fiabiten

Efter en lång vecka med massor av jobb och minimalt med umgänge var det härligt att få ses igen på fredagkvällen och vara hemma och slappa tillsammans.
Lördagen startade vi med frulle deluxe:



Sedan var det bara att hugga i.
Vi skullelägga jord längst stenkanten på terassen så att man kommer åt runt hela med gräsklipparen, så vi begav oss ut i höstsolen redan vid tiotiden. Det var verkligen en fin höstdag! På samma gång körde vi sex maskiner i tvättstugan, städade lite grann och bytte däck på bilen.




Lunch: Lax med dillsås och råstekt potatis och kex med brie och tomat
Precis lagom en dag som denna.



Nu ska vi åka och handla lite lysrör och en duschslang och lite annat skit, och ikväll blir det middag och utgång med Emilie!

Igår var en hemsk dag. Hemsk.

Ingenting gick rätt och mitt humör var helt åt helvete.

Köttbulle-incidenten var bara ett smakprov på vad mitt stackars humör skulle komma att få utstå.

Vid lunch var jag så trött på allt och alla (framför allt mig själv) att jag bestämde mig för att fly fältet och ta tunnelbanan två stationer till Solna Centrum och ta en lång och skön lunch i min ensamhet.

Bland det bästa som finns.

Fast inte idag, nu gick bara allting fel.

Jag missade tunnelbanan med några sekunder, och blev rasande. En helt överdriven reaktion, bara för att jag missade ett tåg. Men jag lyckades lägga band på mig och väntade lugnt de nio minuterna på nästa tåg.

Lunchen smakade inget bra, den var bränd i kanten och salladen var vattnig.

Jag tog ett varv i bokhandeln och en klädbutik, men jag bara retade mig att alla dåliga bestsellers och alla fula töntiga klädesplagg.

Och på vägen hem missade jag återigen tunnelbanan med några sekunder, jag hann precis se röven på tåget försvinna in i tunneln. Då var jag så utmattad av alla känslor att jag inte ens orkade bli arg, istället kände jag mig förtvivlad och sjönk ner på en bänk. Läste tidningen City för tredje gången, jag hade ändå inte tagit in vad jag läst de två första gångerna.

Efter den här hemska dagen lyxade jag till det med färska blommor på torget hemma i Fruängen. Både germini och vita liljor, och en stor flaska mineralvatten med smak.

Sedan gick jag hem och satte blommorna i vatten och lade mig i badet med lite klassisk avslappnande musik och tända stearinljus.

Och precis när jag börjat koppla av och finna en inre ro så bröts musiken. Jonas hade loggat in på Spotify på jobbet.

Jag orkade inte ens bli arg. Eller ledsen. Och absolut inte gå upp ur badet och stjäla tillbaka Spotify.

Så jag låg kvar en stund och lät den hemska dagen rinna av mig och sedan fick den virvla ner i avloppet tillsammans med badvattnet.

Sedan gick jag och lade mig.

Men mina blommor är i alla fall fantastiskt fina! Det var det första jag såg i morse, och det gjorde redan den här dagen aningen bättre…

Idag är jag på mitt mest rasande drakula-humör.

Ingenting får gå fel, och nåde den som säger något olämpligt!

Denna någon blev naturligtvis Jonas.

Eftersom han jobbade kvällspass igår (och dagpass också, han jobbar jämt) så tänkte jag att jag skulle passa på att bre ut mig i köket. Jag tänkte göra något som det blev många matlådor av, så jag köpte ingredienser för en rejäl sats köttbullar. Det vet jag att Jonas tycker om, och jag tycker om att laga mat.

När jag äntligen släpat hem matkassarna, snytit mig och tvättat händerna var det bara att sätta igång. Jag skalade potatis till döddagar kändes det som, jag rev mig på rivjärnet när jag skulle riva lök. Jag grinade av löken, det sved i rivsåren och jag snurvlade av min förkylning men jag gav mig ändå fan på att göra dom godaste jävla köttbullarna någonsin.

1 kilo färssmet ihoprullad till små köttbullar senare ställde jag in dem i ugnen för förgräddning. Då återstod bara såsen, potatisen och det enorma diskberget. Jag tröstade mig med mineralvatten med citrussmak i ett vinglas, nu alldeles flottigt av köttfärskletiga fingrar. Mycket glamouröst. Värmen från ugnen bolmade emot mig, köttbullarna blev allt annat än runda, och det blev aldrig riktigt någon riktigt fin stekyta på dem i pannan. Trots det tyckte att jag att de smakade underbart, när jag äntligen kunde slå mig ner i soffan med min tallrik klockan halv nio på kvällen. Mina ögon var mascarakladdiga efter alla löktårar, jag hade köttfärsfläckar på byxorna, håret var fullt av stekfett och jag var helt slut i fötterna. Men så hade jag fått ihop till fem lyxiga, helt hemgjorda och ekologiska matlådor till Jonas att ha i veckan, för att han ska slippa laga mat när han jobbar dubbelt. Jag kände som en exemplarisk och solidarisk hustru.

Jonas ringde nyss och frågade

-          Du… Är det någon slags vegetariska köttbullar det här eller? Dom smakar inte som vanligt…



Tur för den jäveln att jag är på jobbet och att det tar ca 45 minuter för mig att komma hem till knivarna i kökslådan!

Och otur för honom att han kommer att få laga sina matlådor själv i fortsättningen, efter att han kommit hem sent på kvällen och jag ligger mätt och belåten i sängen och sover. Och tur för honom att han jobbar kväll, så att jag inte träffar honom förrän om ca tolv timmar!

Jag har redan hunnit inhandla allt på min inköpslista denna månad, jag är mycket nöjd.
Eller nej förretsen, jag letar fortfarande efter ett långsmalt fat för diverse flaskor i köket, men jag har fortfarande inte hittat något som jag verklien gillar.

Däremot har jag haft riktig tur och hittat allt annat både billigt och smidigt!

Nya sköna skor, så att jag klarar av att gå hela vägen hem från jobbet, 300 pix på outletbutiken bredvid jobbet. Perfekt!

Dessutom hittade jag massor av fina bordstextiler och blockljus på Indiska, en jättevarm och go pälsmössa och sköna handskar. Så nu är jag rustad för höst!

Resten av denna höst tänker jag tillbringa framför spisen hemma. Jonas jobbar mycket kvällar nu, och då är det perfekt att laga storkok hemma när man kan bre ut sig. Det får bli en hel del sherrysås, men också gratänger och grytor och kött som steks i ugn.



Det här gjorde jag i söndags inför veckan, det är perfekt att ha färdigt att spetsa käket med! :)
Det där som ser ut som en brun sörja är min nya stora favorit, nämligen riven rödkål. Jag äter ingeting utan riven rödkål på sidan! ♥

I lördags var det årlig höstfest i föreningen där vi bor.

Alla får stiliga inbjudningar i brevlådan med fantasifulla motiv ur Words clipart-arkiv. Höstlöv och solar och alla möjliga trevliga typsnitt.

Längst ner finns en talong som man fyller i hur många man tänker komma och vad man vill dricka. Rött, vitt eller öl.

Klockan sex började kalaset, och klockan tio i sex stod jag med locktången i högsta hugg och insåg att jag aldrig skulle hinna färdigt.

Till saker hör att vi skulle iväg direkt efteråt för att hinna med en stund på La Habana med Emmy och hennes sällskap.

Lösningen fick bli en mössa, då behövde jag inte locka ända upp till hårfästet.

Problemet med det var bara att jag inte tänkte på att vi skulle äta middag med föreningen och att alla är gamla i vår förening.

Bland gamla människor är det lika otänkbart att äta med mössa på som att äta med händerna.

Jag behöll mössan på, till allas förfäran, ända tills det var dags att sätta sig till bords. Då var jag tvungen att ta av den. Jag såg inte klok ut, men å andra sidan tror jag ingen av tanterna märkte något. De ser nog inte så bra.

Det bjöds på lax med kokt potatis, ärtor och sherrysås.

Jag och Jonas älskade det. Så fort vi råkat nämna det började tanterna nästan slåss om att få ge oss det bästa receptet, flera stycken lovade att de skulle komma ner med en skvätt av den allra bästa sherryn.

Jag tror faktiskt att de blev så till sig att de förlät mitt dåd med mössan.

Idag var jag på systembolaget och köpte mig en flaska sherry.

Jag visste inte vart jag skulle leta, så jag gick runt i butiken i evigheter och läste på flaskorna och hyllorna. Jag såg säkert ganska suspekt ut, där jag gick omkring i min stora pälsmössa (som jag köpt för att aldrig mer bli förkyld). Jag tror personalen trodde att jag tänkte snatta, eller att jag var typ 19 och försökt avgöra om jag skulle våga handla med falskleg eller inte.

Därför kändes det ännu mer moget att köpa en flarra kärringsherry och visa upp leg på 25.

Blä, nu börjar nacken värka. Jag har nämligen suttit i ett litet kallt rum och räknat returer i några timmar nu.
Siffror, Excel-ark, formler, mera siffror, några differenser och lite artikelnummer. Härliga grejer det där.

Och vi är långt ifrån överens, MTR och jag. Men det ger sig nog, jag jobbar fram bevis på att jag har rätt. Naturligtvis så har jag rätt!

Snart är det dags för veckans långpromenad med Emilie, det ska bli riktigt skönt.
Hon ska dessutom bjuda mig på middag efteråt, vilken lyx! :)
Då ska jag glömma allt vad siffror heter och bara prata roliga grejer!

Vilken vacker dag!
Nio plusgrader, strålande sol och härliga höstfärger på träden utanför.
Vi har passat på att packa ihop det sista av sommaren, vi har tagit in grillen och parasollet och utestolarna.
Jag har renast det sista i trädgårdslandet och gått några vändor till komposten.
Efteråt fortsatte vi utrensningen inomhus, det är nämligen på tiden att vi gör om kontoret till ett rum istället för förråd... Sedan såg jag till att vi åkte till återvinningsstationen med alltihop på en gång innan Jonas skulle hinna ångra sig.
Han har nämligen lika svårt att skiljas från gamla kablar och sladdar som jag har för gamla kläder.
Men nu är de väck! Det känns underbart! :)



Det kändes som en fet seger när Jonas gick med på att slänga hela den här lådan.
Dessa jävla sladdar här nämligen hängt med ända sedan ettan på torget. Herregud...



Det här skrivbordet har vi aldrig använt. Åtminstone inte som skrivbord, utan bara som förvaringsyta för sådant som inte har någon annan given plats. Men idag lade jag ut det på blocket för en hundring, och stolen likaså.



Nu blir det hembakat bröd och kaffe.
Sedan ska jag gå lös på klädkammaren.

Kom hem igår efter en riktig kanonhelg i Helsingfors. Verkligen över förväntan!

Det visade sig vara ett mycket smart drag att åka på fredag vid lunch. Då får man sovmorgon och är utvilad men ändå får man mycket kvar av dagen när man kommer fram. Dessutom inte så mycket folk på Arlanda.

Vi kom fram klockan två, eller tre finsk tid.
Jonas pappa Jukka hämtade oss på flygplatsen och vi åkte in mot stan i hans röda buss.
Han var en glad gubbe med snälla ögon och kluckande skratt. Han var dessutom mycket bättre bättre på svenska än vad jag hade trott.
Han släppte oss vid hotellet så att vi fick lite tid att lämna bagage, ta en dusch och slappa lite, innan han kom tillbaka med bussen och plockade upp oss igen framåt sextiden.



Här är vi, redo att ge oss ut i den finska huvudstaden!

Vi åkte på en kort sightseeing genom staden, en mycket vacker stad. Havet är precis inpå, så längs hela stan ligger skutor och båtar. På torget var det störmmingsvecka, då massor av små fiskebåtar lägger till vid kajen och säljer färsk fisk direkt från båten.
Han visade lite kända byggnader och så innan vi åkte til lhans lägenhet.
Han bodde precis mitt i City, en liten lägenhet på 30 kvadrat. Supermysig var den, och perfekt för honom. Han är snickare så han hade byggt ett loft i taket och på så sätt kunde han använda hela golvytan till staflier och olika konstprojekt. Han bjöd på ett par öl och sedan tog vi en sväng ner på stan och tog ett par öl till.
Sedan gick vi alla hem och sov en riktigt god natts sömn.

På lördagen fick vi lite sovmorgon och sedan hotellfrulle.
Sedan kom Jukka med bussen och hämtade oss och vi åkte ner till hamnen och hans segelbåt.
Han har en Maxi 77, 7,7 meter lång. (Såklart, bara för att finnar inte kan säga "sju", haha)
Jonas har aldrig seglat förut, och jag kan inte påstå att jag kan segla. Dessutom var det flera år sedan jag var på en seglebåt senast. Men det var bara att köra, Jukka gav order på knackig svenska, och nog fan fick vi upp seglen och kom iväg!







Det bjöds på äkta kokkaffe, kokat på spisen i båten.



Godaste kaffet på länge...




...och snyggaste outfiten! hehe

Helsingfors sett från havet

Vi seglade till Sveaborg, en ö en bit utanför helsingfors.
Ganska lagom en småruggig oktoberdag, det tog ungefär 1,5 timme dit och 1 timme hem.
Då blåste det tre sekundmeter och vi gjorde 3-4 knop.
Det var rätt skönt att gå i land, känna mark under fötterna och få igång blodcirkulationen.

Efter segelturen var vi trötta och hungriga, så vi åkte tvärs igenom stan till en liten restaurant där Jukkas kompis jobbade. Det var ett slags kebabställe, fast inte snabbmatsställe. Det var en jättemysig liten restaurant, och det var buffé så att man själv kunde välja tillbehör på tallriken. Det fanns oändligt med röror och guckor och olika grönsaker och såser, hur gott som helst!

Efter det åkte vi hem till hotellet för lite bastu och bad i poolen.
jag slaggade någon timme och sedan gick jag och Jonas ner på stan och åt en pizza och drack en öl på en pub (som hade hundratals ölsorter!). Jukka var för trött efter dagens bravader, så vi lämnade gubben hemma.

På söndagen sov vi ut, åt hotellfrulle (dag två är alltid bäst, för då vet man vilka grejer som är göttigast och kan ta mest av dem) och sedan skjutsade Jukka ut oss till flygplatsen för hemresa.





Det var verkligen en lyckad helg!

Vi får se om vi kanske åker ut på en lite längre segling i sommar, till Åland kanske.
Jonas blev helimpad av segling och jag kom på hur mycket jag saknat det, så det vore ju skoj.
Men som sagt, vi får se... En sak i taget! :)

På fredagkvällen fick vi finbesök av Love, som dagen därpå skulle spela sina sista match med Härnösands stolthet Älgarna. Sedan kommer han ner till storstan igen, det blir bra det.
Men jäklar vilken middag vi bjussade på!
Jag och Jonas hade redan förvarnat Stigge om att han kunde glömma halvfabrikat och grönsaker på burk denna kväll, och han gick faktiskt med på det utan knussel. (Jag blev rätt förvånad faktiskt, förra gången vi var på besök fick jag tjata hur länge som helst för att vi skulle baka lite pepparkakor. Och då var det inte ens med hamgjord deg). Hur som helst, här är vår delikata meny:



Västerbottenpaj i miniformat med rom, räkor, creme fraiche och rödlök.



Slottsstek som serverades med hasselbackspotatis, svartvinbärsgelé och sås gjord på skyn från köttet.
Värsta husmorsmaten. Underbart!

Desserten blev en riktig specialare (som Stigge ville testa, kors i taket): Glaca au four.
Det vill säga glass som man täcker med hårt vispad äggvita och sätter i ugnen på hög värme några minuter.
Smakade sådär tycker jag. Men det var kul att testa...

haha, älskar att de lokala handlarna inte ens har stavat rätt till "stolthet" på påsarna :)