fiabiten

Idag är sista dagen på jobbet, min allra sista dag efter två år på försäljningssupporten.

Jag har fortfarande förträngt det, jag kommer nog inte att fatta det förrän på måndag morgon när jag plötsligt inte ska hit.

Eller på torsdag morgon, när jag varken ska hit eller till barnmorskan eller arbetsförmedlingen eller något annat och inte längre tror att jag bara är ledig ett par dagar.

Det känns vemodigt men samtidigt bra.

Klart att det är tråkigt att plocka ur sitt skåp, sudda ut sitt namn på whiteboardtavlan (som vi planerar på), skicka alla hej då-mail och lämna ifrån sig inpasseringskort och tjänstetelefon.

Samtidigt ser jag fram emot att få varva ner lite inför bebisens ankomst, ta en dag i taget och göra allting långsamt och noggrant.

Laga massor med god mat, långkok som kalops och dillkött. Påta i trädgården, damma, gå på promenader i solskenet, förebereda mig för bebisen och förlossningen, läsa, skriva dagbok, allt sådant som man annars aldrig hinner!

Tänk att få sova middag mitt i veckan eller gå till simhallen på förmiddagen när det är folktomt!

Det är ju en bra tid på året nu, precis inför våren och allt vad det innebär.

Hade det varit oktober nu hade jag nog inte varit lika munter…

Men som jag sa till mig själv i morse och så många gånger tidigare – jag får se det som en lyx och inte som otur att jag inte har något jobb just nu. För ingenting blir bättre av att gå runt och vara bitter!

... tills de här små paltorna får komma till användning.
Gud vad tiden går!




Det går liksom inte att fota bebiskläder (eller bebisar heller för den delen) så att man ser hur jäkla små de faktiskt är! De där omlottröjorna till exempel, är inte mycket större än min handflata. Strumpbyxorna har i och för sig långa ben, men i omfång är de minimala!

Det är annat det än fröken Gigant:

Som dagen till ära har dragit på sig en vanlig, svart klänning som inte direkt gör magen mindre.

Tjock, glad och stolt!

En ledig måndag kan vara bra på många sätt och vis.
Jonas jobbar morgon på TV4 och började fem imorse, jag somnade belåtet om när han gick vid 04:30.
Vaknade vid åtta och gjorde lite frukost, och har gjort en lista på saker jag ska göra under dagen:

♦ Ta emot soffgruppen när den anländer med Shenker någon gång under dagen
♦ Dammsuga
♦ Hänga undan vinterkängor och tjocka dunjackor i förrådet (kommer ändå inte i den längre!)
♦ Åka en sväng till sopstationen med diverse gammalt skräp
♦ Laga lunchlådor
♦ Införskaffa ett fällbart tvättställ
♦ Betala några räkningar
♦ Ringa runt och jämföra gravidförsäkringar

Idag är en lite sorglig fredag.

Den började visserligen bra, Jonas kom in och väckte mig med frukost på sängen klockan halv sju imorse, det var väldans snällt gjort.

Sedan skjutsade han mig till jobbet, det är en lyx som vi sällan unnar oss, men idag är det ju trots allt fredag och lugnt i trafiken (sportlov) och jag har foglossning, så det var verkligen uppskattat!

Det är bara en vecka kvar nu tills jag slutar, det känns otroligt tråkigt! Jag kommer att sakna mitt jobb, mina kollegor och alla dom som jag har kontakt med varje dag!

Jag skickade ut ett mail för en stund sedan till några av dem, och nu börjar det välla in svar och lyckönskningar. Flera skriver saker som att det kommer att bli ett stort tomrum efter mig, att jag redan är saknad, att jag gett dem en fantastiskt fin och bra service. Det känns ju roligt i alla fall! Jag visste förstås att jag är grym, men kanske inte så grym? :)

Jag har till och med fått erbjudande om lite extrajobb i framtiden, det kan komma väl till pass!

Igår fick jag för första gången känna på ren och skär föräldra-oro.

Jag hade inte känt några sparkar eller rörelser på hela dagen, och började få en smygande känsla av att någonting var konstigt. Eller snarare, jag ville verkligen känna en spark och skaka av mig olustkänslorna.

Men ingenting alls hände, det var alldeles lugnt och stilla där inne.

Jag åt mat, drack vatten, tog ett bad, testade massa olika ställningar i soffan, hoppade runt, ropade på den, allt för att skaka liv i bebben. 

 

Jag pratade med Jonas och nämnde att jag inte känt några sparkar på länge, och jag visste direkt att han skulle kasta sig över google så fort vi lagt på. Men jag ville inte veta, jag aktar mig noga för sådana där sajter där hysteriska och uttråkade förortsmammor alltid måste berätta om någon ”kompis kompis” som drabbats av både det ena och det andra hemska under sina graviditeter, och alltid vet allting om alla sorters förlossningar och havandeskapsförgiftningar.

Istället gick jag in i sovrummet och satte på Veckans brott på svt för att tänka på något annat en stund.

Och tro det eller ej – men så fort jag lagt mig på rygg och börjat titta satte bebisen igång världens kosack-show där inne, och så höll det på i typ tre timmar!

Kanske var det GW:s röst som väckte bebisens intresse? Eller ville den bara påminna mig om att jag hädan efter kan glömma tidiga kvällar? Eller göra klart för mig (och Jonas) att vi kan se fram emot många långa år av föräldra-oro, mer eller mindre befogad…?

Dagarna går, och nu är jag i vecka 24.

Magen växer så det knakar!

Det börjar kännas mer och mer verkligt, att det faktiskt finns någon där inne!

Bebisen buffar och skuffar, än kan inte Jonas känna det, men snart så!

 


Vi undrar så vem det är som ligger där, hur bebisen ser ut och om det är en liten han eller en liten hon.

Undrar om den får samma blonda kalufs som vi hade som små?

Namn har vi förstås diskuterat fram och tillbaka, men nu lutar det åt en liten Emil eller en liten Meja.

Bebisens rum börjar sakta ta form, spjälsängen är på plats, väggarna målade, gardinerna upphängda.

Men nu har jag kommit av mig lite, jag vet inte hur jag ska fortsätta. Inser att jag behöver ställa in en garderob, men alla garderober som finns är så stora och fula och klumpiga!

Ni som har småbarn, hur har ni löst klädförvaringen? Alla tips välkomnas!

Och så det där med vagn.

Vad ska man köpa för liggvagn?

Det viktigaste för mig är att den är bekväm att köra på alla slags underlag, att den går in i bilen, i hallen, genom altandörren, på bussen, i hissar, och så vidare. Och så förstås att den är säker och bekväm för bebisen!

Även här önskas tips!

En grej som jag har märkt sedan jag blev gravid är att jag plötsligt tänker mycket mer på relationer och människor som jag på ett eller annat sätt haft en relation till.

Det kan vara släktingar eller arbetskollegor, gamla klasskompisar eller folk som man under någon period i livet har umgåtts med.

Det är både människor man önskar att man kunde få träffa och människor som jag absolut inte skulle vilja träffa. Men jag har liksom ett annorlunda sätt att se på det stora hela på något sätt som jag inte kan beskriva.

Jag tänker också väldigt mycket på min egen barndom, hur jag upplevde saker och hur jag minns och ser tillbaka på saker och ting idag.

Det kan vara allt från lukter till prylar hemma hos släktingar, som man sett hundra gånger om, och hur mina egna ungar en vacker dag kommer att ha likadana minnen till lukter och prylar hemifrån oss och från sina egna släktingar. Jag minns exakt hur det luktade i vår kolonistuga, hemma hos farmor och farfar (och på sjukhemmet där de låg på slutet), hemma hos mormor och morfar och hemma hos min mammas kusin. Däremot har jag ingen aning om hur det luktar hemma hos oss, hemma hos mamma eller hos Jonas föräldrar, där jag bara varit i vuxen ålder.

Inte minst har jag börjat minnas mycket mer av mina egna prylar som jag hade när jag var liten. Olika klädesplagg, sagoband, gosedjur eller dockor, böcker eller brevpapper med speciella mönster. Jag minns också oftast vem jag fick dem av och i vilket sammanhang. Och så tänker jag, vet ungar sådant idag? Jag har en känsla av att de flesta barn har så mycket grejer att de omöjligt kan veta varifrån allting kommer? J

Jag skulle önska att jag kunde få gå in i mitt rum igen och se alla grejer och plocka med brevpappren (och lukta på de som hade doft) och klappa gosedjuren med päls alldeles sträv av tvättar och lyssna på mina sagoband! Åh, det skulle vara så mysigt!

Det kanske är lätt att säga nu, men jag tänker göra mitt bästa för att mina ungar ska lära sig tidigt att fler prylar inte alltid är bättre än bra prylar. Och kanske framför allt att bra prylar kanske inte alltid behöver vara sådant man köper i stora leksaksbutiker, i plast. Man får använda sin fantasi också!

Med andra ord: Jag kommer att bli den där morsan som syr mina ungars maskeraddräkter av gamla gardiner istället för att köpa pippidräkter färdiga i butik. Jag kommer att klistra ihop egna dockskåpsmöbler och klippa till egna dockkläder (även till krigsgubbar i plast) och baka hemgjorda tårtor när ungarna fyller år. Och så kommer jag älta det där som alla ungar avskyr att höra: ”Du kommer att älska det här när du blir lite äldre!”

Nostalgi har alltså blivit en stor del av mina tankar just nu.

Jag hittade den gamla filmen Allrakäraste syster på nätet för en billig penning och slog till. Jag älskade den filmen när jag var sex sju år, speciellt när de hade vackra vita klänningar och stod vid det där bordet fyllt med godis. Det var enligt mig paradiset! Jag ska se den någon dag, men jag vet redan nu att det inte kommer att bli samma sak som då, för det kommer inte att vara det gamla klassiska introt med färgglada rutor i början och det kommer inte hoppa och rispa som på den gamla heminspelade VHS-versionen som vi alltid tittade på. Men man gör så gott man kan…

Igår tog jag och Tove tillfället i akt, plockade ut lite komp och begav oss mot Berns Asiatiska för lite afternoon tea.
Vi valde att sitta i den ljusa och fräscha delen, och det var riktigt mysigt!
Först fick man välja te, och eftersom jag verkligen inte är någon te-fantast så blev det lite slumpmässigt, men det var ett bra val, det smakade gott.
Sedan fick man välja dumplings, vi valde att testa en av varje.
Och i små korgar kom det sedan in fyra sorters degknyten, ett med lax, ett med fläsk/jordnötter, ett med ångkokta grönsaker och ett med kyckling.
Varje knyte hade sin egen speciella dipsås i en liten skål.
Det var... sådär. Ingen jättesuccé, men roligt att testa!

Och bättre blev det, för efter dumplingsen (heter det så i plural? Dumplingsarna låter ju väldigt... dagismässigt?)
så vankades det kakbuffé. Massor av små kakor och desserter i miniatyr, de flesta godare för ögat än för smaklökarna, men ändå.
Jag och Tove älskar ju sådant där mini-pyssel-rosa-piff!

Första lasset... haha!
Till mitt försvar jag jag säga att alla bitarna ser mycket större ut på bilden än vad de är i verkligheten, de var verkligen små. tack och lov, så man kunde testa flera! :)

Andra lasset...
Glaset med gult innehöll en slags liten passionfrukt/papayashot, riktig god!



...Och så var vi färdiga. Puh!
En rolig och lite annorlunda upplevelse en onsdageftermiddag i februari!
Hurra för sådant!

Jag var ute på en långpromenad med en gammal kompis igår, det fick jag sedan bittert ångra.

Efteråt satte vi oss på en restaurang och åt en pizza, och när jag skulle gå på toaletten efteråt var jag typ förlamad.

Som om någon riktat en karatespark mot mitt bäcken. Aj.

Sedan dess har jag haltat och linkat runt som en gammal nucka, att gå raskt eller rakt är bara att glömma.

Jag liksom vaggar fram, hjulbent.

Jonas jobbade kväll igår, och drabbades plötsligt av häftiga magsmärtor. Eftersom han är ensam på kvällen och har jour så kan han inte bara åka hem eller åka till sjukhuset hur som helst, så jag fick åka förbi apoteket och köpa en ask Alvedon och sedan fortsätta mot TV4. Det kändes som om det tog minst tjugo minuter att halta ner för backen mot Tegeluddsvägen, helt otroligt, det tar annars två minuter.

Där satt vi sedan i varsin fåtölj, ojandes och gnällandes över våra magpartier, som två gamla pensionärer och tittade på någon rutten Wallander-rulle.

Klockan elva kunde vi åka mot SÖS, men det var lång kö och Jonas smärtor hade klingat av lite, så vi bestämde oss för att avvakta och besöka någon närakut på dagtid istället.

Så vi fick äntligen åka hem och sova, även om det var lite bökigt att vända sig i sängen.

Imorse gick Jonas upp tidigt, han skulle jobba elektriker i Solna någonstans. Jag låg kvar i sängen en liten stund, i valet och kvalet om jag skulle sova en timme till eller om jag skulle masa mig upp och få bilskjuts till jobbet. Det blev bilskjuts, jag insåg att det skulle ta mig allt för mycket tid och möda att ta mig till tunnelbanan, upp vid Hornstull och på fyran, ner i tunnelbanan igen och sedan ner för backen till jobbet.

Så nu sitter jag här, i princip orörlig och jävligt trött. Laddar med en hederlig automatkaffe och ska just börja googla efter sådana där riskuddar man värmer i micron. Apoteket?

Det är väl bara att börja vänja sig, detta är vecka 22 av 40…

Jag tror jag ska testa simning istället nästa gång.
vart köper man förresten baddräkter för gravida?

I tisdags var det som att kroppen sa "tack och adjö, på återseende" och slutade fungera.
Det var bara att godta protesterna och bege sig hemåt.
Det blev hamburgare från mcDonalds till middag, inte så värst nyttigt kanske, men det enda jag orkade ordna till middag.
Efter det somnade jag och sov hela kvällen och natten, och vaknade inte förrän på onsdagmorgonen.
Jag kände att all ork och energi fortfarande lös med sin frånvaro, så jag tog ledigt från jobbet och fortsatte sova.
Jonas tog ledigt han också, och så hade vi en underbart skön slappardag tillsammans.

Vi åt hotellfrukost och sedan dammsög och skurade vi rummet som Pontus just har lämnat och som nu är till bara för bebisen.
Sedan ställde vi in spjälsängen och hämtade barnvagn och bilbarnstol från förrådet.
Vi fick dem av våra grannar för typ två år sedan, och nu kommer de väl till pass!
Vagnen är visserligen en sittvagn, men jag ska kolla om man kan köpa till en liggdel.

Nästa projekt blir att sy ett spjälskydd till sängen, det ingick visserligen ett sådant i köpet, men det var fult och slitet så jag slängde det. Jag vill ha ett vitt, högt och mjukt. Nemas problemas nu när jag har symaskin igen!
Kanske ett projekt för helgen? Dessutom funderar jag på att måla byrån, men jag vet inte riktigt?
En matta vore kanske bra också, så att det känns lite varmare.

Resten av dagen ägnade jag åt mera sömn, och inte så värst mycket mer.
Tog ledigt torsdagen också, det var verkligen som en dröm att få sova hela dagen utan minsta dåligt samvete!
På kvällen var jag så pass mycket människa igen att jag orkade baka semmelbullar! Mums!



Nu är det fredag, och jag är pigg och utvilad.

Man måste lyssna på sin kropp ibland, och unna sig ett par dagar ledigt!

Ännu en härlig helg har passerat!

Fredagen var som fredagar är mest nu för tiden, vi köpte lyxig mat på Erssons, men somnade ifrån alltihop oh vaknade vid åtta. Då var det för sent att börja laga mat tyckte vi, så vi åt lite soppa bara.

På lördagen städade vi lägenheten och tog en sväng i solen, sedan gjorde vi oss färdiga för middag ute.

Det var härligt att få ta en lång dusch, sminka sig, ta på sig fina örhängen och fixa frillan för en gångs skull.

Det blev vedugnspizza på Primo Ciao Ciao, mycket gott. Den ena med pilgrimsmusslor, räkor och blåmussla, den andra med serranoskinka, ruccola och pinjenötter. Vi delade på bägge, och var mycket nöjda efteråt.

Sedan åkte vi in till Söder och gick på krogen, det blev först gamle Charles Dickens. Det var verkligen hundra år sedan sist jag drack öl, så det var kul. Klockan var inte så mycket heller, så folk hade inte hunnit bli särskilt fulla, vilket var skönt. Jag drack två alkoholfria San Miguel, oväntat goda! Fick lära mig också att det är filippinskt öl, jag var helt säker på att den var sydamerikansk! Sedan tog vi en öl till på en annan pub, och sedan åkte vi hem.

På söndagen sken solen, så vi tog en sväng in till Söder.

Vi köpte juice och bröd och kaffe vid Nytorget och köpte sedan en spjälsäng på Åsögatan som vi hittat på blocket.

En jättefin säng i bra skick för 400 spänn, det får man säga var ett kap!

Då ingick det små tassar till benen som gör att man kan vagga/gunga sängen om man skulle behöva det.

Madrass och bäddmadrass ingick, så nu behöver vi bara fixa sängkläder, lakan och kuddar så har vi en riktig toppensäng!



När vi kom hem igen med sängen så stod det ett par okända bruna kängor i hallen.
Och i soffan låg Love och tittade på TV, vilken surprise!
Det var Pontus som hade släppt in honom och sedan gått hemifrån.
Låter kanske lite udda att folk bara ligger på ens soffa så där, men när det är Love så är allting förlåtet!


Sängen firades senare med fredags underbara laxfilé och häng framför TV:n.