fiabiten

Igår var det söndag, och vi kunde inte längre smita från att tvätta. Jag stod i sovrummet och fyllde de där blåa IKEA-kassarna med tvätt (som säkert varenda svensk använder) och ropade på Jonas:

- Älskling, kan du hämta alla handdukarna från badrummet?
(tystnad)
- Älskling...?

Och så kommer han, mycket riktigt med alla handdukarna. HAHA!




Så här kul har vi när vi sköter söndagstvätten! Hur gör ni?

Sitter och rensar min dator på privata bilder och annat på jobbet, och hittade dessa gamla klenoder som Tove hjälpte mig att scanna in någon gång:

Det första är ett brev som låg i min mormor och morfars stuga på landet, det är daterat 1991, då var jag alltså sex år. Min morbor och hans tjej hade en katt som hette Felix, och jag har hittat en liknande katt i någon tidning och klippt ut.


Den andra är en sida ur min dagbok 1995, då var jag tio år och var på kollo. Ankan är min bästa vän Anna-Karin, och vi var smygkära i en kille som hette Erik.

En grej som jag har märkt sedan jag blev gravid är att jag plötsligt tänker mycket mer på relationer och människor som jag på ett eller annat sätt haft en relation till.

Det kan vara släktingar eller arbetskollegor, gamla klasskompisar eller folk som man under någon period i livet har umgåtts med.

Det är både människor man önskar att man kunde få träffa och människor som jag absolut inte skulle vilja träffa. Men jag har liksom ett annorlunda sätt att se på det stora hela på något sätt som jag inte kan beskriva.

 

Jag tänker också väldigt mycket på min egen barndom, hur jag upplevde saker och hur jag minns och ser tillbaka på saker och ting idag.

Det kan vara allt från lukter till prylar hemma hos släktingar, som man sett hundra gånger om, och hur mina egna ungar en vacker dag kommer att ha likadana minnen till lukter och prylar hemifrån oss och från sina egna släktingar. Jag minns exakt hur det luktade i vår kolonistuga, hemma hos farmor och farfar (och på sjukhemmet där de låg på slutet), hemma hos mormor och morfar och hemma hos min mammas kusin. Däremot har jag ingen aning om hur det luktar hemma hos oss, hemma hos mamma eller hos Jonas föräldrar, där jag bara varit i vuxen ålder.

Inte minst har jag börjat minnas mycket mer av mina egna prylar som jag hade när jag var liten. Olika klädesplagg, sagoband, gosedjur eller dockor, böcker eller brevpapper med speciella mönster. Jag minns också oftast vem jag fick dem av och i vilket sammanhang. Och så tänker jag, vet ungar sådant idag? Jag har en känsla av att de flesta barn har så mycket grejer att de omöjligt kan veta varifrån allting kommer? J

Jag skulle önska att jag kunde få gå in i mitt rum igen och se alla grejer och plocka med brevpappren (och lukta på de som hade doft) och klappa gosedjuren med päls alldeles sträv av tvättar och lyssna på mina sagoband! Åh, det skulle vara så mysigt!

Det kanske är lätt att säga nu, men jag tänker göra mitt bästa för att mina ungar ska lära sig tidigt att fler prylar inte alltid är bättre än bra prylar. Och kanske framför allt att bra prylar kanske inte alltid behöver vara sådant man köper i stora leksaksbutiker, i plast. Man får använda sin fantasi också!

Med andra ord: Jag kommer att bli den där morsan som syr mina ungars maskeraddräkter av gamla gardiner istället för att köpa pippidräkter färdiga i butik. Jag kommer att klistra ihop egna dockskåpsmöbler och klippa till egna dockkläder (även till krigsgubbar i plast) och baka hemgjorda tårtor när ungarna fyller år. Och så kommer jag älta det där som alla ungar avskyr att höra: ”Du kommer att älska det här när du blir lite äldre!”

Nostalgi har alltså blivit en stor del av mina tankar just nu.

Jag hittade den gamla filmen Allrakäraste syster på nätet för en billig penning och slog till. Jag älskade den filmen när jag var sex sju år, speciellt när de hade vackra vita klänningar och stod vid det där bordet fyllt med godis. Det var enligt mig paradiset! Jag ska se den någon dag, men jag vet redan nu att det inte kommer att bli samma sak som då, för det kommer inte att vara det gamla klassiska introt med färgglada rutor i början och det kommer inte hoppa och rispa som på den gamla heminspelade VHS-versionen som vi alltid tittade på. Men man gör så gott man kan…

Igår tog jag och Tove tillfället i akt, plockade ut lite komp och begav oss mot Berns Asiatiska för lite afternoon tea.
Vi valde att sitta i den ljusa och fräscha delen, och det var riktigt mysigt!
Först fick man välja te, och eftersom jag verkligen inte är någon te-fantast så blev det lite slumpmässigt, men det var ett bra val, det smakade gott.
Sedan fick man välja dumplings, vi valde att testa en av varje.
Och i små korgar kom det sedan in fyra sorters degknyten, ett med lax, ett med fläsk/jordnötter, ett med ångkokta grönsaker och ett med kyckling.
Varje knyte hade sin egen speciella dipsås i en liten skål.
Det var... sådär. Ingen jättesuccé, men roligt att testa!

Och bättre blev det, för efter dumplingsen (heter det så i plural? Dumplingsarna låter ju väldigt... dagismässigt?)
så vankades det kakbuffé. Massor av små kakor och desserter i miniatyr, de flesta godare för ögat än för smaklökarna, men ändå.
Jag och Tove älskar ju sådant där mini-pyssel-rosa-piff!

Första lasset... haha!
Till mitt försvar jag jag säga att alla bitarna ser mycket större ut på bilden än vad de är i verkligheten, de var verkligen små. tack och lov, så man kunde testa flera! :)

Andra lasset...
Glaset med gult innehöll en slags liten passionfrukt/papayashot, riktig god!



...Och så var vi färdiga. Puh!
En rolig och lite annorlunda upplevelse en onsdageftermiddag i februari!
Hurra för sådant!

Fem dagar kvar tills jag går in i sjätte månaden. Heja!




Herregud, jag måste sluta ta alla mage-bilder inne på sunkiga toaletter! haha

Men faktum är att de är lättast att få till dem där inne, annars är det alltid fel ljus eller massa tjafs i vägen.

Jag var ute på en långpromenad med en gammal kompis igår, det fick jag sedan bittert ångra.

Efteråt satte vi oss på en restaurang och åt en pizza, och när jag skulle gå på toaletten efteråt var jag typ förlamad.

Som om någon riktat en karatespark mot mitt bäcken. Aj.

Sedan dess har jag haltat och linkat runt som en gammal nucka, att gå raskt eller rakt är bara att glömma.

Jag liksom vaggar fram, hjulbent.

 

Jonas jobbade kväll igår, och drabbades plötsligt av häftiga magsmärtor. Eftersom han är ensam på kvällen och har jour så kan han inte bara åka hem eller åka till sjukhuset hur som helst, så jag fick åka förbi apoteket och köpa en ask Alvedon och sedan fortsätta mot TV4. Det kändes som om det tog minst tjugo minuter att halta ner för backen mot Tegeluddsvägen, helt otroligt, det tar annars två minuter.

Där satt vi sedan i varsin fåtölj, ojandes och gnällandes över våra magpartier, som två gamla pensionärer och tittade på någon rutten Wallander-rulle.

Klockan elva kunde vi åka mot SÖS, men det var lång kö och Jonas smärtor hade klingat av lite, så vi bestämde oss för att avvakta och besöka någon närakut på dagtid istället.

Så vi fick äntligen åka hem och sova, även om det var lite bökigt att vända sig i sängen.

 

Imorse gick Jonas upp tidigt, han skulle jobba elektriker i Solna någonstans. Jag låg kvar i sängen en liten stund, i valet och kvalet om jag skulle sova en timme till eller om jag skulle masa mig upp och få bilskjuts till jobbet. Det blev bilskjuts, jag insåg att det skulle ta mig allt för mycket tid och möda att ta mig till tunnelbanan, upp vid Hornstull och på fyran, ner i tunnelbanan igen och sedan ner för backen till jobbet.

Så nu sitter jag här, i princip orörlig och jävligt trött. Laddar med en hederlig automatkaffe och ska just börja googla efter sådana där riskuddar man värmer i micron. Apoteket?

 

Det är väl bara att börja vänja sig, detta är vecka 22 av 40…

Jag tror jag ska testa simning istället nästa gång.
vart köper man förresten baddräkter för gravida?

"Men är du redo nu då?" är det vanligaste frågan jag fått som gravid.
Och svaret är nej, jag är inte "redo". För vad betyder "redo", och när blir man det?
Om jag skulle sitta och vänta på att bli redo för att bli gravid och skaffa barn skulle jag kunna sitta här och passera både trettio, femtio och sjuttiostrecket.

Jag är inte redo, jag gör mig redo, för nu behöver jag det. 
Min kropp gör det största jobbet, alldeles av sig själv ser den till att bebisen där inne får precis det syre, den näring, det skydd den behöver. Magen växer så det knakar, och bebisen sparkar hej vilt.
Ännu inte så hårt att Jonas kan känna det, men snart kanske?

Jag mår överlag bra, de enda som kan vara lite besvärligt är att jag måste kissa väldigt ofta.
Men jag har ju ett jobb där det fungerar, så det är inga problem.
Dock kan det bli lite knepigt med biobesök, långa bussresor eller långa promenader just nu. 
Jag känner att jag fått rejält ökad aptit också, jag är till och med hungrig på mornarna!
Jag som alltid mått illa av blotta tanken på att äta när jag nyss gått upp äter nu gladeligen både mackor och filmjölk eller gröt före jobbet!

Jag är ofta sugen på bakverk som muffins, chokladkakor och kanelbullar. Speceillt på mornarna, då gäller det att undvika fällorna på vägen, 7eleven och Espresso House och kondiset vid Hornstull, alla skriker de "kom och köp, nybakta bullar!" efter mig (känns det som alltså).

Vissa dagar kan jag sova i 15-16 timmar i sträck utan problem, andra dagar har jag fruktansvärd huvudvärk. Der känns som om allt blod i hela kroppen ska tränga sig igenom de allra minsta blodkärlen i huvudet på en gång. Typ.
Räddningen heter Niferex och säljs på Apoteket.
Det är järntabletter, och jag tillhör de lyckliga som inte blir hård i magen av järntillskott.
Efter ett par dagar blir jag pigg och huvudvärlen försvinner.

"Men inte ska ni väl köpa några saker redan nu, så här långt i förväg?" säger vissa också.
Men det är vårat sätt att förbereda oss, litegrann i taget.
Några små bodys, en spjälsäng, en nalle. Som står där och påminner om oss vad som är på väg!
Dessutom skönt både ekonomiskt och praktiskt att sprida ut inköpen över längre period, så att vi inte måste hasta runt i sista stund och shoppa grejer, då har vi säkert annat att tänka på!

Jag måste köpa ett klippkort på Västertorpshallen, så att jag kan börja simma igen.
Perfekt träning för gravida, då det inte anstränger bäckenet i onödan. Skönt också att vara i vatten, när man slipper känna sig tung och otymplig!

Det var lite om gravidläget i vecka 22 av 40. Tiden går!

I tisdags var det som att kroppen sa "tack och adjö, på återseende" och slutade fungera.
Det var bara att godta protesterna och bege sig hemåt.
Det blev hamburgare från mcDonalds till middag, inte så värst nyttigt kanske, men det enda jag orkade ordna till middag.
Efter det somnade jag och sov hela kvällen och natten, och vaknade inte förrän på onsdagmorgonen.
Jag kände att all ork och energi fortfarande lös med sin frånvaro, så jag tog ledigt från jobbet och fortsatte sova.
Jonas tog ledigt han också, och så hade vi en underbart skön slappardag tillsammans.

Vi åt hotellfrukost och sedan dammsög och skurade vi rummet som Pontus just har lämnat och som nu är till bara för bebisen.
Sedan ställde vi in spjälsängen och hämtade barnvagn och bilbarnstol från förrådet.
Vi fick dem av våra grannar för typ två år sedan, och nu kommer de väl till pass!
Vagnen är visserligen en sittvagn, men jag ska kolla om man kan köpa till en liggdel.

Nästa projekt blir att sy ett spjälskydd till sängen, det ingick visserligen ett sådant i köpet, men det var fult och slitet så jag slängde det. Jag vill ha ett vitt, högt och mjukt. Nemas problemas nu när jag har symaskin igen!
Kanske ett projekt för helgen? Dessutom funderar jag på att måla byrån, men jag vet inte riktigt?
En matta vore kanske bra också, så att det känns lite varmare.

Resten av dagen ägnade jag åt mera sömn, och inte så värst mycket mer.
Tog ledigt torsdagen också, det var verkligen som en dröm att få sova hela dagen utan minsta dåligt samvete!
På kvällen var jag så pass mycket människa igen att jag orkade baka semmelbullar! Mums!



Nu är det fredag, och jag är pigg och utvilad.

Man måste lyssna på sin kropp ibland, och unna sig ett par dagar ledigt!

Ännu en härlig helg har passerat!

Fredagen var som fredagar är mest nu för tiden, vi köpte lyxig mat på Erssons, men somnade ifrån alltihop oh vaknade vid åtta. Då var det för sent att börja laga mat tyckte vi, så vi åt lite soppa bara.

 

På lördagen städade vi lägenheten och tog en sväng i solen, sedan gjorde vi oss färdiga för middag ute.

Det var härligt att få ta en lång dusch, sminka sig, ta på sig fina örhängen och fixa frillan för en gångs skull.

Det blev vedugnspizza på Primo Ciao Ciao, mycket gott. Den ena med pilgrimsmusslor, räkor och blåmussla, den andra med serranoskinka, ruccola och pinjenötter. Vi delade på bägge, och var mycket nöjda efteråt.

 

Sedan åkte vi in till Söder och gick på krogen, det blev först gamle Charles Dickens. Det var verkligen hundra år sedan sist jag drack öl, så det var kul. Klockan var inte så mycket heller, så folk hade inte hunnit bli särskilt fulla, vilket var skönt. Jag drack två alkoholfria San Miguel, oväntat goda! Fick lära mig också att det är filippinskt öl, jag var helt säker på att den var sydamerikansk! Sedan tog vi en öl till på en annan pub, och sedan åkte vi hem.

 

På söndagen sken solen, så vi tog en sväng in till Söder.

Vi köpte juice och bröd och kaffe vid Nytorget och köpte sedan en spjälsäng på Åsögatan som vi hittat på blocket.

En jättefin säng i bra skick för 400 spänn, det får man säga var ett kap!

Då ingick det små tassar till benen som gör att man kan vagga/gunga sängen om man skulle behöva det.

Madrass och bäddmadrass ingick, så nu behöver vi bara fixa sängkläder, lakan och kuddar så har vi en riktig toppensäng!



När vi kom hem igen med sängen så stod det ett par okända bruna kängor i hallen.
Och i soffan låg Love och tittade på TV, vilken surprise!
Det var Pontus som hade släppt in honom och sedan gått hemifrån.
Låter kanske lite udda att folk bara ligger på ens soffa så där, men när det är Love så är allting förlåtet!


Sängen firades senare med fredags underbara laxfilé och häng framför TV:n.

Det är något visst med fredagar.
Alla runt omkring är gladare, nöjdare, vänligare. Och man är liksom mera mjuk i kroppen, tänker att "jaja - det löser sig säkert" och det gör det också för att man är så där mjuk i kroppen och inte jäktar upp sig!

Idag är det fredag, Jonas är ledig både ikväll och resten av helgen, och vi har inga planer alls!
Det enda jag bestämt är att jag ska vattna blommorna, det känns alldeles utomordetnligt lagom.

Det råder "snökaos" i stan, så det blir nog hemmakväll i soffan med ölkorv och oliver. Kolla På spåret, kanske ta ett bad.

Med andra ord en precis så bra fredag som man bara kan önska! :)

I julas fick jag i julklapp av min syster en kurs i presentinslagning, och igår var det dags.
Det var en go och glad kvinna som höll i kursen och som med entusiasm visade hur vi skulle göra.
Vi fick använda massor av fina papper och snören och fick massvis av bra knep man kan ta till.

Slut med det gamla trista korset av snören och stora flikar på undersidan av paketen! :)

Så här fint gjorde vi:







Okej, inte så bra bilder kanske men alla fattar väl galoppen?

Nu siktar vi på kurs 2, lite mer avancerat. Då får man bland annat lära sig att slå in runda burkar, inte illa!

Nu har jag dem på mig, mina fölrsta mammakläder.
Jag köpte dem igår på H&M, och det är typ de skönaste kläderna jag haft! haha
Egentligen vanliga tights men med hög midja, så att resåren inte sitter över magen. Kofta med extra plats för magen. Köpte även byxor och sådant.

Nu börjar det bli svårt att förneka vad som är på gång på jobbet.
Dessutom hatar jag det, jag vill kunna prata om det när och hur jag vill utan att tänka mig för vem som kanske lyssnar!

Inte så glamourösa bilder kanske, tagna med mobilen inne på handikapptoan på jobbet. Men whatever, jag ville ju bara visa magen :)

Nu väntar kaffe, sedan föreläsning om reaktioner vid stora fölrändringar. Kunde inte komma lämpligare!





Observera mitt trötta utseende! Haha, men klockan är inte ens sju på morgonen och jag gick upp i ottan bara för att få sjuts av Jonas som skulle vara elektriker i Solna och ändå åkte förbi jobbet. Jag tror jag hann få med sminkväskan i alla fall...

Vilken härlig söndag det var igår!

Vi vaknade utvilade vid halv nio, både Jonas och jag.

Köket var skinande rent sedan kvällen innan, så vi gjorde en super-lyllig söndagsfrulle medan solen steg allt högre upp på himlen. Det blev rostat bröd med rökt skinka, Brämhults nypressade blodapelsiner, kokt ägg, filmjölk med färska hallon och jordgubbar och så kaffe.

Sedan gick vi ner i tvättstugan och slängde in två rejäla maskiner, plus en hemma i lägenheten.

Sedan förberedde vi oss för en utflykt i solen, vi packade solglasögon och CD-skivor och raggsockor och när tvätten flyttat över till torktumlarna hoppade vi in i bilen och styrde kosan mot Rådmansö.

 

Vi tog den bästa vägen, E4 upp till Knivsta och sedan riksväg 77 mot Norrtälje.

Det finns så mycket att titta på där, istället för den urtrista E18.

 

Hela dagen lyste solen på klarblå himmel, och det var så vackert. Inte ens när vi åkte hemåt vid femtiden var det mörkt!

På kvällen gjorde vi en stor pytt i panna av massa rester och vek tvätt framför TV:n.

 

Nu är det ny vecka, och jag hoppas innerligt på mer sol!

Så här fin efterrätt får man på lördagar, när man kan skylla sin tjockhet på graviditeten:

Pannacotta med äkta vanilj och passionsfrukt, 4 port

Svinenkelt och jättesmarrigt!

4 dl grädde
1 dl gelésocker
2 vaniljstänger
8 passionsfrukter

Blanda grädde med socker och vanilj och låt koka en halv minut.
Häll smeten i glas och låt svalna i kylskåp (eller som jag, utomhus).

Om man inte gillar passionsfrukstkärnor kan man göra som jag och låta kärnorna rinna av genom en sil någon timme och pressa lite med en sked då och då, och bara använda själva saften.
Häll ovanpå de stelnade pannacottaglasen.

Efterrätten blir härligt krämig-sur-syrlig-söt-vaniljig :)

Jag måste köpa gravidkläder snart, för nu kommer det gå snabbt!
Enligt vårdguiden (den enda föräldrainfo jag läser förutom den från MVC) står det att bebisen nu är ungefär lika stor som en honungsmelon.
Det känns fantastiskt läskigt härligt roligt!

Vi har beställt möbler till uteplatsen, det kommer bli skitbra!

Men kolla bilderna från hemsidan, vilka jävla modeller de fått tag på!
Är meningen att möblerna ska känns glamourösa eller?



En smal tjej, en stark kille och en tuff kamphund.
Den soffan måste vi ha!

Nån som tycker att hon ser ut att sitta bevämt och avslappnat i den där fåtöljen? hahaha

Gillar att de har placerat den i hamnen också, känsn ju inte direkt som någons privata uteplats.

Men, soffgruppen kommer bli kanon på vår uteplats. Gott om plats för folk och bebis, och jag kan ligga bakåtlutad och gunga vagnen med foten. Grymt!