fiabiten

Nio timmar kvar till tolvslaget, och för första gången på många år är jag inte det minsta stressad.
Jag har inte brytt mig om att planera någonting i år, det är otroligt skönt.
Vi ska bara vara hemma, Jonas och jag, och äta god mat och mysa i soffan.

Vi har köpt hem fina blommor, varsin hummer, skagensröra, färsk lax, massor av färsk frukt och choklad.
Och så några flaskor äpplecider.

Om vi blir för rastlösa åker vi till Hornstull och tittar på fyrverkerierna hemma hos några vänner som har en lugn nyårsafton precis som vi, och om vi inte orkar göra något somnar vi efter Grevinnan och betjänten utan minsta dåligt samvete.

Det är så skönt att slippa allt det vanliga tjafset med skumpa som ska inhandlas i knökfulla systembolag, dividerande om vart man ska vara och med vem, hur man ska lösa problemet med fina skor till klänningen trots is på gatorna, fyrverkerier och smällare överallt, omöjligheten att få tag i taxi, bla bla bla.
Istället för att leta klänning i panik på mellandagsrean ägnade jag min dag åt promenad i vintersoliga Långbro park.




Gott nytt år!

Jag tog en sväng till Ica Maxi Lindhagen nyss, och upptäckte att de hade rea på massor av barnkläder.

Det var mest smörja, men den här lilla bodyn var jag tvungen att slå till på.

 

Om det är någon person som jag identifierar mig med just nu så är det just Barbapappa.

Stor, pösig och ljusrosa och som dessutom kan förvandlas hur som helst inom loppet av en sekund. Hormoner?

Och värre lär det väl bli. Men då putar förhoppningsvis magen rakt ut och är liksom spänd, nu är det mer löst liksom.

När jag ligger i badkaret så påminner jag om en krokodil, kroppsdelar liksom sticker upp ovanför ytan lite här och där.

Snart kommer magen att sticka upp som en stor ö ur skummet. Det blir roligt.


Nej, nu är jag trött på att jobba för idag.
Allting färdigt, nu är det mest att sitta av tiden. Eftersom jag var på ultraljud i morse så åker jag förstås på att stanna till fem, men det är bara att gilla läget.
Så fort jag kommer hem tänker jag lägga mig i sängen i min nya morgonrock med datorn och en chokladask och njuta av min ledighet!

23 december. Dagen före dopparedagen.

 

Det brukar vara en skön dag att jobba, det är tomt på folk och man har tid att rensa skrivbordet (både fysiskt och digitalt) och röja upp inför nästa år. Liksom lite lagom avrundning på året…  

 

Jag har köpt alla klappar, bakat allt knäckebröd, köpt allt som ska köpas. Underbart!

Så fort jag kommer hem i eftermiddag ska jag ta på mig min nya morgonrock, och den tänker jag ha på mig så ofta som möjligt de närmsta dagarna.

 

Imorse gjorde vi ett första ultraljud, det gick bra.

Bebisen har två armar och två ben, och han röjer verkligen loss där inne! Det ser ut som att han dansar, eller har extrem hicka så att hela han hoppar till.

-          Han kommer ju får tjurnacke om han ska hoppa omkring på det där viset! utbrast Jonas förskräckt och barnmorskan skrattade.

Sedan fick vi några siffror, tydligen är risken för att vårat barn ska fördas med Downs syndrom en på 1247.

Inte särskilt hög alltså. Annars verkade det bra, hjärtat slog lagom fort och det var lagom mängd fostervatten.

Bebisen är idag, den 23 december, 73 millimeter lång från huvud till rumpa, och själva huvudet är 24 millimeter.

Han är ju alltså sjukt liten fortfarande, men ändå så ser man precis hur han ligger på ultraljudet, huvud och ben och armar och mage och hjärtat och hjärnhalvorna och allting. Det är häftigt!

 

Alltså vi vet inte om det blir en kille, men jag orkar inte hålla på att skriva han/hon hela tiden, och att kalla bebisen för ”den” känns konstigt. Han får heta ”han” tills motsatsen är bevisad :)



Jag kommer helt klart bli en sådan där jobbig morsa som måste visa varenda litet framsteg som bebisen gör, inklusive trycka upp suddiga och blurriga ultraljudsbilder i nyllet på folk och skrika "tiiiiiitta!" fast att ändå ingen ser vad det är.

Nu börjas det.

Jag varnar er.

Jag börjar repa mig efter min hemska förkylning, idag har jag till och med fått en hel del gjort.
Jag gav mig ut i snöovädret också, jag hade glömt att köpa jäst. Men det gick bra, påpälsad med alla möjliga halsdukar och mössar kämpade jag mig upp till Konsum. De hade bara jäst för söta degar, så jag hoppas att det fungerar ändå (jag ska baka knäckebröd) men det visar sig väl.

Jag satte degen, och den ska förjäsa i över sex timmar, så jag har haft gott om tid att städa och diska och slå in klappar under tiden. Och äta fjärde-advents-frulle deluxe framför TV:n.





Det är mer snö än någonsin utanför, säkert en halvmeter!

Åh, jag håller på att dö av tristess!
Jag är genomförkyld, det kom bara så där pang!
Jag har bäddat ner mig i soffan med duntäcke och varmt te, och så har jag rotat fram lådan med alla Beck-filmer.
Perfekt, man kan sova lite eller läsa eller surfa samtidigt, det spelar liksom ingen roll.

Pontus är hemma också, lika förkyld han, men han ligger mest och snarkar i sitt rum.
Jonas är elektriker idag och jobbar hela dagen, och när han kommer hem ska han och Pontus lägga färdigt golvet i hallen som vi påbörjade igår. Riktigt bra blir det, det är granitgrått klickgolv som passar perfekt i en hall.
Vi fick två hela och ett öppnat paket av mamma igår som blev över när hon gjorde om i sin hall.
Perfekt! Det passar minst lika bra hemma hos oss!
Men lite tråkigt också, för ikväll är det julfest som jag hade tänkt gå på.
Och jag hade tänkt använda de här dagarna till att julhandla, men nu får jag hitta på någon annan lösning.

Jag köpte bebisens första byxor häromdagen, och de är nästan ofattbart små!
Dessutom hittade jag en gammal bortglömd present som vi köpte i somras till några bekantas nyfödda barn, ett trepack bodys som är på tok för små för den bebisen nu, så vi behåller dem själva istället.



Annars vill jag inte köpa så mycket grejer så här långt i förväg, det kan hända mycket än.
Dessutom finns det mest tjocka overaller och fleecekläder nu, och våran unge kommer mitt i högsommaren.
Men det är ändå roligt att titta på kläderna ibland och påminnas om att dom snart kommer att användas på våran lilla unge!

Jag hittade aldrig någon jacka.

Så nu skiter jag i det och väntar tills nästa säsong, men jag har åtminstone lärt mig att man måste vara ute i sjukt god tid! Jag får gå i min gamla så länge, den duger några månader till.

 

Istället fick vi ett ryck igår och möblerade om hemma.

Det blev helt annorlunda, och på många sätt klart bättre. Sladdarna som legat tvärs över golvet är nu ett minne blott, de ligger gömda bakom soffan. Nu slipper man också kallfall i nacken när man sitter i soffan, och elementen kommer fram och kan sprida värmen ordentligt.

Vi köpte en ny bokhylla också, vi måste nämligen börja använda ytorna mer effektivt i hela lägenheten för att göra plats i lilla rummet för spjälsäng och skötbord och annat som bebisen behöver.

Det blev faktiskt väldigt bra, och dessutom ett gyllene tillfälle att få rensa ut lite gammalt skit ur lilla rummet!

 

Pontus säng står fortfarande kvar, men om en vecka drar han till Brasilien i en månad och sedan ska han hyra något eget, så då kan vi börja planera för inredning i barnrummet så smått.

Vi ska slänga ut de gamla uttjänta bokhyllorna (som har hängt med ända sedan jag bodde hemma genom alla flyttar) och måla om. Trädet vi målade förra året känns inte riktigt barnvänligt, så det blir något helt annat. Grönt har jag tänkt, det är fint och lite sagoaktigt. Och lugnande sägs det ju...

Lite tidigt kanske, men ju tidigare vi får iväg hyllorna och kan börja måla desto tidigare kan vi ställa in möbler som vi köper, och har då gott om tid att hitta fina saker på loppis eller blocket.

Och så slipper vi göra allt det där mot slutet när jag varken kan eller får bära tungt.

En stillsam morgon.
Det är ännu inte riktigt ljust ute, så skenet från granen gör sig extra påmint.
Jonas sover och snarkar fortfarande, och jag har dragit på mig raggsockor och satt ägg på kokning och slagit på nyhetsmorgon.
Jag väntar på att klockan ska bli tio, så butikerna öppnar.
Jag är nämligen på jakt efter en ordentlig vinterjacka, och den här gången är jag beredd på att spendera en ordentlig slant, bara jackan uppfyller mina krav. 
Jag har nu uppfyllt en ålder då jag anser att kvalitet och funktionalitet är långt mycket mer värdefullt än skönhet. 
Förra året köpte jag hemskt fula, men ordentliga, vinterkängor och i år är det dags för jacka. 
Sedan är jag rustad för långa dagar ute i lekparken nästa vinter...   

♦ En varm och skön jacka som inte är för tung och inte för klumpig
♦ Den ska ha reflexer och ordentliga fickor både på in- och utsidan
♦ Tillräckligt lång för att kunna sitta i utomhus
♦ Ordentliga muddar och krage av mjukt tyg
♦ Både blixtlås (av metall) och karborreband, gärna knappar också
♦ Ordentlig luva

Jag har hittat en bra modell från fjällräven, men igår när jag var ute på stan för att köpa den så var det helt slutsåld överallt. Jag försökte hitta andra modeller och märken, men det fanns inga som var lika bra och då vill jag inte lägga flera tusen kronor på dem.
Så jag fick besviket åka hem och googla, och nu har jag hittat dem hos Intersport.
De öppnar klockan tio, och då är det bara att börja ringa runt till dem och fråga om lagerstatus.
Jonas får stå standby som chaufför redo att köra mig till första bästa butik som har jackan inne.

Hittar jag den inte idag så ger jag upp, då väntar jag tills nästa år och hoppas att de får in den eller andra liknande modeller då. Och då får jag väl vara ute i september...
Önska mig lycka till!

Äntligen är det fredag!

Veckorna känns dubbelt så långa nu som annars, och hur mycket jag än sover så är jag trött!

Jonas har jobbat dubbla skift hela veckan, så honom har man inte sett röken av. Men andra ord har jag bara haft TV:n som sällskap, och när jag ätit middag (det har blivit en hel del enkla middagar, typ färdiggrillad kyckling, köttbullar och makaroner) så har jag somnat typ vid sjutiden.

Och så har jag sovit till sju på morgonen.

Så disk och tvätt har lagrats i högar, planer och projekt har skjutits upp.

Jag anar att jag måste försöka ta tag i det ikväll.

Men jag är ändå glad att det är helg, det betyder att jag får sova hur mycket jag vill!

 

Det lackar mot jul också, det är redan 10 december!

Precis som varje år har jag stora planer, allt ska göras från grunden och på riktigt.

Jag ska koka egen skinka, göra egen pepparkaksdeg, göra egna dekorationer att hänga i granen, baka knäck och kola,

gå på julmarknader, skicka julkort (som jag gjort själv) och bjuda på lussefika.

Och precis som vanligt rusar tiden iväg och så blir det julafton, och jag har förstås inte hunnit med någonting alls av det jag hade tänkt. På sin höjd några plåtar pepparkakor av färdig deg. Och så är julen över och där står jag, snopen och undrar vart all tid tog vägen.

Men i år kanske jag kommer undan med det, eftersom vi fått annat att tänka på…

Vi får väl se till nästa år om jag står och knådar någon hemmagjord deg med en sexmånaders bebis i huset…
Jag ska nog gå hem snart och sova på saken.

Fick ett så himla fint mail idag från min faster :)

Hej Sofia och Jonas.

Vilken härlig nyhet. Jag gratulerar  och skall genast börja sticka.

Kram från Faster Ulla

Okej, nu tror jag att jag har berättat för alla som känner mig och som kan tänkas hamna i den här bloggen.

Jag hoppas verkligen det i alla fall, för nu tänker jag börja skriva om det lite grann.

 

1 juli är det beräknad nedkomst.

Vi var hos barnmorskan (usch, jag avskyr verkligen ordet barnmorska. Det låter så… barskt…) och det är verkligen inte vad vår barnmorska är, hon är hur snäll som helst.

Hon visade på sin snurra hur många veckor som var fullbordade och hur många veckor det är kvar.

Så nu tror jag faktiskt att även vi har fattat galoppen, på lördag övergår vi till vecka 11.

 

Jag har alltså avverkat en fjärdedel av graviditeten, även om det är lite fuskigt att räkna så. Den första delen är ju den enklaste, åtminstone för mig som mår så pass bra ändå.

Men det är ju ändå skönt att veta att det går framåt!

Nästa steg är ett första ultraljud, ett så kallat CUB-test, som vi gör i vecka 12.

Sedan ska jag inte träffa barnmorskan igen förrän i mars, fastän det är sjukt långt dit!

Men det blir nog bra.

 

Och som Tove sa: det är tur att man har nio långa månader på sig att förbereda sig!

För bara en månad sedan var jag helt lost vad gäller hur man räknar graviditetsveckor, vad spädbarn behöver för grejer, vad man får äta och inte, vad som händer i kroppen.

Jag ska väl inte påstå att jag har järnkoll nu heller, men kanske en aning bättre i alla fall.

 

Jag och Jonas hade en del ärenden härom helgen i Kungens Kurva och passade på att kika in på Babyland.

Herregud, vilka grejer det finns!

Allt för att blivande föräldrar ska lägga tusentals kronor på splitter nya prylar som aldrig någonsin tidigare har behövts till små barn.  

Vi tittade storögt på varandra, och på prislapparna, och var helt överens utan att behöva säga ett enda ord: Blocket here we come!

Hela lägenheten doftar jul, en hel massa olika dofter som slåss om att få vara tydligast.
Hela veckan har hyacinterna varit ohotade om titeln, men idag har jag både bakat kryddiga pepparkakor och gjort nejlike-apelsiner, så nu doftar det lite av varje.

Vi kokade en termos full med kaffe och tog en liten åktur i förmiddags, ut på Djurgården så att Ziggy skulle få återförenas med att vara ute i snö utan att vara rädd så tidigt som möjligt efter dramat igår, och där passade vi på att slinka förbi Rosendals Trädgårdar. De hade hemgjord ekologisk pepparkaksdeg med en touch av knäck, jag föll dit direkt. Och idag har jag alltså bakat två plåtar, och mycket riktigt smakar (och doftar) de himelskt!
De blir tunna, spröda och lite knäckiga i smaken.







Nu ska jag strax ta ett långt bad och ladda inför den kommande arbetsveckan.

Ziggy (den lilla Jack Russel-hund som för tillfälligt bor hos oss) låg och sov som vanligt igår i sin sockerlåda bredvid våran säng. Pontus (Ziggys husse) var ute sent, så han ville vara med oss och titta på film.
Där låg han sedan hela natten enda tills klockan halv fem när Pontus dök upp, då sprang han som vanligt bort till dörren för att möta Pontus.  
Pontus tog en cigg på altanen, kollade lite på TV, hällde upp lite vatten.
Sedan rökte han en cigg till och gick och lade sig.

Klockan åtta i morse vaknade jag och skulle ut och ta några fina snöbilder, så jag lockade på Ziggy för att se om han skulle med. Men han kom inte, så jag tänkte att han sover väl, han är lite lat ibland.

Så det var inget mer med det förrän Pontus vaknade vid tiotiden, och vi började inse att Ziggy inte låg i varken hans säng eller sin egen sockerlåda. Ziggy har en förkärlek till att "baka in sig" i täcken och filtar, så vi vände och skakade på allt av tyg (lika bra att erkänna att vi har en hel del kläder på golvet hemma) men ingen liten hund.

Paniken växte, och vi började förstå att Ziggy måste ha smitit ut när Pontus tog sin sista cigg klockan fem på morgonen och sedan blivit kvar där ute.
I tio minusgrader, men sin lilla tunna kropp och korta päls.
Oddsen för att han överlevt var typ... noll.
Vi letade och letade, kollade i portar i området, ringde polisen, ringde olika djursjukhus, pratade med andra hundägare. Vi tänkte att han kanske "bakat in sig" i snön, precis som han alltid gör hemma med täcken och kuddar, och hur skulle vi då någonsin hitta honom?

Men tillslut fick Pontus ett samtal, från polisen i Flemingsberg, de hade fått samtal från en busschaufför som hittat Ziggy. Det visade sig att Ziggy gått upp till centrum tidigt på morgonen och hoppat på bussen till Huddinge. Där hade han sedan stannat tills han blivit upptäckt av busschauffören (som tack och lov själv hade hundar och tog sig an lilla Ziggy) och då fått komma in i förarens lilla hytt. Och så hade han åkt runt, runt i Botkyrka hela dagen med den där busschauffören.

Busschauffören sa glatt med stark serbisk brytning: Han har gjort allt man inte får! Åka utan biljett, bajsa på bussen, äta kexchoklad på bussen!

Så det vara att hoppa in i bilen och jaga efter bussen, och i Tullingeberg kom vi ikapp.
Ziggy hoppade ut, lycklig och lite skakad.
Och sedan blev det fest med kassler hemma.

Slutet gott allting gott.

Jonas föräldrar kom förbi med en gigantisk gran (eller okej, typ 3 meter hög) som de huggit ner på landet. Egentligen var granen flera meter hög, men vi tyckte att det räckte med tre meter, så vi fick själva toppen.
Vi ställde granen på altanen, och det blev helt perfekt!
Granen luktar underbart, och den ser verkligen naturtrogen ut med kottar och yviga grenar.
Som pricken över i:et köpte vi en ljusslinga med fejkgranris som vi fäste längs staketet på altanen, så nu är det julstämning även utomhus. Härligt!

Jag har slagit in klapparna, rotat fram några julskivor och laddat med pepparkaksdeg och julmust tills ikväll.
Sedan kan nedräkningen börja...