fiabiten

Usch, jag känner mig krasslig.
Jag trodde det var efterdyningar av baksmällan, men nu börjar jag inse att detta är något annat.
Jag har svinont i huvudet, känner mig ruggig och har lite ont i halsen.
Jag hann bara jobba en kvart i morse innan jag var tvungen att bege mig till apoteket och köpa en ask alvedon.

Sedan kom Jonas och vi åt lunch tillsammans och tog en liten promenad.

Nu sitter jag här igen, och ska jobba ända till 19:00. Suck.
Fast jag har det ganska bra ändå, för Jonas hämtar mig sedan och så ska vi äta plockmiddag framför TV:n ikväll. Sedan blir det järntabletter, vitaminpiller och varmt te. Jag har nämligen inte råd artt vara sjuk.



Det är inte chokladsås på foccacian, det är "balsamicoglaze". Hahaha, fint ska det vara!

I lördags hade vi våran stora kräftskiva, och vilken lyckad fest det blev!
Vi började runt halv åtta, då dukade vi upp de fem pajerna jag bakade kvällen innan, och alla hade med sig kräftor. Sedan satt vi ute på altanen hela kvällen och skrålade tills klockan var ungefär ett, då drog de första gästerna, vilket var ganska förståligt eftersom de ska föda barn idag.
I alla fall, vi andra gick in och fortsatte festen. Vardagsrummet blev dansgolv och alla gick loss.
Så höll vi på ända tills klockan fyra, då de sista gästerna gick hem.
Det blev verkligen en sjukt lyckad fest, tjugotvå glada gäster och mycket kräftor...



På förmiddagen åkte vi och hämtade isen som vi beställt.
Firman bestod av en vit skåpbil fullpackad med islådor, och en chaufför som prickade av beställningar mot en lista. Tvåhundraåttio bagis för 25 kilo i frigolitlåda. Höll i över ett dygn!







Långbord med kräftdukar och en massa ljus, precis som det ska vara! :)



Det är tur att vi har så mycket extra bord och stolar i föreningen...



Här ser man vårt finfina bygge: pressening och parasoll, ljusslingor och kräftlyktor...
Tyvärr har jag ingen bild från kvällen, men det var riktigt mysigt med alla ljus!

Så här frän blev isbassängen där alla kylde sina öl! Vi fästa spots på kanten också, så att man hittade i mörkret. En succé!
Fett bra det där med isjouren, där ska jag handla inför varje fest!



En specialare, lysnade vindruvor! hehe

Jag tar tillbaka allt mitt skryt om att jag skulle ha gröna fingrar och att mina växter trivs hemma hos oss, för imorse upptäckte jag att det växer för i helvete svamp i mina kaktusar!




Hahaha, alltså ärligt talat?
Finns det någon annan i hela världen som fått stora svampar i krukorna? Hur kan man missköta ett par växter så brutalt?

Jonas undrade vad som skulle hända om man åt dem.
Han fick inte testa, men jag är också nyfiken. Därför ska jag googla nu.

Återkommer i ärendet.

Jag är inte ett dugg intresserad av sport, det har jag aldrig varit.
Däremot har jag gått på fotbollsderby några gånger, och det är verkligen en upplevelse.

Själv har jag suttit med goda vänner och druckit några öl på någon uteservering på Söder och nujtit av stämningen. De där uteserveringarna liksom skjuder av spänning och förväntan inför matcherna, de flesta har likadana halsdukar eller t-shirts och man hälsar på varandra i toakön på ett sätt som man aldrig skulle göra annars, för alla är där av samma anledning och alla kommer lite senare att stå i samma klack eller sjunga samma ramsor. Vi kommer alla att vråla och kanske krama om varandra, trots att vi aldrig har träffats förut, när hammarby gör mål.

Sedan kommer tåget och då sluter man upp i det, man blir en del av den grönvita folkmängd som är på väg till matchen med flaggorna vajande och sånger som alla sjunger med i. Det är lite som att gå i demonstationståg eller stå i publikhavet på en bra konsert. Alla är där av samma anledning och olika folkgrupper allieras plötsligt med varandra och bakgrund och klädstil spelar inte längre någon roll.

Jag är inte den som köper säsongskort eller går på varenda match, men jag tycker att det är roligt att vara med ibland. Jag förstår verkligen att folk älskar det, speciellt de som faktiskt är intresserade av själva spelet också.

Men så finns det ju naturligtvis folk som inte kan låta detta få vara folkligt och härligt och som en fest.
Folk som måste låta sin egen brist på självförtroende drabba tusentals andra genom att förstöra och sabotera.
Jag menar naturligtvis dessa jävla fotbollshuliganer.
Alltså, jag kan verkligen inte förstå prylen med dessa idioter. varför finns det sådant här?
Jo därför att några unga ovanligt testosteronstinna grabbar i någon trist förort i England tyckte att det kunde vara roligt att slåss lite med motståndarlaget. Och tyvärr tyckte tusentals unga grabbar i Europa att det var en jättehäftig idé och tog efter. Sedan har det spårat ur och nu är det knappt att man kan gå på match något mer.
Jag kan helt och hållet förstå barnfamiljer som väljer bort att gå på fotboll på lördagarna. Jag skulle inte heller riskera att min sexåring fick en fyrverkeripjäs i ansiktet eller råkade hamna mitt i ett gatuslagsmål med stenar som viner genom luften.

Senast igår var det dags igen, då var det AIKs firma som började slåss med något litet lag från Bulgarien.
Det hela spårade förstås ur och de stackars bulgariska spelarna flydde chockade för sina liv när huliganerna gav sig på deras buss.

Nu riskerar klubben att få betala 9,5 miljoner i skadestånd. Dessutom lär ju knappast några lag vilja spela mot AIK igen när detta är vad de möts av.

Är det sådant som dessa huliganer siktar mot? Att deras "älskade" klubb som de slåss så mycket för får så dåligt rykte att ingen vill möta dem? Eller att de går i konkurs?

Herregud, man blir så trött.
Och det är ju inte bara AIK, utan alla klubbar som har sina löjliga "firmor".

Hoppas att de en dag kommer till insikt och fattar hur mycket de har gjort bort sig själva, sina klubbar och hur mycket de har försört för alla som faktiskt uppskattar fotboll på riktigt. Alla barn, alla mysiga gamla fotbollsgubbar och vanligt folk som hade kunnat vara med och fyllt läktarna och stöttat sina spelare som rikta supporters.

Jag hoppas för alla fotbollsälskares skull att den här störda trenden snabbt försvinner och att dessa grabbar hittar på något vettigare att ägna sig åt.

Utan skam i kroppen kostar de samhället hundratusentals kronor varje match genom att bete sig som svin, kasta rökbomber och annat som hör hemma på TomTits experiments temadagar för lågstadiet.
Pengar och resurser som hade kunnat behövas på betydligt bättre ställen, och som de anser att skattebetalrna ska stå för. Vidrigt!


Fuck dessa jävla huliganjävlar!

Jag jobbar. Tiden går trots det ganska snabbt. Jonas skjutsade mig till jobbet imorse, sedan hängde han här med mig i en och en halv timme. Vi planerade inför kräftskivan, skrev ut recept, drack kaffe och åt kanellängd från igår och googlade på kul grejer.

Nu är det bara sju timmar kvar ungefär, haha. Fast ganska skönt ändå, så länge jag sitter här och Jonas är hemma får han sköta tävtt, disk och städning. Och middag. Ahhh!
Jag har beställt kycklingfilé fylld med färskost och örter från trädgården serverad med primörer i form av morötter och färskpotatis. Inte illa!

Igår laddade vi ner filmen Apan med Olle sarri. Den var bra, fast väldigt tung. Handlingen skulle kunna beskrivas med ett enda ord: ångest.

Nu ska jag försöka googla fram någon bra film att se ikväll.




Min fredag. Så festligt det kan bli när man jobabr hela helgen...

Jag sitter på min nya plats och känner av läget. Jag kan nog komma att trivas här… Jag gillar min fönsterplats, även om inte utsikten är den allra vackraste.

Precis nedanför mitt fönster bor en man som har en gigantisk altan.

Trots det är hans läge totalt värdelöst. Det är folk som har insyn hos honom hela tiden eftersom vi här på SL har folk som jobbar dygnet runt, även helger.

Dessutom har han en sådan där pool som han brukar bada i. Näck. Ofta tillsammans med unga thailändskor.

Han verkar ganska vidrig faktiskt den där gubben.

Jag tänker på hans lägenhet, som måste ha kostat en bra bit över två miljoner, och på min egen. Vi har en nästan lika stor altan, fast bland lummig grönska och skyddande träd. Ingen insyn dygnet runt. Området är lugnt och vi har nära till natur och centrum med butiker. Gubben där nere lever omgiven av betong och asfalt och måste gå ända till Fridhemsplan för att köpa mjölk. Jag är så otroligt o-avundsjuk på honom!

Jag har ingen telefon idag, den är inte inkopplad på min nya plats. Men jag hoppas att det sker under dagen, för jag ska jobba hela helgen. Har jag ingen telefon då blir det riktigt knepigt…

Det är snart dags för lunch, jag ska nog unna mig vegetarisk buffé på Åhlens Fridhemsplan. Den är faktiskt helt okej!

På eftermiddagen stänger jag in mig i lilla rummet och packar upp gröna värdepåsar och sätter på Spotify.

Bästa behöver-inte-tänka-alls-jobbet!

Ikväll blir det film, lite rensning i trädgården och så ska jag hämta ut min kalaspåse från H&M i Videobutiken.

Jonas har kommit hem nu, så det är återigen livat i lägenheten. Det är skönt. Tystnaden är bara skön i ett par dagar, sen vill jag ha dunder och brak igen!

Idag är det torsdag och jag är ledig. Grymt skönt!
Jag hade tänkt gå till Västertorp och simma, men det lär inte bli av. Det blev för mycket rosévin igår för det.
Men det var mysigt. Jag träffade Martin efter jobbet på Odenplan, vi köpte vin och cheeseburgare och satte oss i Obsevatorielunden.

Lite senare åkte vi till Hornstull och mötte upp Sara, A-k och Selma. Drack en öl och sedan åkte jag hem.
Somnade på en gång, och vaknade halv nio i morse. Bakis.
Jag är fan inte van att dricka alkohol längre. Jag mår dåligt och blir sur på mig själv att jag utsätter mig för det. Det är inte så många gånger det är värt det, så jag dricker nästan aldrig alkohol nuför tiden. Så det är kanske inte så konstigt att jag blir bakis de gånger jag har druckit.




Observatiorelunden




Här har jag suttit hela morgonen och förmiddagen. Jag har läst bloggar, tittat på Vänner och ätit grapefrukt. Det var ett av mina favoritavsnitt, när Phoebes nya ragg har så vida shorts att allt håller på att trilla ut. Haha, i love it!

Hamnade på en hemsida med skithäftiga bilder på duvor, och sedan upptäckte jag att fotografen var Frank Aschberg som jag var hemligt förälskad i när jag var liten. Men han gick i nian när jag gick i typ tvåan, så det blev ingenting med det, och sedan dess har jag inte hört hans namn. Det var lite roligt. Kolla in hans bilder!

http://frankaschberg.com/


Jag var tvungen att leta upp mina gamla skolkataloger och leta upp Frank. Han är fan riktigt jävla het redan där! Hur många är det i nian? Inte Joel Kinnaman i alla fall, haha! 
 

Frank var het...



...men inte Joel. Inte så hett med en otänd cigg i mungipan på skolfotot... Eller Cannabis-tröja. Hahaha

Det var den egokvällen… Jag somnade i soffan framför kriminellt på TV 4 fakta klockan sex. Men skönt var det. Jag tog ut ett extratäcke och en massa kuddar och lyssnade lite slappt på programmet innan jag somnade. Sedan vaknade jag, åt min grapefrukt och gick och lade mig. Klockan halv nio.

Ändå var jag helt förstörd i morse. Jag måste ha några allvarliga problem, det är inte normalt att bli så där trött hela tiden! Jag måste köpa fler järntabletter. Kanske kosta på mig en kontroll av mina värden hos doktorn? Det ska jag fan unna mig.

En annan sak som jag unnade mig idag var att boka en tid hos Hårgänget på Götgatan. Det var så länge sedan jag var hos en frisör och klippte mig att jag inte ens minns när det var. Jag har mest stått framför badrumsspegeln med en sax och kämpat mot det värsta riset i topparna. Men nu ska jag alltså unna mig det. Och jag tänkte våga mig på en frisyr också, inte bara ha det rakt och tråkigt som jag brukar.

Kanske lugg? Snedlugg? Uppklippt i nacken? Jag är på ett sådant mood att jag skiter i vilket, jag låter frisören bestämma. Det känns lite spännande. Jag ska träffa Magnus som varit med sedan uppstarten 1979. Han borde väl kunna rå på mitt hår om någon?!

Det passar perfekt nästa fredag, då kan jag ta en ledig dag och bara ha det bra. Gå till frissan, köpa ny klänning och baka pajer, allt inför lördagens hejdundrande kräftskiva på altanen!

Idag är förresten min sista dag på min nuvarande plats. Det känns lite sorgligt, jag har trivts bra här.

Men å andra sidan så får jag fönster på min nya plats, det är skönt. Och så blir det någon förnyelse, det är ganska vitkigt tycker jag. Speciellt just nu, när jag känner att livet står still och jag har fastnat som i ett träsk utan att kunna komma loss.

Imorse gick jag till jobbet i mina träningsskor, för det är så sjukt obekvämt att ha vanliga skor när man går långt och snabbt. Men fy fan vad de är fula! Ser ut som två långa gurkor. Speciellt med stuprörsjeans...



Nu börjar hösten. Grått väder, trötthet, mörkare färger. Men jag gillar´t. Och som jag och Emmy kom fram till: På hösten får man ha så fina och sköna kläder. Skinnjacka och sjalar och stövlar och stora väskor. Perfekt!

Ikväll blir det egoafton i Fruängen.

Efter ett mördande tråkigt tretimmarsmöte i morse så gick jag till Ica och köpte lunch. Keldas Toscansk Tomatsoppa är helt amazing! Dagens tröst. Till efterrätt blev det lätt Kesella blandat med lite Fun Light. Det var Emmy som tipsade mig om det. Det låter fruktansvärt äckligt, men det är faktiskt sjukt gott. Smakar som en lite tjockare yoghurt ungefär, och det är världens energikick! Perfekt att sleva i sig framför datorn.

Eftermiddagen blev inte bättre den. Allt ska som vanligt ske på två röda, och så blir det lite halvdant gjort. Bara för att vi ett par dagar senare ska inse att det hela var ett stort misstag. Jag har varit trött och på ett uruselt humör, vilket inte har gjort saken lättare. Tyvärr blir det allt oftare så, det känns som ingenting riktigt fungerar. Varför kan ingen ta sig tid att tänka efter? Varför måste vi göra samma misstag gång på gång på gång?

Efter denna hemska dag ska jag unna mig en riktigt grym kväll för mig själv.

Jag har allt som behövs:

♥ Thaimat i kylskåpet. Bara att värma, jag slipper laga mat.

♥ En stor flaska iskall Ramlösa skogshallon (en av mina favoritsmaker, men som jag aldrig får köpa när Jonas är med eftersom han tycker den smakar gammalt snusk)

♥ Mjukisbyxor och mjukiströja. Fårtofflor.

♥ Två stycken iskalla blodgrapefrukter

♥ Mobilen på ljudlös

♥ TV med fjärrkontroll, laptop (två stycken, om den ena dör och jag inte orkar sätta i sladden) och lammullsfilt.

♥ Schäslongsoffa

Jag har ingen större lust att åka hem till mitt upprivna kök och den tysta ensamheten efter jobbet.

Istället blir det en rask promenad in till Medborgarplatsen och sedan fikadejt med Emmy! Tjohej!

Om det finns någonting som retar gallfeber på mig så är det kundtjänstpersonal som helt och hållet saknar serviceinriktning. Tyvärr så råkar man ut för dessa människor lite för ofta. I princip varje gång man ringer till en kundtjänst eller support.

Idag: Tre Kronor försäkringar.

Det finns två telefonnummer på deras hemsida: Ett skadeanmälningsnummer som är öppet under kontorstid och ett journummer.

Då vi upptäckte vattenläckan i lördags eftermiddag ringde vi naturligtvis på journumret.

Som visade sig vara för bilbärgning, och de kunde inte hjälpa oss utan bad oss ringa på måndagen.

Det har jag gjort. Hela förmiddagen. De första tjugo samtalen kopplades aldrig fram över huvud taget, det kom bara en skum upptagetton. Efter det gick det signaler, men jag fick inget svar förrän ungefär elva samtal senare.

En telefonist kopplade mig vidare till skadeanmälan för byggärenden, där jag sedan satt i kö i ungefär en halvtimme.

Samtidigt ringde jag återigen journumret från min andra telefon, och fick då svaret att det kanske var fel på växeln och att jag skulle prova igen senare. Senare? Hur kan ett försäkringsbolag ha en trasig växel utan att göra någonting åt det på en hel dag? Vilka kunder har tid att spendera en hel eftermiddag i deras telefonkö?

Alltså. Jag. Blir. Tokig.

Hade telefonisten däremot varit vänlig, proffsig och talat om att de tyvärr råkat ut för tekniska problem och kanske kunnat ta ett meddelande och bett någon ringa upp eller vad som helst hade jag haft sympati för dem. Men om man tänker spara in pengar på att ha outbildade tonårstjejer i direktkontakt med kunder (som förmodligen oftast är ganska stressade redan med tanke på att det är ett försäkringsbolag) kan man gott lägga de pengarna på lite schysstare teknik.

Tre kronor. Det är vad det där jävla försäkringsbolaget är värt...

Vatten. Vatten. Vatten. Överallt bara vatten.



Man ser i alla fall tydligt vart läckan nått, det ljusgrå är torrt och det mörkgrå är vått.



Jaha, numera har man parketten här ute. Käckt...



Mitt i allt elände åkte vi och hämtade indisk mat, annars hade vi inte överlevt. Varsin cola också, detvar ju ändå lördagkväll.

♥ Har jag och Jonas varit ihop i exakt ett år och nio månader

♥ Har jag varit förlovad i exakt fem månader 

♥ Har jag varit rökfri i exakt fyra månader

♥ Får Anna-Karin nycklarna till sin nya lägenhet, satana perkele vad vi ska fria och dricka drinks!

Här har jag stått och rökt en miljard gånger. Nu för tiden står jag mest bara och ser cool ut.

Igår åkte jag ut till Tyresö för att kvalitetssäkra en butik där ute.

För att komma till Tyresö måste man ta buss från Gullmarsplan.

Det fanns flera bussar att välja på, jag valde naturligtvis den allra långsammaste, som snirklade sig igenom hela Tyresö, varenda liten tvärgata. Fast å andra sidan hade jag inte bråttom, det var svalt i bussen och jag hade min iPod full av bra musik.

Vid en busshållplats någonstans där ute kände jag plötsligt igen mig, jag bara visste att jag varit där någon gång förut. Och så tänkte jag, när var jag senast ute i Tyresö? Och varför?

Så kom jag fram till att det måste ha varit den där morgonen, den sista dagen i grundskolan, självaste avslutningsdagen i nian. Jag och Anna-karin hade varit hemma hos ett par killar som vi var kära i, fast att vi inte fick för våra föräldrar.

Vi hade väl stängt av mobilerna och skjutit upp problemet till morgondagen, som vi alltid brukade göra när vi sov borta olovandes.

Men just den morgonen kommer jag ihåg, vi stod där och väntade på bussen, hade ingen aning om vart vi egentligen befann oss, i morgonsolen och kände oss vemodiga. Killarna hade somnat ifrån oss och börjat snarka redan vid midnatt, så vi hade stannat kvar där ute helt i onödan. Vi delade på en halv cigg som vi snott ur den ena killens morsas askkopp.

Bussresan och tunnelbaneresan hem tog så lång tid att vi kom precis i tid till kyrkan och avslutningen, vi hann aldrig gå hem och byta kläder.

Vi var också de enda som hade munkjacka och jeans i kyrkan den dagen.

Den kvällen hade vi utegångsförbud.

För att vara säker på att jag inte skulle smita ut låste pappa in mina skor i garderoben och lade nyckeln i fickan.

Men – jag hade ju skor som jag använde på gympan i skolan (de få gånger jag var delaktig).

Visserligen var de skitfula, men det var ju värt att få vara med på kvällens fest på Djurgården.

Det var en enkel match att bara öppna ytterdörren och rusa ner för trapporna, min pappa hade inte haft en chans att hinna ifatt.

Så naturligtvis var jag också med och halkade omkring i gyttjan på Djurgården den kvällen och drack cider och hemska slattar av whiskey och likör. Det var så lerigt att ingen ens märkte att jag hade de där fula skorna på mig, så jag var mycket nöjd. Det var avslutningen på mina år i grundskolan det.

Vilka dejavu jag fick, bara av att åka förbi en sketen busshållplats någonstans ute i Tyresö ett decennium senare…  

Jag grämde mig lite imorse över att hösten är i antågande.

Visserligen tycker jag om hösten på många vis, men bara tills mornarna mörknar, då mörknar även mitt inre.

Hur ska jag orka med en mörk höst och vinter, vad ska jag hitta på för att klara av det?

Trädgården slokar, det blir för kallt att fiska och bada och åka på spontana kvällsutflykter.

Torghandlaren klappar ihop för säsongen och frukten på Konsum är på sin höjd ljust orange eller gul.

Varifrån ska jag hämta inspiration?

Jag funderar på om man skulle söka nytt jobb.

Jag har ändå bara anställning mars ut, sedan måste jag anställas genom en bemanningsfirma för att få vara kvar. Det känns krångligt, jag förlorar de förmåner jag har här och dessutom har jag har liksom lite sett det som min chans att ta mig vidare, bort från detta företag och dess märkliga ledning. Så egentligen, varför skulle jag inte kunna börja redan nu?

Det finns inte så mycket som håller mig kvar. Lojaliteten mot mina kollegor är näst intill obefintlig, vi jobbar inte så längre. Nu gör var och en sitt, vi är inte längre ett team. Jag saknar Sanna, hon gjorde det mycket roligare att jobba här. Dels för att vi hade väldigt kul ihop, dels för att hon både lärde och inspirerade mig väldigt mycket. Dessutom hade jag Nettan, vi hjälptes åt och samarbetade när det var motigt och svårt. Nu är jag ensam, och det är inte alls lika kul.

Jag ska fan börja kolla runt efter annat, det är lika bra.

Fy fan vad hurtigt! Jag skämdes faktiskt lite.
men det får det vara värt, nu ska kilona väck!

  Ja, han skojar. Han ser inte ut så där när han går.

Hej och hå, kämpa på! hahahaha

Det är inte Sixten på bilden, han är bara ett litet russin än så länge, men jag ville att ni skulle se hur fint det är med gubbkeps!

Dags att jobba igen efter min härliga semester.

Det var inte alls roligt igår. Jag blev irriterad på alla, för ingen hade tagit ansvar för någonting som vanligt, och allt var bara rörigt och pinsamt dåligt gjort.

Jag vet inte vilken gång i ordningen det är som jag kommer tillbaka efter ledighet och får ägna min första dag åt att gå igenom alla öppnade mail i den gemensamma inkorgen och svara på dem, be om ursäkt för att ingen svarat tidigare.

Detta trots att det kan handla om fakturering av ganska stora belopp, avstämningar av lager eller andra ganska viktiga saker. Ingen verkar känna ansvar, ingen verkar bry sig om att vi faktiskt är en support som ska svara i telefonen.

Dessutom saknade jag Sanna och Nettan och Tove, ingen av dem var här.

Det hemska är att ingen av dem kommer att jobba med mig i höst, hur ska jag överleva!?

Jag vet att man inte ska gnälla, men det börjar bli mindre och mindre roligt på jobbet i takt med att fler och fler slutar och vi får mer och mer att göra. Känslan av att vi är ett team som hjälps åt och jobbar tillsammans blir allt mindre. Det är så himla synd, för vi har verkligen haft det bra här sedan jag började!

Premiärpromenad i nya pjucken! Succé!











Jonas är inget big fan shoppingcentrum. Inte jag heller just idag, så det var tur att vi bara skulle köpa ett kort.



Jonas ena morbror fyllde 60, så det var kalas på Söder hos Jonas morfar.
Efter fikat gick Emil (morfarn) in och lade sig och sov. Jag hade lust att göra likadant, men det var inte så lämpligt bland kusiner och släktingar, jag fick vacker sitta kvar. Det fick blå påtår istället. Och rulltårta gjord på hallon från Jonas morbrors trädgård (!), sista gången på ett tag. Ahhh! :)

Även en present till lilla Sixten, inför hans dop. Det blev en liten mysdräkt, den minsta som fanns, men den blir ändå något att växa i.




Sedan hade vi mini-kräftskiva här hemma :) Årets första!
Meningen var att vi skulle ha haft skiva med föreningen i trädgården, men regnet öste ner så vi fick nöja oss med köksbordet. Vi satte upp en lykta, slängde ihop en paj och tände ljus. Så lite festligt blev det i alla fall!

En ledig fredag i augusti. Vad gör man? Jo, man börjar såklart med en rejäl hotellfrukost!
Vi har ett favoritställe, 95 kronor kostar det, men då är man också mätt till middag. det finns allt! Mycket fräscha grönsaker och olika sorters ägg, gott bröd och kaffe. Även våfflor och kaffebröd om man är på det humöret :)

När man har käkat färdigt tar man sig till Drottningholm och lirar lite frisbee-golf.
Det är mest som en promenad, där man kastar sin frisbee i korgar på vägen. Jag är så genomrutten på detta, men Jonas är bra. Men det är en fin skogspromenad.



Efter det åker man in till stan och njuter av våran vackra huvudstad! På bilden, Öfre Östermalm.
Här parkerade vi bilen. Jag fick en chock när jag såg vad det kostar att parkera! 50 kronor per dygn om man är boende, det blir alltså... 50 gånger 30... 1500 spänn i månaden! Och då kan man få parka vart som helst, och leta efter plats i timmar för att få stå hyggligt nära. Hu! (En annan betalar 100 spänn i månden för en plats fem meter från porten)



Efter en liten tur i de tjusiga kvarteren kan man strosa ner på Nybrokajen och titta på båtar och turister.



Sedan går man ombord på en liten "Hop on Hop off-båt" till Djurgården och äter sin picknick.






Utanför Junibacken kan man träffa Starke Adolf...



Och Kling och Klang. ;)



Dags att hoppa på båten igen och bli guidade genom Stockholm på vattnet.



Och så njuter man ännu mer.



På kvällen åker man till Blå Lagunen och badar, precis vad vi ska göra nu. Hej då!

Jag hittade en hel hög med nedhugget enris vid en parkering i skogen på landet, och samlade genast ihop en rejäl samling. Jonas såg skeptiskt på medan jag tryckte in det i bakluckan, men det gick alla tiders! Nu har jag så att det räcker till grillning hela hösten!

Och här är min chili, den första frukten som kom, den har blivit härligt knallröd! Visst är det fint? :)

Vi hade en helt fantastisk dag igår.
Vackert väder, havsdoft, salta bad i havet, promenader över klipporna. Och som utsikt: horisont.

Vi hittade Manne bland personalstugorna, i full fart med att måla :)













Efter en lång dag på ön var i rätt så trötta, så vi handlade en massa godsaker i rökeriet och åkte hem till altanen. Tog upp vår egen potatis i trädgårdslandet och kokade med smör, salt och gräslök. Det blev typ det godaste jag någonsin ätit!





Rökta räkor, rökt lax, laxspett, aioli och skagenröra med knäckebröd och färskpotatis :)

Solen strålar utanför, balkongdörren står på vid gavel. Jag hör Jonas lätta snarkningar från sovrummet, de blandas med kaffeperkulatorns gurglande. Jag ska strax bre mackor, packa våra ryggsäckar och fylla en termos, för sedan åker vi mot Nynäshamn och Nåttarö!

Vi ska bada på Stora sand, gå över klipporna, hälsa på Manne och äta middag vid havet.
Och så ska jag försöka köpa med mig lite rökt lax från Nynäs Rökeri.

Fy fasen vad det är skönt med semester! Vad hade jag gjort annars just nu? Jo, satt på telefonen och druckit blaskigt automatkaffe i brist på annat. Usch. Jag vill alltid ha det så här skönt!

Men; Jag har två veckors semester kvar att ta ut under hösten. Inte illa!

Förresten, nu är det nästan färdigt där ute!
Fortfarande oklart hur vi ska göra med själva öppningen. Det står mellan en spaljé på båda sidor med klängväxt, ett valv eller bara som det är med två krukor fulla av blommor. Vi får se till nästa sommar...

I Blå Lagunen är vattnet blått på ett sätt som inte annars finns i Sverige. När man dyker eller simmar under vattnet är det bara blått. Det är så jävla häftigt!

Grytan blev helt amazing! Lammet alldeles lagom mört, smakerna brutala. Den kommer vi garanterat att göra igen!









Mangla-blåbären blev en paj!



Obligatoriska spelet :)

Den här bilden är tagen precis nyss. Hur det blir i slutädan återstår att se. I värsta fall har vi ju pizza på Falken några meter bort... hehe