånt där äcklo-päcklo-slem när jag hostar. Men det är inte bara därför det är synd om mig, utan jag har även fått den största finne som skådats på denna sida av millenieskiftet på hakan. Typ som ett lingon. Eller en sån där röd mjuk boll som man spelade spökboll med på gympan i lågstadiet. Extra uppgiven kände jag mig när min hemliga företagshunk kom ner och skulle hämta en bilnyckel i morse och jag stog där som en annan signalkräfta. Tack Gud.

Det enda som gjorde min morgon någorlunda dräglig var scenen som utspelade sig på vägen utanför fönstren i morse. Nåt pucko (eller kanske fyllo) i kranbil "glömde" att han hade en flera meter hög kran på flaket och körde rätt in i räcket med vägskyltar ovanför marken. Krasch sa det, och han hade rivit hela skiten, fastnat i skylten och dragit den med sig en bit. Plus nån jävla ledning så att oljan sprutade. Det tog bara minuter innan brandkår, polis och vägassistans trängdes utanför för att sanera oljan och svetsa loss bilen. Det var jättekul tyckte jag och typ varenda gubbe över 40 här på SL, som trängdes utanför för att få vara med i det stora ögonblicket. Förgäves försökte de fumla med sina mobiler för att fota det hela, men de hade ingen chans. Jag säger då det - gubbar och flashiga mobiler med minimala knappar är ingen bra kombination. Hur som helst så hände det något spektakulärt här för en gångs skull, och jag fick spana lite brandmän.
Men med viss besvikelse konstaterade jag sedan att det inte ens blev en sketen notis av det hela i DN Sthlm.

Efter en ruggigt god rödbetsrisotto med tsatziki tyckte jag att det var dags för lite sänghäng, eftersom jag trots allt är sjuk.

Ha det gött allihop!

Här sitter jag nu och huttrar vid mitt skrivbord. Det är fredag idag. Weee! Fast jag har inte den där vanliga fredags-spralligheten som jag brukar ha, men det beror nog på att jag har blivit sjuk (och kanske aningen lite för att jag var ute igår. Fast det var lungt och sansat så döm inte ut mig)

I morse när jag vaknade hade jag tväront i halsen och kände mig allmänt slak. Ni vet hur det känns när man bara kan känna en enda smak och det är förkylningssmak. Blä. Jag funderade på om jag skulle stanna hemma, men jag var pigg och skulle omöjligt kunna somna om, så det kändes bara helt onödigt. Dessutom ville jag verkligen ha mineralvatten och kaffe, och det finns här på jobbet. Så jag gav mig iväg i alla fall.

På vägen satte jag på min nya "iPod" som jag köpte på nätet häromdagen. Ha, vilket jävla skämt! Det är värsta piratkopian av en iPod, fast röd och jätteplastig. Det fanns två låtar inlagda redan från scratch (den var alltså fabriksny, med plast och allting kvar) och det var Back street boys med "As long as you love me" och Vengaboys med "Sha la la la". Vilka brakhits en fredagsmorgon! Nej, men seriöst så hade jag faktiskt laddad den full med Pugh och gamla sköna 50-talshits dagen till ära. Men jag insåg snart att det inte går att sänka volymen på den. Och eftersom hörlurarna är lika värdelösa som en trampolin av wellpapp så läcker de ut lika mycket musik som de spelar. Till alla andra resenärers förfäran. Förlåt allihop, jag försökte bara få lite trevligt på väg till jobbet! Men ja ja, en tvåhundring är ju inga miljarder, även om man kan tycka att det kunde vara värt en volymknapp...

Idag är det tisdag, det regnar och jag slutar hyffsat tidigt. Alltså har jag inga svepskäl att inte städa idag efter jobbet.

Men hur kul är det egentligen?

Det slutar oftast med att jag samlar ihop alla kläder till en hög, som jag sedan flyttar omkring på mellan soffan och sängen utan att någonsin sortera den.

Sedan ställer jag disken i diskhon och fyller med varmt vatten och diskmedel, som jag naturligtvis sedan förtränger så att vattet står kvar och blir iskallt.

Sedan röjer jag på bordet och hittar alltid något kul som jag glömt, gamla foton eller någon bra tidning som jag måste börja bläddra i.

Det jobbigaste jag vet är inte att dammsuga, utan att ta hand om dammsugaren efteråt. Jag vet inte varför, men i nio fall av tio står den kvar på golvet med sladden ringlandes över golvet när jag har använt den, vilket leder till att dammsugaren själv är det dammigaste jag har. Och hur dammsuger man en dammsugare? Man kan ju inte direkt ha två!

Det spelar ingen roll att jag har köpt skurmedel som luktar underbart, eller en snygg rosa mopp-hink, för det är ändå tråkigt att städa. För att inte tala om att damma! Det blir dammigt så fort hos mig, för jag har ofta balkongdörren öppen och då blåser det in små elaka frön från träden.

Men idag ska jag bannemej ta tag i det där och göra det riktigt jävla snyggt hemma. Blommor ska vattnas, balkongen sopas, handfat skuras, kylskåp städas ur. Papper ska sorteras in i respektive pärm, kläder ska vikas ihop eller hängas.
Golvet ska skina, tvättid ska bokas. Glasflaskor och tidningar ska sopsorteras, PET-flaskor ska pantas.
Så ring inte mig och stör, eller locka med mig ut på galenskaper, för då blir det aldrig gjort!
(Min karaktär är inte den bästa nämligen, och jag lever fortfarande efter gammalt motto)