Veckans citat

Jag sitter i lunchrestaurangen och äter lunch med en av mina favoriter på jobbet - Lennart, snickare i sextioårsåldern som pratar den härligaste norrländskan jag någonsin hört.
Vi har valt lax med potatissallad.
Lennart: Du, dä va ingen citron på den här fisken...
Jag: Nej... det var synd.
Lennart: Jo... (norrländsk paus) ... Jag får väl se te å ha en bit citron i groggen ikväll då....




Du har så rätt Lennart - citronen är A och O!

Töntfaktor på tatueringar

Okej, nu ska jag ta det här med tatueringar en gång till. Alla ni som tror att jag älskar tatueringar, ni har rätt - på sätt och vis. Jag älskar tatueringar, och jag hatar dem. Det är så olika, precis som med allt annat, vissa människor har en sådan extremt usel smak eller kanske bara sorgligt dålig fantasi.

Nu för tiden har var och varannnan människa en eller flera tatueringar, det är mer regel än undantag. Men jag kan ärligt säga att jag blir positivt överaskad varje gång jag ser en snygg tatuering, för det är inte alls lika vanligt.

När folk pratar om tatueringar så är det snarare "När ska du tatuera dig då?" än "Har du någonsin funderat på att tatuera dig?". För det är sant, jag har verkligen inga planer på att tatuera mig. Varför skulle jag göra det? De flesta försvarar sina val med argument som "Ja, men då blir ju min kropp orginell, inte lik någon annan!" eller "Ja men mina barns namn, det kommer jag ju aldrig att ångra!". Nej, naturligtvis ångrar man inte sina barn, men frågan är om man måste bränna in deras namn i huden för det? Och om man nu vill vara så orginell så är väl knappast en tatuering något att föredra? Det skulle vara för enäggstvillingar då, och då skulle jag vilja föreslå ett textat namn i pannan. I typsnitt Arial.

Det mest absurda av allt måste ändå vara "trendtatueringarna". Alla minns väl Ringen-runt-överarmen-a´la-Pamela-Andersson på nittiotalet? Eller Tribal-i-svanken några år senare? Herreguuuuuud, vilka otroligt dumma människor!
Visst, ni var de coolaste på Kickis -99, men idag är ni bara övervintrade och hopplöst efter med fula tatueringar eller avbetalningar på laserbehandlingar.

Tittar ni på Miami Ink? ärligt talat, hur många tatueringar gör dom som är snygga? Typ inga. Men jag klandrar inte tatuerarna, de gör snyggaste möjliga av folks knäppa och dåliga idéer. Men usch, jag ryser i kroppen när jag ser dessa vidriga påhitt. Och när de ska börja förklara varför de valt just dessa så byter jag kanal.
"Jag hade cancer i lungorna när jag var tolv - nu vill jag tatuera in den här delfinen på foten..." Ehhh?

Fast jag gillar tatueringar också. På rätt person. Och med rätt motiv. Som kroppsutsmyckning kan det var hur snyggt som helst, men då ska det vara i lagom mängd, storlek, färg, och mönster.
Jag känner folk som ser ut som kollegiblock efter ett tvåtimamrstelefonsamtal, det är inte snyggt. Precis som med parfym och smink - less is more.

Men jag kommer alltid tycka att det är charmigt med ankare och "de tre prickarna" på gamla sjömän och kåkfarare. För så ska det vara, de får ha urblekta, gröna, gamla tatueringar. För det verkar vara något som de allra flesta har missat - din kropp kommer att ändras med åren, du kommer inte alltid att se likadan ut. Inte din tatuering heller.

Om ni nu så rysligt gärna vill tatuera er, gör det för Guds skull på något diskret ställe, välj inte ett färdiggjort japanskt tecken i en pärm på East Street, och gör inte en delfin/ödla/fjäril på skuldran.
Kan ni inte rita den själva eller be någon ni känner rita den istället?

Slutligen ett tips för alla som fortfarande tror att man behöver använda kroppen som almanacka för olika datum:
Man kan faktiskt använda mobilen. Eller minnet. Eller en hederlig gammal pappersalmanacka.

Den här lär ju inte finns i East Steets pärmar i alla fall...

Tur för honom att han har en snygg rumpa, vem fan vill ha hängbröst i röven?

Sockerchock en vanlig torsdag

Har precis klämt i mig en bit morotskaka - eller egentligen en halv. Men den var extremt söt och nu mår jag illa. Usch. Jag tror fan att det var 50 procent smör och 50 procent socker i den där... Men jag har lärt mig min läxa, inga mer morotskakor för mig. Nu sitter jag och försöker "blanda ut" sockret genom att bälja i mig mineralvatten. Jag hoppas att det funkar, för jag mår verkligen rysligt illa. Annars är risken överhängande att jag gör en "spy-Eva" (Alla minns väl klippet med tjejen som spyr i direktsänding?) och jag vet inte om mina besökare skulle uppskatta den typen av välkomnande...



I morogn är det inte bara fredag, det är löning också. Det är rätt så välkommet nu kan jag säga...
Jag har redan bestämt mig för några saker jag måste införskaffa mig:

En festklänning, det jag har spanat in är svart, kort och med ärmar i svart spets. Perfekt för lite finare fester eller typ nyårsafton.

En ny London-schal. Okej, det blir ingen riktig Londonschal, men jag kallar dem så eftersom jag köpte min förra i London. Tyvärr var det en av mina slarvsynta vänner som tappade bort den (PIK!) så nu vill jag ha en ny. Hittills har jag bara sett extremt stora varianter som mer påminner om några slags virkade överkast a´la 1943, men nu har jag hittat rätt. I vitt naturligtvis, man vill ju gärna se lite rosig ut på vintern.

En ny vinterjacka. Ni får säga vad ni vill - värme går före skönhet på vintern! Därför ska jag köpa en ny North Face-jacka, en som är lite tjockare och lite längre än den jag redan har. Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den gamla - men man kan ju alltid kränga den på blocket eller nåt. Så alla ni som har små nätta filtkappor i december - skratta lagom, jag kommer inte frysa en sekund i min mysiga dunjacka. Ha!




 


Arbete

Varje morgon ringer klockan tip i sex. Det är väldigt olika hur trött jag är, men jag kan säga att det är extremt sällan jag dansar upp ur sängen. Jag börjar med att sätta på stereon, sedan tar jag en cigarett på balkongen.
När jag klätt på mig, sminkat mig och packat väskan ger jag mig iväg mot tuben.



När jag 30 minuer senare stiger av tar det bara ett par minuter till kontoret. Där hämtar jag en koff kaffe, en flaska mineralvatten och en frukt innan jag sätter mig för att äta frukost. Sedan byter jag om till kostym, och efter det kan dagen börja.





Mitt skrivbord blir stökigt på fem minuter.

På eftermiddagen är man inte alltid så pigg, och timmarna mellan tolv och fyra går alltid lika långsamt.



Men jag älskar mitt nya headset, och det är tur det med tanke på hur mycket det kostade. Jag fick en chock när det var dags att attestera fakturan...

Ibland händer det något annorlunda, i fredags till exempel så var det dags att byta fototapet vid receptionen:



...och så här fin blev den nya!



När klockan ätligen blir fyra så tar jag en sväng på stan och köper något kul, sen åker jag hem och lagar mat, duschar och tittar på TV. Och sedan måste jag sova för att orka gå upp nästa morgon. Spännande va? Not really....

Wäckish Biten



Jajamensan

Höstmys

Igår kände jag att jag var i stort behov av att öka mysfaktorn i min lägenhet - sagt och gjort - jag drog till IKEA.
Jag var uppe i tidgt, redan vid halv tio var jag på väg. Solen lös och träden var härligt röd-gul-oranga, snacka om höstfeeling!

Jag köpte lakan, påslakan, kuddar och örngott, allt i satin och i lila nyanser. Min säng blev skitsnygg och skön!
Och så köpte jag en jättefin lampa, den är lite som en kristallkrona, fast med glödlampa i mitten istället för armar med ljus. Tyvärr har jag inte fått upp den ännu, men det ska nog snart vara ordnat.

På kvällen tände jag upp med en massa stearinljus, hur mysigt som helst!

Mitt nästa projekt är att piffa till badrummet, just nu är det mest vitt och trist. Jag har spanat in lite schyssta textiler på bolagret till en ganska billing penning. Även där blir det lila - det är ju bara att byta ut när man tröttnar.

Annars har jag börjat med en ny tradition: Att ta med DN varje torsdag efter jobbet och läsa den i lugn och ro på någon schysst pub efter jobbet. Hur skönt och avslappnande som helst! Torsdag är en perfekt dag för detta ändamål, dels för att DN PaStan kommer då, och dels för att det är lagom långt in i veckan. På fredagar är det ofta något man ska göra och stressa till, torsdagarna är med lugna på så vis. Mina favoritpubar är Big Ben och Golden Gate på Söder. Där är det många som sitter och läser vid den tiden och inga fulla gubbar som inte kan låta en vara i fred.

Hittade en gammal bild på mig, syrran och morsan, året borde ha varit 1986/1987. Många säger nämligen att jag påminner mycket om min mamma, men jag vet inte riktigt.



























Jag är den lilla knubbiga

Veckans bästa


Veckans toalett: Sitsarna på Gröne Jägarn har fått en ny look, och genast kändes det roligare att gå in på toaletterna där. Nu blev jag rysligt taggad på att skapa nåt sånt själv. Man kan ju göra hur coola toalettsitsar som helst! Vore rätt skoj att göra en toasits och ge bort till någon i födelsedagspresent. Eller så kan man göra flera olika efter årstid och humör. Jag kan redan se min tomte-sits framför mig...

Veckans krubb: Min söndagsbrunch som jag gjorde själv hemma. Fullkornsbaguette med brieost och tomat, hallonsmoothie, pannkakor och färskpressad apelsinjuice. Jag var mätt hela dagen och kvällen efteråt.

Veckans tabbe: Masen, som blir plåtad på en klubb på Stureplan, tvärdissad i bloggen 1000 apor, men som inte kan gå in och kolla eftersom han pissade på sin tjugotusenkronorslaptop förra helgen i fyllan.

Veckans idol: Jag är verkligen ingen ihärdig idol-tittare, men jag måste säga att både Lou Lou och Sepideh rockar stenhårt.

Veckan Vill ha: Jag har inspirerats som fan av "världens kortaste inredningsprogram", reklamen för Hemtex. Nu vill jag shoppa nya satinlakan i höstfärger, typ lila.

Veckans äventyr: Via jobbet har jag fått uppleva kollektivtrafiken på ett lite annorlunda sätt - jag har både fått köra tunnelbana och promenera nere i tunnlarna. Grymt kul! 4000 hästkrafter när man kör tåget i 80 km/h, ganska mäktigt.
Och satan vad stora tågen faktiskt är när man står tryckt mot bergväggen och ser dem susa förbi! Då är man inte så kaxig...

Hej Konsument

Bästa promenad: Runt Djurgårdsbrunnskanalen.
Favoritgata: Götgatan
Favoritdrink: Capirinhia
Fikar gärna på: Jobbet
Bästa lunchställe: Tamarindo (finns inte kvar, men jag har fortfarande inte hittat något bättre)
Bästa kaffet: När man kommer till jobbet en vintermorgon. På stan är det Starbucks. Om man är i London.
Bästa konsertlokalen: Konserthuset
Här bjuder jag mamma på middag: Hemma
Här bjuder jag pappa på middag: Mickel Räv i Hökarängen
Senaste Stockholmsupptäckt: Grottorna längst spåret i tunnelbanan
Senaste teaterföreställning: Minns faktiskt inte, men det var på Stadsteatern
Favoritlyxartikel: Min iPod kanske
Läser just nu: "Svensk Husmanskost" av Tore Wretman
Läser helst: Marian keyes är alltid uppiggande.
Favoritråvara: Potatis
Favoritfärg: Svart och röd
Favoritmärke: Wesc
Favoritskor: Nike Airforce one. Tröttnar aldrig på dem.
Klädkonto per månad: ca 1500
Dricksprocent: Växelpengarna jag får tillbaka från ölpengen
Motionerar: Inte alls, men jag går raskt
Mest överskattade affär: Urban Outfitters.
Det dyraste jag har köpt: Min laptop
Favoritprodukt på Systemet: Mariestads 50 cl flaska
Favoritprodukt på Apoteket: ACO ansiktstvätt och scrub
Bästa fyllekäket: Husmanskost
Lyssnar på:  Just nu spelar jag mycket Pugh
Bästa förfestmusiken: 90-talshits (i en viss mån)
Senast gnolade: "Ångmaskinen"
Dansar helst till: Små grodorna
Senast köpta skivan: Pughs bästa
Mitt sämsta köp någonsin: Ett skitsnyggt sidenlinneför flera hundra spänn som saknade plats för bysten. Jag kunde aldrig använda det, men vill inte göra mig av med det heller.
Senaste impulsköp: En jätteful grå tunika.
Senaste fyndet: En silverkandelaber
Senaste secondhandfyndet: Ett par byxor som ligger hemma i väntan på omsömnad
Användbar pryl: Ett resekit med olika sorters skruvmejslar som man kan få om man lämnar blod.
Mode jag aldrig vill se igen: Tofs på ena sidan av huvudet (80 och 90-tal)
Värsta huvudbonaden: Bandana är inte snyggt på någon.
Bästa huvudbonaden: Pälsmössa eller toppluva
Favoritaccessoar: Olika halsdukar, stora örhängen
Återvinner: Så mycket jag kan.

Rysligt stolt

Jag är för tillfället mäkta stolt över mig själv, för jag har gjort tidernas godaste svampsoppa.

Svampen plockade jag själv i helgen, iklädd giftastövlarna (ett par vita gummistövlar som min moster gifte sig i en gång i tiden) (det var i skärgården och det ösregnade) och fleecejacka, och till ljudet av forsen i bakgrunden.
Helt jävla ekologiskt alltså, och förhoppningsvis inte giftigt heller. Jag lever fortfarande i alla fall (det var ungefär en kvart sedan jag åt soppan). Jag ska bjuda mina gäster på soppan på torsdag, och till det tänker jag servera bröd och ost som jag ska lyxköpa i Hötorgshallen.

Jag funderar på om jag ska tala om att jag har gjort soppan på egenplockad svamp eller inte.
Naturligtvis vill jag inte förkasta ett så briljant tillfälle för skryt - men å andra sidan kan sådan typ av information avskräcka den mest glupske gäst.

Om det skulle visa sig att någon dör av soppan - blir det dråp eller mord då? Aningen svårt att neka då...

Men jag har hur som helst vidtagit en liten säkerhetsåtgärd, nämligen att lägga min mobil på laddning i fall jag skulle behöva ringa SOS alarm. Åkt ambulans för akut allergisk chock har jag gjort förut, och det vore ju synd att göra det ikväll, jag som har tvättstugan och allt!





Badshorts och trattkantareller

Konferensen ja. Det började bra redan på torsdagen, jag kom till jobbet vid halv nio och vi åkte vid halv elva. En kort arbetsdag alltså, sådant är alltid välkommet!

Vi startade med lunch, en biff stroganoff med en av de grymmaste salladsbufféer jag någonsin ätit.
Efteråt var det jobb ett par timmar, sedan fri aktivitet. Jag och Tove bestämde oss snabbt för att bada, och som tur var fanns det lånebadkläder som var fräscha i ett skåp. Vi tyckte att vi skulle matcha, och fann varsin illgrön baddräkt med halterneckknytning, och som pricken över i:et unnade vi oss varsit par blåblommiga badshorts att ha över.
När vi bytte om upptäckte vi att baddräkterna måste vara gjorda för dvärgar, hur mycket man än drog så blev de inte längre. Det fick gå ändå, så glada i hågen traskade vi bort till SPA-anläggningen. Baddräkterna skar upp i röven på oss (tänk träningsbodys a´la 80-tal) och vi fick gå med nerböja huvuden tack vare halterneckknytningen, men vi var ändå snyggaste på hela anläggningen.

Efter badet gömde vi oss på mitt rum (som för övrigt var jättefint, jag såg verkligen fram emot att få sova i den härliga sängen) och snackade skit en stund, sedan var det dags för middag. Det var jättegott, och efteråt drack vi några väl förtjänta öl i baren. En efter en ur gruppen droppade av, och när Tove och jag skulle dra oss tillbaka till rummet för att dricka lite vin och fortsätta skvallra så fann vi resten av gruppen sittandes i lobbyn. Och vi är ju inte dom som är dom, så vi skrev genast upp varsin flaska vin. Sedan fortsatte festligheterna till halv fyra på morgonen, och sedan stupade vi (i säng).

Naturligtvis försov jag mig, vaknade av att vår stackars vikarie i receptionen ringde och hade problem med datorerna. Flög upp, fortfarande lite halvfull, och kastade mig efter de andra till frukosten.
Sedan var det åter dags för arbete, och jag satt och drack mangojuice och gjorde mitt bästa för att hänga med i föredrag om budget och grafisk profil. Tamtatam... Sedan åter lunch, och sedan bilfärd tillbaka till jobbet.

Efter ett par timmars "arbete" drog vi iväg mot Mangla.
Men det blev en härlig helg, vädret var på våran sida och det var riktigt skönt att traska runt i skogen och plocka trattisar. Vi hann även med årets sista grillning, och naturligtvis besök på antikhallen, där jag denna gång införskaffade ett par rejäla ölglas i sejdelstuk. Öl ska nämligen förtäras i olika typer av glas, och nu har jag mina tre favoritsorter.
 


Nu blir det svampsoppa på hälften av all svamp, eftersom jag inte har utrymme att bre ut fler tidingar att torka på i min lilla etta.

Hej då Stockholm

Nu lämnar jag snart den kungliga hufvudstaden igen för att först åka på konferens och sedan direkt till Mangla.
Ska bli så jääävla skönt att få byta ut kostymen mot mjukisdress och gummistövlar!
(Okej, inte på konferensen kanske, men på landet)

Vi ska på konferens till Djurönäset, och jag hoppas att det är ett bra ställe för lite avkoppling.
Jag har nämligen packat ett par bra böcker och mina skönaste raggsockor. Dessutom finns det SPA-avdelning och jag har hört att maten ska vara något alldeles extra. Passar perfekt en ruggig höstdag som denna!

Igår målade jag om en byrå som jag tog hem från morfars land, i blank svart färg. Det blev sjukt snyggt!
Nu måste jag bara hitta något bra att ställa ovanpå för att förhindra att det blir en uppsamlingsplats för diverse skrot.
Tomma, plana ytor har nämligen en förmåga att bli just sådana hemma hos mig.

Dagens kommentar

Jag och A-k degar hemma hos mig och äter glass.

"-Det är så jobbigt att ligga och äta, man ser liksom inte maten..."
"- Mmm... Snacka om I-landsproblem...
"-Jaa... fast det är ju ändå fett nice att ligga ner medan man går upp i vikt"
"-Det har du rätt i."


Hej, jag är en signalkräfta.

Jag är sjuk, ack så sjuk. Ändå sitter jag här vid mitt skrivbord, ty jag är en hederligt arbetande människa. (Eller också så är jag bara för snål för att ta en karensdag). Näsan rinner, halsen kliar och jag får upp sånt där äcklo-päcklo-slem när jag hostar. Men det är inte bara därför det är synd om mig, utan jag har även fått den största finne som skådats på denna sida av millenieskiftet på hakan. Typ som ett lingon. Eller en sån där röd mjuk boll som man spelade spökboll med på gympan i lågstadiet. Extra uppgiven kände jag mig när min hemliga företagshunk kom ner och skulle hämta en bilnyckel i morse och jag stog där som en annan signalkräfta. Tack Gud.

Det enda som gjorde min morgon någorlunda dräglig var scenen som utspelade sig på vägen utanför fönstren i morse. Nåt pucko (eller kanske fyllo) i kranbil "glömde" att han hade en flera meter hög kran på flaket och körde rätt in i räcket med vägskyltar ovanför marken. Krasch sa det, och han hade rivit hela skiten, fastnat i skylten och dragit den med sig en bit. Plus nån jävla ledning så att oljan sprutade. Det tog bara minuter innan brandkår, polis och vägassistans trängdes utanför för att sanera oljan och svetsa loss bilen. Det var jättekul tyckte jag och typ varenda gubbe över 40 här på SL, som trängdes utanför för att få vara med i det stora ögonblicket. Förgäves försökte de fumla med sina mobiler för att fota det hela, men de hade ingen chans. Jag säger då det - gubbar och flashiga mobiler med minimala knappar är ingen bra kombination. Hur som helst så hände det något spektakulärt här för en gångs skull, och jag fick spana lite brandmän.
Men med viss besvikelse konstaterade jag sedan att det inte ens blev en sketen notis av det hela i DN Sthlm.






Tack för maten!

Efter en ruggigt god rödbetsrisotto med tsatziki tyckte jag att det var dags för lite sänghäng, eftersom jag trots allt är sjuk.

Ha det gött allihop!


Fredag!

Här sitter jag nu och huttrar vid mitt skrivbord. Det är fredag idag. Weee! Fast jag har inte den där vanliga fredags-spralligheten som jag brukar ha, men det beror nog på att jag har blivit sjuk (och kanske aningen lite för att jag var ute igår. Fast det var lungt och sansat så döm inte ut mig)

I morse när jag vaknade hade jag tväront i halsen och kände mig allmänt slak. Ni vet hur det känns när man bara kan känna en enda smak och det är förkylningssmak. Blä. Jag funderade på om jag skulle stanna hemma, men jag var pigg och skulle omöjligt kunna somna om, så det kändes bara helt onödigt. Dessutom ville jag verkligen ha mineralvatten och kaffe, och det finns här på jobbet. Så jag gav mig iväg i alla fall.

På vägen satte jag på min nya "iPod" som jag köpte på nätet häromdagen. Ha, vilket jävla skämt! Det är värsta piratkopian av en iPod, fast röd och jätteplastig. Det fanns två låtar inlagda redan från scratch (den var alltså fabriksny, med plast och allting kvar) och det var Back street boys med "As long as you love me" och Vengaboys med "Sha la la la". Vilka brakhits en fredagsmorgon! Nej, men seriöst så hade jag faktiskt laddad den full med Pugh och gamla sköna 50-talshits dagen till ära. Men jag insåg snart att det inte går att sänka volymen på den. Och eftersom hörlurarna är lika värdelösa som en trampolin av wellpapp så läcker de ut lika mycket musik som de spelar. Till alla andra resenärers förfäran. Förlåt allihop, jag försökte bara få lite trevligt på väg till jobbet! Men ja ja, en tvåhundring är ju inga miljarder, även om man kan tycka att det kunde vara värt en volymknapp...






Städa

Idag är det tisdag, det regnar och jag slutar hyffsat tidigt. Alltså har jag inga svepskäl att inte städa idag efter jobbet.

Men hur kul är det egentligen?

Det slutar oftast med att jag samlar ihop alla kläder till en hög, som jag sedan flyttar omkring på mellan soffan och sängen utan att någonsin sortera den.

Sedan ställer jag disken i diskhon och fyller med varmt vatten och diskmedel, som jag naturligtvis sedan förtränger så att vattet står kvar och blir iskallt.

Sedan röjer jag på bordet och hittar alltid något kul som jag glömt, gamla foton eller någon bra tidning som jag måste börja bläddra i.

Det jobbigaste jag vet är inte att dammsuga, utan att ta hand om dammsugaren efteråt. Jag vet inte varför, men i nio fall av tio står den kvar på golvet med sladden ringlandes över golvet när jag har använt den, vilket leder till att dammsugaren själv är det dammigaste jag har. Och hur dammsuger man en dammsugare? Man kan ju inte direkt ha två!

Det spelar ingen roll att jag har köpt skurmedel som luktar underbart, eller en snygg rosa mopp-hink, för det är ändå tråkigt att städa. För att inte tala om att damma! Det blir dammigt så fort hos mig, för jag har ofta balkongdörren öppen och då blåser det in små elaka frön från träden.

Men idag ska jag bannemej ta tag i det där och göra det riktigt jävla snyggt hemma. Blommor ska vattnas, balkongen sopas, handfat skuras, kylskåp städas ur. Papper ska sorteras in i respektive pärm, kläder ska vikas ihop eller hängas.
Golvet ska skina, tvättid ska bokas. Glasflaskor och tidningar ska sopsorteras, PET-flaskor ska pantas.
Så ring inte mig och stör, eller locka med mig ut på galenskaper, för då blir det aldrig gjort!
(Min karaktär är inte den bästa nämligen, och jag lever fortfarande efter gammalt motto)








Fröken Lundsteth

Återigen tillbaka på jobbet efter en härlig helg, denna gång på Finnhamn.
Vi åkte i lördags, och kors i taket - solen sken!
Efter mycket om och men och tjafs (varför kan det aldrig få gå enkelt och smidigt?) kom vi iväg med bussen klockan två.

På kvällen spelade Fröken Lundsteth, ett band som brukar spela på skärgårdskrogar. Det brukar bli ös, och så också denna gång.



På väg mot Finnhamn



En ny stjärna i ligan - Fanny - tur att hon är likasinnad oss! (För hennes egen skull alltså, haha)



Bästa krogen på sommaren... Det var inte ligga kallt som det ser ut, men ack så myggigt...


Hallå Arla!

Varför finns det inte yoghurt med kaffesmak? Typ cappucino... Skulle inte det vara busgott? Tänk typ vaniljyogurt, fast med smak av kaffe och inte riktigt lika söt... Ge mej, ge mej, ge mej!

Mangla

Återigen tillbaka på jobbet efter en härlig helg. Denna gång har jag varit uppe i Mangla, vårt landställe utanför Sandviken i Gästrikland. Jag och Bryggarn packade varsin väska, några kassar öl och kräftor och gjorde oss redo för en tripp till skogarna. Kjelle skulle köra upp gamla mazdan, medan jag, morsan och Bryggarn skulle åka hyrbil som vi laddade full av Pugh-skivor.
Det var jättebra, ända tills morsan tänkte att "nu jävlar ska jag spara in fem minuter av min dyrbara tid" och gjorde en U-sväng nere vid Torkel Knutssonsgatan. Och krockade med en bil. En civilpolisbil. Resultat: Världens repa i polisbilen, en krockskada på hyrbilen, en evig väntan på polisbefäl för alkoholtest (av både morsan och polisen som körde!) och en 13 000 kronor fattigare mamma. Trots att vi kom iväg mycket senare än planerat så skrattade vi gott åt det hela på kvällen när vi kommit upp och blivit serverade öl, vin och tacos. Det stående skämtet var naturligtvis "Ulla, ska vi ner och dra en repa på stan?". Och hennes tilltalsnamn blev naurligtvis U Lundell. Mycket roligt tyckte vi.




Förutom kul-kuliga skämt och hånande av morsan ägnade vi oss åt svamp-plockning, skogspromenader, diggande av alla gamla LP-skivor, shopping på Ica Järbo och Antikhallen. Där gjorde vi en hel del fynd, inte minst i påfyllningsväg till hatthyllan. Till ett bra pris dessutom, eftersom ägaren är en gammal MC-snubbe som tydligen blivit frälst och startat antikbod utan att kunna räkna.


På lördagkvällen blev det kräftskiva/surströmmingsskiva. Jag provade faktiskt en liten bit av den ruttna stackars firren, fast jag kan inte påstå att det är någon favorit. För alla som inte har provat så smakar det inte alls som det luktar, det smakar mest salt och en ganska frän smak, tänk typ sardeller. Kul att ha provat - men ingenting jag skulle köpa hem precis. Nä, tacka vet jag kräftor!


Klicka på bilderna för att göra dem större.



Helgens bästa: Att surströmmingsburkarna inte låg i bilen som morsan krockade. Tänk om de hade spruckit i hyrbilen... EEEWWWW!!!


Sveriges tråkigaste jobb

Har du tråkigt på jobbet? Känner du dig ostimulerad? Tycker du att dina arbetsuppgifter känns meningslösa? Kolla in det här... Jag och en kompis brukar fundera på vilka de absolut tristaste, långsammaste och meningslösaste uppgifterna man kan få på ett arbete kan vara. Hittills har vi kommit fram till följande:

Lodare nej, inte hemlös, utan sådana som har för uppgift att mäta ut grynnor och grund och skärgården. Okej, det mesta är väl redan färdigt, men tänk de stackare som en gång gjort det! På den tiden var det inte tal om GPS och radar, utan då var det vanliga lod som gällde. Herregud, fatta hur många stenar det finns på botten!

Att sätta upp viltstängsel längs Sveriges alla större vägar. Åk till exempel E4 från Norrland till Skåne, det är en ganska bra bit, och mycket av den vägen är försedd med viltstängsel. Fatta att stå där och banka i en påle, rulla ut två meter nät, banka i en påle, rulla ut två meter nät, banka i en påle... Och så vidare. Och så vidare. Och så vidare. Det tar ju aldrig slut! Och inte kan du pusta ut när du väl är framme i Skåne, nä, för då ska det ju upp på andra sidan också!

Att skruva i blindmärkena i tunnelbanan verkar ju inte heller alltför varierande. Har ni lagt märke till dem, längst ut på varje perrong mot tågen? Det är ca 30 cm långa remsor i mässing som sitter tre i höj och hela vägen längs perrongen.
Varje mässingsremsa skruvas fast med tre skruv, och 3 x 3 är 9. (Alltså med alla tre remsorna på höjden.)
Sedan får du multiplicera 9 med antalet mässingsremsor från ände till ände på en perrong. Det blir en del...

Att städa på Viking Line. Fy fan. En annan tycker att det är jobbigt att byta lakan hemma en gång varannnan vecka, tänk då på de stackare som byter lakan i de hundratals hytterna varje dag! Och inte nog med det, nej det är spyor, kondomer, vinfläckar, brännmärken, glassplitter, söndertrampade jordnötter, blod, ja listan kan göras oändlig. Och när du äntligen fått rent i alla hytter och borde få bragdmedalj så är det lagom tid för avgång igen vilket betyder en ny drös fyllon och drägg som ska se till att du får göra skäl för lönen. Är det bara jag som lider med de stackarna?

Hisstransportör i Katarinahissen verkar ju inte heller helt okej. Tänk att stå där hela dagarna och trycka på upp eller ner, ta 10 kronor i betalt av folk och sedan ge dem en liten biljett. Booooring...

Sen har jag hört historier om folk som jobbar på fabriker och kontrollerar varor. Någon var anställd på ett konservburksföretag och hade som uppgift att stå vid bandet och vänta tills det kom någon suspekt burk. Då skulle den plockas av bandet och ställas på en vagn vid sidan av. Det roligaste som hände i det yrket var när man fick gå iväg med vagnen och tömma den när den var full. Ehh... Någon som blir sugen på att jobba?
En annan var kylskåpsdörrstestare och ägnade sina dagar åt att öppna och stänga kylskåp.

Jag ska aldrig mer klaga på mitt jobb.

Om det är någon som vet fler trista jobb så får ni gärna hojta till! Min arbetsdag blir nämligen så mycket lättare när jag vet vad jag slipper... hehe


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0